Vi uttrycker härmed vår djupa oro över att årets Martin Luther King-pris går till Pella Thiel. Vi är 164 människorätts- och miljökämpar från olika håll i Sverige och bland oss finns utsatta minoritetsgrupper, people of color, urfolk, överlevande från Förintelsen, judar, muslimer, flyktingar och HBTQI-personer som alla anser att Thiel inte är en lämplig kandidat, för just detta pris. Hon har med sina handlingar motverkat de värderingar Martin Luther King byggde sin kamp på: alla människors lika värde och mot rasism i alla dess former.

Denna bedömning gör vi utifrån Thiels försök att inkludera högerextrema genom att bjuda in dem till omställningsrörelsen. Vi vill inte spekulera i om hennes handlande berott på okunskap, naivitet eller övermod. Oavsett vilket anser vi att resultatet av dessa handlingar varit kontraproduktivt och särskilt kränkande i förhållande till utsatta minoriteter. Så länge vi lever i ett samhälle som genomsyras av rasistiska konstruktioner är det inte bara de som uttryckligen deklarerar att de hyser rasistiska sympatier eller organiserar sig i sådana grupperingar som bidrar till att rasism i samhället accepteras och normaliseras.

En person som öppnat både famnen och dörrarna till den breda miljörörelsen för organiserade rasister är direkt olämplig att bli associerad med Martin Luther Kings livslånga medborgarrättsliga och antirasistiska kamp. Vi vill i synnerhet peka på Thiels samarbete med den högerextrema nyhetssajten Exakt24 kring en film om omställningsrörelsen. Exakt24 är grundad av politikern Erik Almqvist (SD), som är känd för sin inblandning i järnrörsskandalen. Han har dessutom under flera år hetsat mot utsatta minoriteter, journalister och miljökämpar. Medarbetare vid Exakt24 hyllar även öppet den nazistiska våldsorganisationen Nordiska motståndsrörelsen (NMR).

Thiel nöjde sig inte med att medverka i Exakt24:s film, utan spred även aktivt filmen i sociala medier och uppmanade miljöaktivister att besöka kanalen för att titta på videon trots att det i slutet av den uppmanades att donera pengar till Exakt24, vilket både normaliserade den inom miljökretsar och bidrog till att kanalen höjde sina tittarsiffror.

Idag är Exakt24 blockerad av YouTube på grund av sitt extrema innehåll av hat och hot. Excintion Rebellion fick en tid efter publiceringen erfara vad som kan hända när personer välkomnas utan urskillning när just Exakt24 infiltrerade rörelsen och en miljöaktivist misshandlades.

Thiel skrev sedan en krönika i miljötidningen Landets Fria, där hon ställde frågan om inte den breda miljörörelsen borde “inkludera dem som vill exkludera” för att bygga broar till de högerextrema miljöerna och länkade till Exakt24. Thiels krönika bemöttes med massiv kritik från flera miljö- och människorättsorganisationer, erkända miljöaktivister och antirasister som tydligt tog avstånd från ideologier som ifrågasätter alla människors lika värde. Detta föranledde även ett webinarium om ekofascism och en artikelserie hos Landets Fria som handlade om de högerextremas intresse för att nästla sig in i miljörörelsen och de uttryck som ekofascismen har.

Resultatet av Thiels uttalande om att “inkludera dem som vill exkludera” och det som därefter skedde, är ett omställningsnätverk i turbulens, ett upplöst nätverk för Naturens Rättigheter och total söndring i End Ecocide Sweden och många medlemmar som lämnat i protest, inklusive några av Thiels närmaste. Sammanfattningsvis är det en djup splittring inom stora delar av miljörörelsen.

I sin slutreplik i debatten bad Pella Thiel sent omsider om ursäkt för att människor tagit illa vid sig. Men hon bad aldrig om ursäkt för att hon samverkat med och bjudit in de högerextrema eller gav tecken på att hon insåg att dörren stängts för många utsatta till de sammanhang där hon är verksam. Och genom att fortsätta rättfärdiga sitt agerande bidrar Thiel till att normalisera högerextrema och rasistiska krafter, vilka i sig inte enbart är ett hot mot människor och samhälle, utan även mot miljön.

Istället för att lyssna på de olika röster som ifrågasatte “inkludera dem som vill exkludera”, inte minst dem som direkt hotas av de extrema rörelserna, tog sig Thiel sedan friheten att genom ytterligare en krönika berätta för antirastister och rasifierade hur kampen mot rasism och fascism borde föras, i en text där hon implicit kritiserar Black Lives Matter och andra antirasistiska rörelsers antirasistiska strategier. 20 organisationer, bland dem flera från den antirasistiska rörelsen, skrev en kritisk replik på den krönikan.

Parallellt med detta anklagades de som öppet framförde kritik för att ”fultolka” och bedriva “drev” mot Thiel. Härskartekniker användes för att tysta ner kritiken. Inom End Ecocide Sweden – den miljöorganisation där Pella Thiel var ordförande – började kritiska medlemmar uteslutas. 

