På torsdag röstar EU-parlamentet om ny sexköpslagstiftning liknande den vi har i Norden. Antas betänkandet skulle det sända en stark signal inte bara till alla torskar runtom i Europa, utan till människor i allmänhet: Nej, det är inte ok att köpa sig rätten att sexuellt utnyttja andra människor. Det skriver Malin Björk (V) som bjudit in rösterna vi aldrig får höra inför omröstningen.
Nu på torsdag, den 14 september, hålls en omröstning i EU-parlamentet som kan bli historisk för kampen mot prostitution. Då kan EU-parlamentet ställa sig bakom ett skarpt formulerat betänkande som uppmanar alla EU-länder att införa lagar som förbjuder sexköp. Alltså liknande lagar som sedan redan finns i Sverige, Irland, Frankrike, Norge, Island, Kanada.
Antas betänkandet skulle det sända en stark signal inte bara till alla torskar runtom i Europa, utan till människor i allmänhet: Nej, det är inte ok att köpa sig rätten att sexuellt utnyttja andra människor.
Det skulle också sända en stark signal till hallickar, människohandlare och alla andra som på olika sätt tjänar grova pengar på att exploatera mestadels kvinnor och flickor, men också män och transpersoner i prostitutionsindustrin: Vi ser vad ni håller på med och vi accepterar det inte.
Inför omröstningen den här veckan har jag tagit initiativ till att bjuda in de som alldeles för sällan får ta plats och höras, nämligen överlevare från prostitutionsindustrin, till EU-parlamentet i Strasbourg. Det är Amelia Tiganus från Spanien, Marie Merklinger från Tyskland och Saga Brodersen från Sverige.
Idag presenterade de sina synpunkter och förslag på vänstergruppens gruppmöte. Tiganus, Merklinger, och Brodersen berättade om sina erfarenheter av ett brutalt patriarkalt, rasistiskt, kapitalistiskt och sexistiskt system av exploatering. Om någon av mina europeiska vänsterkollegor tvekade det minsta om hur de ska rösta på torsdag så är jag nu rätt säker på att de kommer att rösta för betänkandet efter att ha hört på våra gäster.
”Kvinnor och flickor är inte varor. Och prostitution ska inte normaliseras så att män och pojkar uppfostras till förövare som tror att de kan köpa ’samtycke”, dundrade Amelia Tiganus.
”I mitt land Tyskland har sexindustrin gjorts laglig och kvinnor utnyttjas i hundratusental. Det är kvinnor från de fattigare delarna av vårt Europa, där de allra flesta inte ens pratar tyska och många vet inte ens vilken stad de är i. Det är så det ser ut”, berättade Marie Merklinger.
”I Tyskland är åtta av tio män sexköpare, i Sverige bara en av tio. Det är för att vi har den nordiska modellen som kriminaliserar sexköp”, sa Saga Brodersen och förklarade för parlamentarikerna hur den Nordiska modellen fungerar – där de som befinner sig i prostitution avkriminaliseras men där både sexköp och hallickverksamhet är kriminellt.
Under veckan kommer vi också att hålla en presskonferens där vi lyckats samla ledamöter från såväl vänstern, den socialdemokratiska gruppen, den konservativa gruppen, liberalerna och den gröna gruppen, som alla stödjer kravet på att kriminalisera sexköp. Störst utrymme på presskonferensen kommer dock överlevarna att ha. Därefter kommer vi hålla i ett partiöverskridande seminarium med mer utrymme att diskutera vad som krävs för att sätta stopp för prostitutionsindustrin.
”Motståndarna må hitta några få personer i prostitution som säger att det är ett jobb som alla andra och att det som behövs är att vi normaliserar ’yrket’ och erbjuder kvinnor i prostitution a-kassa och andra rättigheter. Men situationen i Tyskland och Holland visar med all tydlighet att det inte fungerar.”
Överlevares röster borde få betydligt större utrymme i diskussionerna. Men de kommer aldrig i närheten av de resurser som hallickarna och sexindustrin besitter. Därför skulle jag skulle vilja att alla EU-parlamentariker dyker upp och faktiskt lyssnar på vad Tiganus, Merklinger och Brodersen har att säga om hela prostitutionssystemet. Deras vittnesmål är talande. Det handlar om en värld som uppmuntrar till en cynisk människosyn: somliga har rätt att köpa andras kroppar och vissa kroppar lämpar sig helt enkelt för att köpas, säljas och utnyttjas sexuellt.
Motståndarna må hitta några få personer i prostitution som säger att det är ett jobb som alla andra och att det som behövs är att vi normaliserar ’yrket’ och erbjuder kvinnor i prostitution a-kassa och andra rättigheter. Men situationen i Tyskland och Holland visar med all tydlighet att det inte fungerar. Tvärtom har institutionaliseringen av prostitution bara lett till att utnyttjandet fortsätter i än större skala, med hundratusentals kvinnor och flickor, att trafficking ökar och att det dödliga våldet mot prostituerade ökar, inte minskar.
”Ni politiker har makten att fatta beslut om lagar och regler som ändrar människors liv. Med den makten följer ett ansvar”, underströk Marie Merklinger
Jag kan inte annat än hålla med. Därför, och hur det än går på torsdagens omröstning, så kommer jag och många andra politiker med mig fortsätta att arbeta med överlevare för att sätta stopp för prostitutionsindustrin. För ett samhälle där ingen kropp görs till en vara, och där pojkar inte fostras till att bli förövare.
Malin Björk, EU-parlamentariker (V)
