Hbtqi-personer som lever i en hederskontext lever i flera olika former av utsatthet på en och samma gång. Normsystem som hetero- kyskhets- och könsnormer kan påverka oavsett om personen lever nära eller långt ifrån familj och släkt. Att inte tillhöra majoritetssamhället leder också till minoritetsstress, något som lyftes under ett seminarium under #Pride i Stockholm.
– Vi träffar många slags ungdomar, oavsett religion, och vi träffar också icke-religiösa ungdomar, säger Arezo Samadi, kurator på Origo, ett resurscentrum mot hedersrelaterat förtryck och våld i Stockholms län, under panelsamtalet hbtqi+ personers särskilda utsatthet inom en hederskontext, arrangerat av RFSU Stockholm och Origo på Pride House i Stockholm.
Origo träffar ungdomar och unga vuxna i åldern 13–26 år som på olika sätt lever med hedersnormer som begränsar och kontrollerar dem. Origo ger samtalsstöd och utbildar också i frågan. De ungdomar som Origo möter har ofta på ett eller flera sätt brutit mot de normer som brukar kopplas till heder: Heteronormen, kyskhetsnormen och normer om kön, förklarar Anna-Lena Näsström, barnmorska på Origo. Att bryta mot normer inom en hederskontext behöver inte innebära att man riskerar att utsättas för de allra grövsta formerna av våld så som mord i hederns namn.
– Att bryta mot normer kan innebära våld, psykiskt och fysiskt, men det finns olika grader av konsekvenser, säger Anna-Lena Näsström som förklarar att det är långt ifrån alla de möter som klart och tydligt kan eller vill sätta ord på vilka förhållanden de lever under:
– Man får snappa upp signaler, säger hon och fortsätter:
– Vissa lever ett dubbelliv, ett i skolan och ett hemma.
Kan begränsas trots fysiskt avstånd
För att hantera olika normsystem kan ungdomar just leva dubbelliv, med ett liv hemma och ett annat i skolan. Men för vissa innebär även skolan samma normsystem som i hemmet – klasskamrater kan bära på samma normer som de som finns i hemmet. Strategin med dubbelliv kan också betyda risker – en partner som hålls hemlig kan också missbruka relationen och hota med att avslöja den genom att exempelvis skicka bilder till en släkting.
Det är inte heller bara när en hbtqi-person bor med sin familj eller nära familjen som begränsningar och kontroll kan utövas. Maria Tillquist som är kurator på RFSL:s samtalsmottagning möter ofta lite äldre personer än de Origo möter, oftast från 18 år och uppåt. Många av de hon träffar har kommit till Sverige som vuxna, och de kan ha ett relativt öppet liv i Stockholm men ändå behöva dölja viktiga delar av sitt liv för familj, släkt och vänner även om de bor i ett annat land:
– Genom sociala medier kan man vara på andra sidan jorden men normerna begränsar ändå mycket, säger Maria Tillquist som förklarar att hon har haft samtal med personer som vet att om en familjemedlem ringer kan hen behöva visa upp var hen befinner sig för att familjen vill se vem hen umgås med.
– Det gör att trots att familj och släkt är långt bort begränsar det mig mycket, så att istället för att hänga med min partner, är jag hemma, forsätter Maria Tillquist.
Psykisk makt och kontroll
En konsekvens av att bli påkommen som hbtqi-person kan innebära att du inte får gå ut, även om är vuxen, i de fall de bor med sina föräldrar, eller att om de bor i ett annat land familjen utöva påtryckningar på att du återvänder. I många fall kan detta ske med psykisk makt och kontroll mot den utsatta. Andra potentiella hot är att personen tvingas ”omvändas”, eller tvingas ingå ett heterosexuellt äktenskap, förklarar Annie Boroian, kurator på Ungdomsmottagningen i Sollentuna.