Vi vill också passa på att informera om att Thiel inte ensam grundade End Ecocide Sweden som det står i prismotiveringen. Inte heller är hon initiativtagare till Faith for Ecocide Law. Hon var medgrundare till End Ecocide Sweden och tog över Faith for Ecocide Law, när den som tog initiativet och lade grunden stängdes ute på grund av meningsskiljaktigheter.

All denna kritik har vi förmedlat såväl till priskommittén som de kyrkor som står bakom Martin Luther King-priset, vilka i flera fall inte kände till Thiels samverkan med rasistiska krafter. Efter detta har Kristna Fredsrörelsen och flera ledamöter i kommittén tagit avstånd från årets val av mottagare av priset, vilket hedrar dem. Trots kritiken står dock Equmeniakyrkan och Sveriges Kristna Råd ännu bakom priset till Pella Thiel. Det är sorgligt, inte minst med tanke på att den kristna kyrkan har en besvärlig historia med kolonialism, rasism och förtryck – en historia som sakta har börjat bearbetas av flera kyrkor. Detta pris utgör ett bakslag.

Respekt för alla människors lika värde, solidaritet och miljö hör ihop. Utdelningen av Martin Luther King-priset till Pella Thiel känns för oss som ännu ett övergrepp. Det är djupt orättvist att de som verkligen fört kampen mot rasism, hela sina liv med sina kroppar som insats, får stå bredvid och titta på när en person som exkluderat dem från miljörörelsen blir belönad.

Vi ber er, Sveriges Kristna Råd och Equmeniakyrkan: tänk om och ge alla som har drabbats en chans att läka i stället för att strö salt i såren. Vi är medvetna om att Thiel bidragit till miljökampen och ekocidlagstiftning och vi uppskattar att priskommittén uppmärksammar gärningar för livets förutsättningar på vår planet inklusive den biologiska mångfalden. Men i tider av växande rasism och latenta hot mot demokratiska principer, kan denna utnämning bidra till att människor blir uppgivna och drar slutsatsen att kyrkliga krafter bidrar till den samhällsutveckling som normaliserar rasism och diskriminering.

