Reportage

Qatar i botten i World Economic Forums jämställdhetsindex

Gatubild i Doha 2014.

I Qatar begränsas kvinnors liv av ett system av manligt förmyndarskap och andra diskriminerande lagar. Något som hamnat i skymundan inför herrfotbolls-VM. 

De många lagarna och reglerna för vad kvinnor får och inte får göra är ofta otydliga och många kvinnor har svårt att navigera i i dem.  Ändå är det i dag betydligt fler kvinnor än män som har en universitetetsexamen.

I World Economic Forums index på skillnader mellan kvinnor och män inom områden som arbete, utbildning, hälsa och politikområdet ligger Qatar i en bottenplacering. Qatar hamnade på plats 137 av 146 när rapporten Global Gender Gap Report publicerades i somras.

Kvinnor i Qatar har lyckats slå igenom bland annat inom utbildningsfältet – det finns i dag fler kvinnor än män som i Qatar har tagit en examen. Inom fältet för utbildning hamnar också Qatar på en betydligt högre placering, 83 av 146.

Samtidigt drabbas de fortfarande av omfattande diskriminering i stora delar av sitt liv, och trots den höga utbildningsgraden är kvinnors sysselsättningsgrad bara hälften av männens. Inom fältet för politiskt inflytande hamnar Qatar på nytt på en bottenplacering – 143 av 146.

I landets val till den rådgivande församlingen 2021 valdes inga kvinnor in. Av de femton ledamöter som landets emir Tamim bin Hamad Al Thani har rätt att tillsätta valde han ut två kvinnor, rapporterar Freedom House, som betecknar landet som ”ickefritt”.

Otydliga lagar en utmaning

Under 2020 undersökte människorättsorganisationen Human Rights Watch kvinnors situation i Qatar inom flera områden och kunde konstatera att en utmaning är att omfattningen av diskriminerande lagar och krav är otydlig.

Human Rights Watch intervjuade 73 personer och granskade 27 olika lagar som gäller frågor som arbete, boende eller civil- och familjerätt och dessutom olika former av regelverk och andra riktlinjer  – som inte alltid har täckning i lagen.

Resultatet sammanställdes i rapporten Everything I Have to Do is Tied to a Man – Women and Qatar’s Male Guardianship Rules som publicerades i mars 2021. Bland de kvinnor som Human Rights Watch intervjuade till rapporten tog flera av dem upp just problematiken med otydligheten om vad som gäller

–Jag vet inte vad myndighetsåldern är [för en kvinna]. Det finns en myndighetsålder för att resa och köra och att boka ett hotellrum…Det finns ingen skriftlig lag om vad myndighetsåldern är, säger en 22-årig kvinna som Human Rights Watch kallar Fatima.

Tillstånd från manlig förmyndare krävs

En av lagarna som begränsar kvinnors liv är förmyndarskapslagen eller det system av förmyndarskap som råder. Qatars familjerätt säger å ena sidan att individer vid arton års ålder inte längre behöver förmyndare, å andra sidan kräver en ”myriad av qatariska lagar, principer och sedvänjor” att kvinnor får tillåtelse från sin manliga förmyndare i en lång rad frågor som rör hennes liv.

För att qatarisk kvinna ska få studera, arbeta, ta körkort, gifta sig och mycket annat måste hon få tillstånd från sin manliga förmyndare  – sin far, make, en äldre manlig släkting eller bror.

– Till hundra procent hindrar det manliga förmyndarskapssystemet min möjlighet att leva mitt liv fullt ut. Allt jag måste göra är knutet till en man, säger den 20-åriga ”Noora”, vars namn är fingerat till Human Rights Watch.

Ett skäl till svårigheten att få bort förmyndarskapskravet är, enligt Human Rights Watch, att qatariska kvinnor har så begränsade möjligheter att kräva reformer. Bland annat finns inga oberoende kvinnoorganisationer i landet – enligt qatarisk lag kan organisationer som ägnar sig åt ”politiska frågor” upplösas.

– Vi behöver oberoende institutioner. Lagen för civilsamhället måste ändras så att kvinnor kan bilda dessa organisationer. Hur ska dessa frågor kunna lösa sig själva, så länge det inte finns någon plats för människor att komma samman för att förändra dessa frågor, undrar 31-åriga ”Sanaa” i Human Right Watchs rapport.

Avkrävs tillstånd för att resa utomlands

Inför rapporten talade Human Rights Watch bland annat med den unga kvinnan Noof Al Maadeed som Tidningen Global tidigare har rapporterat om. I åratal utsattes hon för våld i hemmet och fick sitt liv kraftigt begränsat: ”[Jag] tilläts bara gå till skolan och tillbaka. Något annat så riskerar [jag] att bli slagen”, sade hon till Human Rights Watch.

Som ett resultat av att hon och åtminstone en annan kvinna flydde Qatar under kort tid verkade Qatar stärka kontrollen av kvinnor som vill resa utomlands. Kvinnor kan sedan 2020 inför en flygresa tvingas ringa upp sin manliga förmyndare för att bevisa att de inte är på flykt.

Enligt Human Rights Watch har både kvinnor som är under 25 år och som har haft giltiga utresetillstånd, och kvinnor som är över 25 år och som därmed inte ska behöva utresetillstånd, stoppats av tjänstemän på flygplatsen.

Ogifta kvinnor under 25 år måste enligt regelverk från inrikesministeriet ha medgivande från sin manliga förmyndare för att få resa utomlands – detta trots att det inte finns någon lagstiftning kring detta. Förmyndare kan också vända sig till domstol för att få till stånd utreseförbud för sina makar, döttrar eller systrar, och förmyndarskapet ger enorm makt till män att bestämma över kvinnors liv.

Det finns ingen lag som förbjuder våld mot kvinnor i nära relation, och inte heller våldtäkt inom äktenskapet är kriminaliserat. Det är svårare för en kvinna att få skilsmässa än en man, och en ogift kvinna som blir gravid riskerar åtal för utomäktenskapligt sex.

Svårt att få gynekologisk vård

I Human Rights Watchs rapport dras slutsatsen att kvinnor på många sätt behandlas som juridiskt minderåriga trots att personer från 18 år enligt landets familjelag ska betraktas som myndiga. Det faktum att det saknas en antidiskrimineringslag gör det också svårt för kvinnor att överklaga beslut som faktiskt inte har något stöd i lagen.

Ytterligare ett problem för kvinnor kan vara att få tillgång till nödvändig sjukvård, särskilt om vården rör sexuell och reproduktiv hälsa. Även i fall som rör gynekologiska sjukdomar som endometrios kan sjukvårdspersonal kräva äktenskapsintyg för att få vård.

I Human Rights Watchs rapport berättar ”Dana” hur hon fick ange en manlig vän som hennes man för att få ultraljud på ett sjukhus när en läkare befarade att en av hennes äggstockar hade brustit på grund av hennes svåra smärtor.

– Men de ville inte ge mig ett vaginalt ultraljud utan ett äktenskapscertifikat. De vägrade faktiskt att göra en undersökning av mig eftersom jag inte var gift, säger hon till Human Rights Watch.

Artikeln har tidigare publicerats i Tidningen Global.