Är du kvinna? Då är sannolikheten rätt hög att du är utarbetad just nu. Att du köpt och slagit in familjens alla julklappar. Planerat hela högtiden, bakat och pysslat med barnen till advent och förutom all julmat som du tycker om lagat sillsallad för att göra alla i släkten nöjda. Kanske är just juldagen dagen på året du sett fram emot allra mest. För att få vila.

Men, invänder säkert en del män, vi är också trötta. Vi har också jobbat ett helt år, har griljerat julskinkan, satt stjärnan på toppen av julgranen och varit på Systemet för att säkra snapsen.

Nej, nu raljerar jag. Men könsskillnaderna när det kommer till hemarbetet är inget löst påstående. Och det blir som allra tydligast under tiden fram till jul.

Kvinnorna gör också hela sju och en halv arbetsveckor eller nästan två månaders mer jobb än männen – helt gratis i hemmet.

Enligt SCB lägger Sveriges kvinnor i snitt sex timmar mer än männen på det osynliga, obetalda hemarbetet, varje vecka. Det är drygt 300 timmar om året. 300 timmar som skulle kunna gå till något helt annat, som att emellanåt ta sig en paus från vardagen till exempel.

Nej, inte nog med att halva befolkningen varje dag jobbar gratis efter klockan 16:16 v medan männen får lön till klockan 17, enligt Sveriges kvinnoorganisationers kampanj ”Lön hela dagen”. Kvinnorna gör också hela sju och en halv arbetsveckor eller nästan två månaders mer jobb än männen – helt gratis i hemmet.

Det är matinköp och matlagning, hämtning på förskola och läxläsning med barn. Det är städning, klädtvätt och inköp av kläder och presenter. Det är ansvar för familjens sociala aktiviteter, släkt- och barnkalas. Det är projektledning och ständig beredskap. Hög puls och alltför ofta dålig sömn.

Här finns nämligen belägg. Mätningar visar att medan männens stressnivå sjunker när de kommer hem ökar kvinnornas. För medan jobbdagen är långt ifrån över för kvinnorna har männen generellt betydligt mer tid för fritidsintressen och för återhämtning, förutsättningar som ofta är helt avgörande för att kunna hålla en fungerande balans och hälsa i livet.

Kanske är det svårt att greppa, kanske känns det som att det inte gäller i den egna situationen. Forskning visar att kvinnor ofta underskattar det osynliga hemarbetet, medan män tvärtom överskattar tiden de lägger.

Problemet är strukturellt och det måste lösas med gemensamma lösningar, inte genom att rika kvinnor kan betala för frihet medan männen kan fortsätta slippa ta ansvar.

Samtidigt syns resultaten av den här skevheten så tydligt. Som i svenska kvinnors galopperande ohälsa – där kvinnornas sjuktal är dubbelt så höga som männens och där framför allt den psykiska ohälsan ökar.

Varför gör kvinnor då allt detta, varför lägger de inte bara av? Varför låter de sin hälsa ätas upp av de orimliga förväntningarna? Det är relevanta frågor och här behövs verkligen mer för att underlätta för kvinnor. Och det kan inte, som högern predikar, fixas med höjt rut-tak och fler ruttjänster. Grundproblemet – att männen inte tar lika stort ansvar – blir ju aldrig avhjälpt med en sådan lösning. Dessutom finns det som vi redan vet, ingen som städar hos rut-städerskan och hjälper henne med att förhandla om jämställdheten i hemmet.

Allt handlar om så djupt rotade könsroller, där förväntningar på kvinnor och män är fundamentalt olika. Och lika mycket som de ingrodda könsrollerna är problemet, vilket i sig förklarar varför landets kvinnor ännu inte satt sig ner och julstrejkat, är de också där lösningen ligger. Det är bara genom att systematiskt, politiskt och på samhällelig nivå ifrågasätta och motverka de destruktiva könsrollerna som jämställdhet kan uppnås.

Problemet är strukturellt och det måste lösas med gemensamma lösningar, inte genom att rika kvinnor kan betala för frihet medan männen kan fortsätta slippa ta ansvar.

Och här ska vi förstås göra allt vi kan för att nå förändring. Men medan den förändringen kommer igång, hur vore det om vi tog och kompenserade landets kvinnor för allt det där extra, obetalda arbetet som hela samhället vilar på?

En extra jullovsvecka kanske, vore inte det en bra början?

 Lina Stenberg, skribent och författare.