Hur lever vi i en värld präglad av medveten förstörelse?

Nyheter

Malmö konsthall ger plats åt konstnärer med funktionsnedsättning

Malmö konsthall är aktuell med den digitala utställningen Lyssna, som ger plats för konstnärer med funktionsnedsättning. Målet för konsthallen är en framtida permanent studio för skapande personer med funktionsnedsättning.
15-åriga Zeinab Dhahad är Ortens bästa poet 2022

Efter deltävlingar från Rosengård i Malmö till Ersboda i Umeå under vilka hundratals poeter stått på scenen koras Zeinad Dhahad till Ortens bästa poet 2022.
Sämre pension än väntat för en tredjedel

Var tredje person som närmar sig pensionsåldern uppger att deras pension kommer bli sämre än vad de tidigare trott. Knappt hälften har också upptäckt att det finns saker som de inte kommer ha råd med.
Irans regim anklagas för sexuella övergrepp

Den iranska regimen begår sexuella övergrepp på tillfångatagna kvinnor och män som deltagit i protesterna.

Intervju

Elinor Torp rapporterar från dagens skurhink

Efter att ha granskat arbetsmiljöer och det svenska skuggsamhället på svensk arbetsmarknad i flera böcker riktar journalisten och författaren Elinor Torp nu ljuset mot städbranschen. De röster som framträder är kvinnornas – de som städar…

Krönika

Hur lever vi i en värld präglad av medveten förstörelse?

Tala klarspråk, använd alla demokratiska verktyg som finns och ta avstånd från våld och militarism – Gudrun Schyman svarar Björn Wiman och Selma Lagerlöf på en fråga som passerat ett årtusende.
Gudrun Schyman, frilansfeminist och klimataktivist. FOTO: Elisabeth Ohlson

Publicerad 18 december, 2022
Krönika
Hur lever vi i en värld präglad av medveten förstörelse?

Dela artikeln:

Tala klarspråk, använd alla demokratiska verktyg som finns och ta avstånd från våld och militarism – Gudrun Schyman svarar Björn Wiman och Selma Lagerlöf på en fråga som passerat ett årtusende.

Gudrun Schyman Krönikör Fler artiklar av skribenten

Hur lever vi i en värld präglad av medveten förstörelse? Det är en viktig fråga som vi alla bör ställa oss. Jag har inte kommit på den själv, frågeställningen alltså, utan snappade upp den ur en krönika av Björn Wiman den 11 december (DN) och han hade i sin tur hittat den i en bok av Selma Lagerlöf, Antikrists mirakler, 1847. Så frågeställningen är på inget sätt ny. Den är existentiell och vi behöver lyfta fram den, igen och igen och igen. För vår egen skull, för kommande generationers skull, ja för hela det planetära systemets framtids skull.

Så hur gör vi? Hur lever vi utan att barrikadera oss bakom konsumtionssamhällets lättköpta identitetsmarkörer? Hur svarar vi på forskarnas larmrapporter och unga människors framtidsoro? Jag har tre uppmaningar.

Vi talar klarspråk. Ett bra exempel är FN:s generalsekreterare, António Guterres. När IPCC kom med sin rapport i februari 2022, där de konstaterade att ”Risken för oåterkalleliga klimatförändringar är större än vad forskningen tidigare har trott, och att tidsfönstret för att anpassa oss till klimatförändringarna håller på att stängas”, konstaterade han att ”Bristen på ledarskap är kriminell. De största förorenarna gör sig skyldiga till mordbrand i vårt enda hem” och han fortsatte ”Rapporten är en karta över mänskligt lidande och en domedagsliknande anklagelse över ett misslyckat klimatledarskap”.

Visste du att det under FN:s generalförsamlings möte i september i år (2022) fanns 66 nationer som enträget uppmanade till diplomati för att avsluta kriget i Ukraina?

När Klimatkonferensen COP15, FN:s nyckelkonferens för biologisk mångfald, började i Montreal sade han bland annat.: ”Vi är på väg mot ett klimathelvete med foten på gaspedalen” och sedan ”Vårt bottenlösa begär efter okontrollerad och ojämlik ekonomisk tillväxt har gjort mänskligheten till ett massutrotningsvapen.” Han förklarade att ”Utan naturen är vi ingenting”, och riktade sig till multinationella företag som ”fyller sina bankkonton samtidigt som de tömmer vår värld på dess naturliga gåvor och gör ekosystemen till troféer för vinst”.

Dessutom fördömde han det faktum att rikedom och makt ligger i händerna på ett litet antal extremt rika individer. Detta fenomen, hävdade FN-chefen, motverkar naturen och majoritetens verkliga intressen: ”Till skillnad från miljardärernas vilseledande drömmar finns det ingen Planet B.” Guterres beskrev, med en hänvisning till de mänskliga kostnader som förknippas med förluster av biologisk mångfald, mänskligheten som ”ett massutrotningsvapen” som ”behandlar naturen som en toalett” och ”begår självmord med fullmakt”.

Han har också talat högt och tydligt om att ”The climate crisis is not gender neutral. It aggravates all types of gender-based violence – from physical to psychological and economic. The knowledge, experience & leadership of women is essential in all Climate Action efforts.”
Vi behöver alla vara lika tydliga!

Vi använder alla de demokratiska verktyg som finns. Alltifrån att ta plats i parlamentariska församlingar till att organisera oss i någon miljö- och klimatorganisation, till att skriva artiklar och insändare, till att delta i manifestationer och demonstrationer. Och vi påminner varandra om att civil olydnad och fredliga aktioner har varit en avgörande del av vår historia. I Wikipedia står det så här: ” Civil olydnad är en metod för samhällsförändring. Det är en form av aktivism som går ut på att öppet och utan våld bryta mot en lag eller vägra att följa vissa myndighetsbeslut samt att vara beredd att ta konsekvenserna av handlingen.”