Under seminariet lyftes också begreppet mellanförskap upp där en person på samma gång ingår i flera olika former av samhällsgemenskaper och samtidigt inte känner sig helt hemma i, eller blir accepterad som en del av, någon av de gemenskaperna. För hbtqi-personer som lever i en hederskontext kan detta bli särskilt komplext där olika roller krävs i olika sammanhang, och man inte kan landa på riktigt någonstans.
– Ibland kanske det inte är ett dubbelliv utan ett trippelliv, det är extremt psykiskt påfrestande att i ett sammanhang känner jag skam över vissa saker och i ett annat sammanhang känner jag skam över andra saker. När jag är med vänner och min partner kanske jag känner att det är fel, medan när jag är med familj och släkt och upprätthåller den rollen så känner jag också starkt att jag kan inte vara mig själv, att jag sviker min partner som försöker hjälpa mig att vara mer öppen, säger Maria Tillquist.
– Det är olika normer som kan trycka bort en som att ”du är inte tillräckligt svensk” eller ”inte tillräckligt som oss i majoritetssamhället”, säger Annie Boroian som betonar att alla därför har ett ansvar att vara medvetna om även sådana normer, och hur dessa kan samverka.
Självklarheter kan behöva förklaras
Anna-Lena Näsström menar att hbtq-gemenskapen inte sällan är ganska vit och att det finns många aspekter även inom den gemenskapen att tänka på för att inte verka exkluderande. Hon exemplifierar med hur en flicka, som inte hade ingått i hbtq-gemenskapen kom till Egalia, en fritidsverksamhet för hbtq-ungdomar i åldrarna 13-19 år. Det första som hände var att alla deltog i en pronomenrunda, för att tala om vilka pronomen en person vill bli tilltalad med.
– Hon visste inte vad en pronomenrunda var, och om man inte vet vad det är kan det kännas exkluderande, säger hon, och förklarar att saker som kan verka som en självklarhet kan behöva förklaras för att det som syftar till att vara inkluderande också är det för alla.
Ett annat begrepp som togs upp av moderatorn Poya Ashna var minoritetsstress som innebär att den som är en del av en minoritetsgrupp ofta är utsatt för olika former av fördomar och diskriminering, och därför ständigt känner ett behov att vara på sin vakt liksom beredd på att bli ifrågasatt. Detta leder till stor stress.
– Man får förhöjda stressnivåer av att tillhöra en minoritet, är orolig för att möta fördomar, säger Annie Boroian och betonar att det ofta kan handla om flera lager av förtryck på samma gång, att både riskera att utsättas för rasism för att man rasifieras, och för homofobi då en är hbtqi-person.
”Kvinna i hijab kan också vara hbtq-person”
Arezo Samadi pekar också på vikten att olika lager och perspektiv kan existera på en och samma gång hos en och samma person. Hon pekar på med att saker som kan missas och tar upp att den som jobbar inom socialtjänsten kanske inte tänker på en kvinna i hijab kan vara en hbtqi-person, och att det kan leda till fel sorts insatser.
– Kanske tänker man att en kille ska bo med andra killar då han lever i en hederskontext men man missar att han också är en hbtqi-person och att han kan bli utsatt av andra killar, man missar lager, säger hon.
Annie Boroian som jobbar på en ungdomsmottagning berättar att när de får besök av unga eller hela skolklasser kan det vara elever eller unga som på olika sätt signalerar att de inte känner sig bekväma där, att deras familj aldrig skulle tillåta dem att gå till en ungdomsmottagning. Andra tycker det är jobbigt att ta upp frågor som sex, p-piller och kondomer. Hon menar att det kan vara viktigt att anpassa utformningen av en ungdomsmottagning för att inte missa delar av en målgrupp som egentligen skulle vara hjälpta av att komma dit:
– Alla känner sig inte bekväma med att prata om sex öppet och då kan de känna att ungdomsmottagningen inte är något för dem. Vi behöver försöka hitta andra ingångar om att prata om det på ett sätt de vill prata om det, säger hon.
