Sinéad O’Connor var före sin tid, om det är de flesta överens. Hon lyfte kritik mot katolska kyrkan i Irland långt innan skandalerna om prästers sexuella övergrepp mot barn briserade, långt innan Magdalenatvätteriernas smutsiga byk slutligen uppmärksammades. Hon talade delvis från egen erfarenhet – som 14-åring spärrades hon in på ett tvätteri i norra Dublin.
På tisdagen begravdes Sinéad O’Connor, eller Shuhada’ Sadaqat som var hennes muslimska namn, enligt islamisk tradition. Innan dess hade hennes kista passerat i kortege genom Bray söder om Dublin för att låta människor som berördes av hennes musik, texter och liv ta ett sista farväl. Mot slutet av kortegevägen byttes musik av Bob Marley till Nothing Compares 2 U. Klockan 12.30 spelades samma låt på 181 radiostationer runt om på Irland.
En av de som hade tagit sig till Bray för att ta farväl av Sinéad O’Connor var Maureen Sullivan, en av de många irländska kvinnor som har vittnat om hur de blev utsatta för tvångsarbete, och misshandel som i visa fall har beskrivits som tortyr i de så kallade Magdalene Laundries – Magdalenatvätterier. Hit skickades tusentals kvinnor och flickor som hade blivit gravida utanför äktenskapet, eller som helt enkelt ansågs vara ”problematiska”. Maureen Sullivan var bara tolv år när hon skickades till ett tvätteri:
– Jag satt fyra år på dessa institutioner, jag skickades runt från den ena till den andra, fick mitt namn ändrat och blev fråntagen min skolgång, säger hon till The Indpendent och förklarar att Sinéad O’Connor bidrog till att en minnessten för alla överlevare av Magdalenatvätterierna upprättades, en sten som nu finns på The Little Museum of Dublin.
– Om det inte vore för Sinéad skulle den inte finnas.
– Det gav oss styrka och hon gav så mycket styrka till så många kvinnor på Irland, forsätter Maureen Sullivan och beklagar hon behandlades av många i republiken.
Förlöste sig själv och andra
Sinéad O’Connor satte ord på det som länge var ordlöst i sin musik och i sina handlingar. Hon låg långt före sin samtid genom att lyfta och öppna dörrar till mörka hemligheter. Hemligheter som nästan alltid var närvarande men som sällan talades öppet om ens på 1990-talet. När Sinéad O’Connor rev sönder en bild av påven Johannes Paulus II under tv-programmet Saturday Night Live 1992 gjorde hon upp med sina egna erfarenheter av den katolska kyrkan och förlöste samtidigt många andra som på olika sätt hade fallit offer för institutionen.
Bara ett drygt årtionde innan hon rev sönder bilden på påven hade hon själv, i likhet med Maureen Sullivan, upplevt hur det var att vistas på ett Magdalenatvätteri. När hon som 14-åring började snatta satte hennes pappa henne på ett Magdalenatvätteri. O’Connor har berättat att hennes pappa till och med betalade för att hon skulle tas emot och hon har beskrivit hur det var som ett fängelse även om tvätteriernas värsta avarter på den tiden, i början på 1980-talet, hade tonats ner.
– Vi var flickor, inte kvinnor, bara barn egentligen. Och flickorna grät varje dag, sade hon i en intervju 2013, rapporterar Her. Flickorna var inlåsta och fick inte träffa sina familjer.
– Vi fick höra att vi var där eftersom vi var dåliga människor. Några av flickorna hade våldtagits i hemmet utan att bli trodda, sade hon i intervjun.Sinéad O’Connor släpptes inte från Magdalenatvätteriet som låg i High Park i Drumcondra i norra Dublin förrän efter ett och ett halvt år. Senare fick hon vad hon kallade för en slapp ursäkt från kyrkan, en ursäkt hon menade var långt ifrån tillräcklig.
– De sade något i stil med ”Vi är ledsna för skadan”. Jag äcklas över tonen i kyrkans slappa ursäkt. Kyrkan kommer undan igen.