Vi behöver alltså synliggöra våldets mekanismer och se hur de, sammantvinnade i det ekonomiska systemets nervbanor, ständigt sätter makten före människan, hur de göder en våldsförhärligande maskulinitet och förklarar kriget som politikens förlängning.

Metoden användes framgångsrikt av den amerikanska medborgarrättsrörelsen under 1960-talet. Under 1980- och 1990-talet var det kärnvapenmotståndare och gay-aktivister som använde metoden. Den svenska arbetarrörelsen använde civil olydnad genom att gå ut i strejk trots att det då var olagligt. Ett annat mer modernt exempel på civil olydnad som använts i Sverige är att härbärgera och gömma flyktingar som annars skulle ha blivit utvisade. Kända företrädare för civil olydnad är bland andra Mahatma Gandhi, Henry David Thoreau, Martin Luther King, Barbara Deming, Philip Berrigan och Rosa Parks. Gemensamt för dem är att icke-våld är en del av hur de praktiserar civil olydnad..

Vi tar avstånd från våldet och militarismen. Visste du att det under FN:s generalförsamlings möte i september i år (2022) fanns 66 nationer som enträget uppmanade till diplomati för att avsluta kriget i Ukraina? Macky Sall, Senegals president, som också talade i egenskap av nuvarande ordförande för Afrikanska unionen sade: ”Vi uppmanar till nedtrappning och upphörande av fientligheterna i Ukraina, liksom till en förhandlingslösning, för att undvika den katastrofala risken för en potentiellt global konflikt.”

De 66 nationer som krävde fred i Ukraina utgör mer än en tredjedel av länderna i världen, och de representerar större delen av jordens befolkning, inklusive Indien, Kina, Indonesien, Bangladesh, Brasilien och Mexiko. Philip Pierre, premiärminister i Saint Lucia, en liten östat i Karibien, sa till generalförsamlingen: ”Artiklarna 2 och 33 i FN-stadgan är otvetydiga när de ålägger medlemsstaterna att avstå från hot om eller användning av våld mot varje stats territoriella integritet eller politiska oberoende och att förhandla om och lösa alla internationella tvister med fredliga medel … Vi uppmanar därför alla berörda parter att omedelbart få ett slut på konflikten i Ukraina genom att inleda omedelbara förhandlingar för att permanent lösa alla tvister i enlighet med FN:s principer.”

Ledare i den globala södern beklagade FN-systemets sammanbrott, inte bara i kriget i Ukraina utan under årtionden av krig och ekonomiskt tvång. Östtimors president Jose Ramos-Horta utmanade direkt västvärldens dubbelmoral och sa till västländerna att de borde stanna upp ett ögonblick för att reflektera över den uppenbara kontrasten i deras svar på krigen på andra håll, där kvinnor och barn har dött av tusentals av krig och svält. Vatikanens statssekreterare, kardinal Pietro Parolin, varnade: ”Kriget i Ukraina undergräver inte bara systemet för icke-spridning av kärnvapen, utan utsätter oss också för risken för kärnvapenförödelse, antingen genom upptrappning eller olycka.” Bangladeshs premiärminister Sheikh Hasina sade: ”Vi vill ha ett slut på kriget mellan Ryssland och Ukraina. Hela mänskligheten, inklusive kvinnor och barn, straffas. Krigets inverkan förblir inte begränsad till ett land, utan den utsätter liv och försörjning för människor i alla nationer i större fara och kränker deras mänskliga rättigheter. Människor berövas mat, husrum, sjukvård och utbildning. Barn lider mest. Deras framtid sjunker ner i mörker. Min uppmaning till världens samvete: stoppa kapprustningen, stoppa kriget och sanktionerna. Säkerställ barnens mat, utbildning, sjukvård och säkerhet. Skapa fred.”

Vi behöver alltså synliggöra våldets mekanismer och se hur de, sammantvinnade i det ekonomiska systemets nervbanor, ständigt sätter makten före människan, hur de göder en våldsförhärligande maskulinitet och förklarar kriget som politikens förlängning. Konsekvenserna är att våldet förgiftar våra samhällen på alla nivåer: i de nära relationerna, i samhällets alltmer beväpnade kriminalitet och just nu i en global upprustning som slår rekord och som blockerar nödvändig klimatpolitik

Vi måste våga ställa frågan om hur människorna i Ukraina är hjälpta av fler vapenleveranser? Hur många människor ska behöva fly? Hur många barn ska behöva bli föräldralösa? Hur många familjer ska behöva bli krossade? Hur många människor i fattiga länder ska behöva gå under till följd av matbrist för att grödan sitter fast i Ukrainas hamn? Hur många offer ska vi behöva se på militarismens altare innan fredsförhandlingarna startar?

Tillbaka till frågan i början – hur lever vi i en värld präglad av medveten förstörelse? Jag har inget annat svar än att vi håller på, vi håller ut och vi håller ihop.

Gudrun Schyman, frilansande feminist och klimataktivist.
- Kategorier:
- Krönika
Dela artikeln:
Sverigebilden försämras snabbt

Om bara några veckor tar Sverige över ordförandeklubban i EU. Ett viktigt uppdrag men vi är många som oroas över hur regeringen Kristersson kommer att hantera uppgiften. Hur bilden av Sverige kommer att uppfattas framöver.