”Den biståndspolitik som Sveriges regering genomför grundar sig inte i vare sig vetenskap eller i hedervärda värderingar. Hårdare tag ska tas, på alla områden, oavsett konsekvenserna. Att detta kommer gå ut över världens fattiga är skamligt.” Alice Bah Kuhnke synar regeringens nerdragningar.
I en tid när behoven i världen är större än någonsin, väljer den brunblåa regeringen att slakta biståndet och bryta internationella löften och åtaganden om global rättvisa och solidaritet.
Att den blåbruna regeringen skulle frångå principen om att ge 1 procent av Sveriges BNP i bistånd har varit känt sedan länge, men i regleringsbrevet till Sida som regeringen publicerade dagen innan julafton klargjorde de exakt vilka delar som kommer försvinna.
I brevet menar regeringen att biståndet ska främja svenska intressen, vilket definieras som mer affärer för svenska företag, minskad migration och ökad återvandring. Att lyfta människor ur fattigdom och förtryck, samt att stärka fred, frihet och demokrati får stryka på foten.
Istället för att lyssna på de organisationer och experter som i decennier har arbetat upp internationellt erkänd expertis, väljer han att “testa sig fram” med världens fattiga och klimatet som insats.
Sveriges regering öppnar därmed upp för att stoppa utbetalningar till länder som inte samarbetar nog mycket gällande utvisningsärenden. Alltså länder som till exempel Somalia, där över 5,6 miljoner människor just nu lider av akut undernäring.
Modellen för villkorat bistånd är tyvärr inte ny. Tack vare bland annat högern i EU-parlamentet, har EU varit drivande i att knyta sitt internationella bistånd till förhindra migration. Pengar som ska lyfta människor från fattigdom har istället gått till att finansiera gränspoliser. Något som ivrigt pådrivits av biståndsministerns moderata partikollega i EU-parlamentet Tomas Tobé, Modellen har kritiserats hårt av såväl biståndsexperter som civilsamhällesorganisationer och otaliga forskningsrapporter har visat att pengarna inte ens bidragit till att minska migrationen.
Men trots allt detta som borde tala mot den politik som regeringen vill förverkliga, sker nu omläggningen av den svenska biståndspolitiken, helt utan konsultationer eller konsekvensanalyser. Enligt Expertgruppen för biståndsanalys fungerar villkorat bistånd “dåligt, om alls”. Men biståndsminister Johan Forsell menar med en dåres envishet att man inte kan veta att det fungerar för än man försökt. Istället för att lyssna på de organisationer och experter som i decennier har arbetat upp internationellt erkänd expertis, väljer han att frångå de åtagande och principer man kommit överens och “testa sig fram” med världens fattiga och klimatet som insats.
Utöver att ge Sida nya uppdrag kommer det även ske omfattande neddragningar av det befintliga beståndet. Bland annat minskar regeringen kraftigt stödet till flera FN-organ, såsom UNFPA som arbetar med kvinnors reproduktiva hälsa och rättigheter och UN Women, som båda får en nedskärning på ca 75 procent av 2022 års budget.
Samtidigt lyser den ökade klimatfinansiering som regeringen lovade i Tidöavtalet med sin frånvaro. Istället visar det sig att de kommer dra ner stödet till bland annat Gröna klimatfonden (minskar med 23 procent), Least Developed Countries Fund och Anpassningsfonden (minskas med 27 procent, alltså 50 miljoner mindre per fond).
Sverige genomgår just nu en omfattande ekonomisk kris. Men krisen till trots är vi fortfarande ett av världens rikaste länder.
Biståndsminister Johan Forssell upprepar gång på gång att bistånd ska vara effektivt och menar att humanitärt akutbistånd därför skulle vara bättre än långsiktigt kärnstöd. Med det ignorerar han att det är mycket effektivare att förebygga katastrofer än att hantera dem när de redan skett. Detta gäller såväl klimatkatastrofer som svältkatastrofer. Det långsiktiga kärnstöd som hans regering nu drar in på syftar till att göra just det – förebygga kriser innan de händer och därmed undvika att katastrofer, lidande och död behöver hända från första början. Tyvärr är det tydligt att denna grundläggande insikt saknas även hos övriga i den brunblåa regeringen, inte minst när det kommer till klimatpolitiken.
Den absurda biståndspolitik som Sverige nu driver är en verklighet tack vare regeringsskiftet. Men låt oss inte glömma att även socialdemokraterna har svikit. I deras skuggbudget valde även de att frångå 1 procentsmålet.
Sverige genomgår just nu en omfattande ekonomisk kris. Men krisen till trots är vi fortfarande ett av världens rikaste länder. Den kris vi genomlider slår betydligt hårdare mot världens fattiga där höga priser på råvaror inte bara betyder oro inför räkningarna i slutet av månaden, utan kan innebära att se sina barn svälta ihjäl. Just därför är jag stolt över att miljöpartiet fortsätter att inte bara stå fast vid 1 procentsmålet, utan förespråkar att höja det givet omvärldens behov.
Den biståndspolitik som Sveriges regering genomför grundar sig inte i vare sig vetenskap eller i hedervärda värderingar. Hårdare tag ska tas, på alla områden, oavsett konsekvenserna. Att detta kommer gå utöver världens fattiga är skamligt.
Alice Bah Kuhnke, Europaparlamentariker för Miljöpartiet