Offren hölls ansvariga för brotten
Magdalenatvätteriet i Drumcondra där O’Connor satt grundades 1858 av klosterorden The Sisters of Our Lady of Charity of Refuge. The Sisters of Our Lady of Charity of Refuge drev flera flickskolor som syftade till att ”reformera” dem. De drev också flera institutioner dit flickor som var ”sexuellt involverade” skickades – flickorna hölls själva ansvariga för det som på 2000-talet skulle betecknas som sexuella övergrepp mot dem, skriver Caelainn Hogan i boken Republic of Shame: Stories from Ireland’s Institutions for ’Fallen Women’.
Det första Magdalenatvätteriet startades 1767 i Dublin och var en protestantisk institution. I takt med att flera hårda brittiska lagar som begränsade den katolska kyrkan började reformeras i slutet på 1700-talet öppnades flera tvätterier av katolska ordrar. Efter den stora svälten på 1800-talet var det framför allt fyra katolska klosterordrar som drev tvätterierna varav The Sisters of Our Lady of Charity of Refuge var en. Sammanlagt fanns det tolv tvätterier på Irland efter självständigheten 1921. Tvätterierna föregick alltså republiken Irland, skriver Caelainn Hogan, och det hon kallar ”skammens industriella komplex” var i sitt väsen varken irländskt eller katolskt men ”självständiga katolska Irland gjorde dem till en sorts mörk perfektion”.
”Direkt offer” för mörkt kapitel
När Sinéad O’Connor spärrades in på tvätteriet i Drumcondra i början av 1980-talet fungerade det inte längre som ett tvätteri, men infrastrukturen stod kvar. Hon har också berättat att äldre kvinnor, som hade bott och tvångsarbetat där i större delen av sina liv, fanns kvar där. I podden The Irish Passport förklarar journalisten Naomi O’Leary i avsnittet Farväl Sinéad, vi förtjänade dig inte att Sinéad O’Connor också mötte en ung svart kvinna där som hade blivit fråntagen sitt barn – en annan av de mörka hemligheterna i den irländska 1900-talshistorien där barn som föddes på tvätterierna och liknade institutioner adopterades bort, ofta i hemlighet och ofta mot moderns vilja.
Sinéad O’Connor hade orsak att känna vrede mot den katolska kyrkan och den irländska staten, inte bara för sina egna erfarenheters skull utan för vad som hade gjorts mot hennes medsystrar.
– Sinéad O’Connor hade inte bara varit någon som uppmärksammade och kritiserade vissa förtryckande aspekter av katolska Irland utan hon hade varit ett väldigt direkt offer för ett av de mörkaste kapitlen av irländsk historia, säger Naomi O’Leary i podden.
Makabert fynd på Magdalenatvätteriet
Bara ett år efter att Sinéad O’Connor rev sönder bilden på påven på Saturday Night Live gjordes ett makabert fynd på en kyrkogård tillhörande just det Magdalenatvätteri där hon hade suttit inspärrad. Kvarlevorna från 155 kvinnor hittades där mellan maj och augusti 1993, men dödsattester hade bara upprättats för 75 personer i icke utmärkta gravar. Först ytterligare tre år senare upphörde det sista Magdalenatvätteriet på Irland med sin verksamhet, i oktober 1996. Det låg i centrala Dublin.
1999 tvingades den irländska regeringen efter stora påtryckningar att tillsätta en kommission för att utreda övergrepp mot barn inom irländska institutioner. 2003 bildades organisationen Justice for Magdalenes för att arbeta för att få en officiell ursäkt från den irländska staten, och för att få till stånd upprättandet av en fond för ersättningar till de som föll offer för institutionerna. 2013 bad dåvarande premiärministern, Taoiseach, Enda Kenny, om ursäkt:
– Detta är en nationell skam för vilken jag säger igen att jag är djupt ledsen, sade han och sade att kvinnorna – som hade pekats ut som ”fallna” var helt utan skuld. Han förklarade att hade gett domare John Quirke i uppdrag att utreda oh rekommendera hur ersättningar skulle kunna betalas ut och annan hjälp ges till de drabbade.
Mycket återstår i arbetet både med att dokumentera alla övergrepp som utfördes på tvätterierna och de besläktade så kallade ”mamma-och-barn-hemmen”, och många söker fortfarande efter information om sin biologiska bakgrund. Men Maureen Sullivan som talade med The Independent i Bray är tydlig med vad Sinéad O’Connor har betytt för Irland:
– Hon gjorde Irland till en bättre plats. Hon satte ord på saker när ingen annan gjorde det. Hon var före sin tid.