Vänliga hälsningar,

Följande 164 miljö- och människorättskämpar undertecknar det öppna brevet om Martin Luther King-priset till Pella Thiel:
Erik Törnlund, ordförande för Amnesty Sápmi
Warda Abdalla, ordförande för Rädda Barnens ungdomsförbund
Klara Knapp, ordförande för Latinamerikagrupperna
Adrian Groglopo, ordförande för Antirasistiska Akademin
Oscar Barajas Rojas, ordförande för PeaceWorks Sweden
Robin Zachari, kanslichef för Skiftet
Kristin Ivarsson, generalsekreterare för Björkåfrihet
Esmeralda Sjögren, vice ordförande för Fältbiologerna
Fridays For Future Sverige, genom:
Agnes Hjortsberg, klimatstrejkare
Alde Nilsson, klimatstrejkare
Anton Foley, klimatstrejkare
Douglas Malm Rath, klimatstrejkare
Eira Hedlund, klimatstrejkare
Emmy Wallin, klimatstrejkare
Erik Christiansson, klimatstrejkare
Isabelle Åkerlind Hognert, klimatstrejkare
Janka Réthi, klimatstrejkare
Leonora Hermann, klimatstrejkare
Lydia Rysavy, klimatstrejkare
Nora Toftgård Shahnavaz, klimatstrejkare
Tilly Nylén, klimatstrejkare
Valerie Peer, klimatstrejkare
PUSH Sverige genom Sofie Eriksson (styrelseledamot)
Mattias Beruk Järvi, grundare för nätverket Fokus Afrofobi
Maria Dexborg, Afrosvenskarnas forum för rättvisa
Liisa Korvenranta, styrelseledamot i FARR – Flyktinggruppernas riksråd
Carmen Blanco Valer, urfolkspolitisk talesperson för Latinamerikagrupperna
Tor Tuorda, samisk gruvmotståndare
Nik Märak, samisk kulturarbetare
Eva Forsgren, samisk debattör
Parul Sharma, människorättsjurist 
Ylva Lundkvist Fridh, ekonomi- och miljöhistoriker
Mariam Carlsson Kanyama, styrelseledamot i Latinamerikagrupperna
Annette Ericsdotter, initiativtagare för Faith for Ecocide Law och medgrundare av End Ecocide Sweden (styrelsemedlem och ledningsgrupp t.o.m. mars 2021)
Margareta Ellnebo, avgick ur End Ecocide Swedens ledningsgrupp i protest 2021
Karolina Carlsson, klimataktivist och f.d. medlem i End Ecocide Sweden t.o.m. 2021
Elisabeth Sanderson, f.d. medlem i End Ecocide Sweden och aktiv i arbetsgruppen Faith for Ecocide Law som avgick i protest
Karmapriya Muschött, grön människorättsvetare, Earth Protector, medgrundare End Ecocide Sweden samt styrelseledamot och ordförande i ledningsgruppen t.o.m. 2021, fd medlem Naturens Rättigheter tom 2021, fd medlem i omställningsnätverket t.o.m. 2021
Mariam Jallow Tholozan, aktiv i Black Lives Matter Sweden och Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Peter Forsberg, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Fredrik Ängdervik, elektroingenjör, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Annelie Ängdervik, lärare, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Terese Nilsson, läkare, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020 
Esther Hauer, doktor i psykologi och aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Jenny Thorold, legitimerad psykolog, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Sara Ytterbrink Nordsköld, psykolog, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Simon Rosén, f.d. aktiv i Ställ om Storvreta samt aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Veronika Österberg, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Katinka Johansson, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Björn Paxling, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Petter Kallioinen, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Karin Lundberg, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Åse Ängsved, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Dirk Jan Luiting, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Titti Johnson, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Isabelle Letellier, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Karin Styrén, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Jonas Ohlsson, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Linnea Engelke, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Sara Nilsson Lööv, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Linn Sandström, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020 
Rufus Rune, aktiv i Extinction Rebellion som mottog Martin Luther King-priset 2020
Irene Molina, professor i kulturgeografi
Linnéa Bruno, lektor i barn- och ungdomsvetenskap
Gunilla Berglund, docent i psykologi vid Stockholms universitet
Mikela Lundahl Hero, idéhistoriker vid Göteborgs universitet
Maria Padrón Hernández, socialantropolog vid Lunds universitet
Erik Svensson, doktor i marin miljöteknik
Maria Mårsell, doktorand i litteraturvetenskap vid Södertörns högskola
Oscar von Seth, fil. dr. vid Umeå universitet
Ylva Habel, fri forskare, affilierad med CEMFOR vid Uppsala Universitet
Sten Nilsson Lill, forskare
Elin Elbi, forskare vid Uppsala universitet
Klas Ytterbrink Nordenskiöld, läkare och forskare
Micael Grenholm, doktorand i kyrkohistoria
Annika Spalde, diakon och författare, mottagare av Martin Luther King-priset 2011
Christofer Sjödin, präst i Svenska kyrkan
Janne Manni, präst i Svenska kyrkan
Tina Wilhelmsson, prästkandidat & pol.mag.
Evelina Teddy Karlsson, medlem i Equmeniakyrkan  och f.d. riksvalberedare för Fältbiologerna
Sarx Sönnebo, f.d. riksvalberedare för Fältbiologerna
Evelina Szamosi, aktivist i Fältbiologerna
Iris Elmér, aktivist i Fältbiologerna
Fatema Rasoli, aktivist i Fältbiologerna
Antonia Simon, projektledare ABF Stockholm
Claudia Hae-Young Kim, medlem i Permakultur Sverige
Alex Reuter, f.d. medlem i Naturens Rättigheter Göteborg
Nette Wermeld Enström, fristående skribent för tidningen Syre och kulturtidskriften Opulens
Tanvir Mansur, frilansskribent
Atilla Yoldas, författare och journalist
Ana Valdes, författare och debattör
Kinna Skoglund, författare och människorättsaktivist
Matilda Åhall, läromedelsförfattare och legitimerad lärare
Pelle Hällje, legitimerad lärare
Anna Wallman, legitimerad lärare
Maria Johansson, gymnasielärare
Katja Laine, specialpedagog
Carina Nilsson Borg, skoladministratör
Filip Hallbäck, filmvetare och manusförfattare
Lovisa Hedlund, kulturvetare och miljöaktivist 
Brita Olsson, fotograf
Freï Von Fräähsen Zu Lorenzburg, konstnär och dansare
Johan Karlsson, arkitekt
Emelie Drott, landskapsarkitekt
Leo Rudberg, statsvetare och miljöaktivist
Sara Wallentin, statsvetare och människorättsaktivist 
Kim Pischner, statsvetare
Joakim Petersson, miljövetare
Karin Sech, beteendevetare
Jens Ingloff, systemvetare
Tomas Agnemo, folkbildare i ekologiska maskuliniteter
Lanja Rashid, folkbildare i klimaträttvisefrågor
Lina Petersdotter Johansson, ekopedagog
Elin Boyer, civilkuragetränare
Kristina Wicksell Bukhari, kommunikatör och opinionsbildare
Åsa Wadelius, informatör
Lukas Romson, transman och jämlikhetskonsult
Susan Löfgren, funktionsrättsaktivist
Hanna Thessén, barnrättsaktivist
Rebecca Hedström, asylrättsaktivist
Nera Mesinovic, feminist och människorättsaktivist
Marie Milling, ekofeminist och antirasist
Linnea Jonasson, miljöaktivist
Robin Holmberg, miljöaktivist
Yénika Castillo Muñoz, miljö- och människorättsaktivist
Anna Nylander, miljö- och människorättsaktivist
Tua B. Frank, miljörättviseaktivist
Anna Johansson, klimataktivist
Patrick Stockhammar, klimataktivist 
Peter Kalmström, aktivist för djur och klimat
Anki Eleonora, pensionär och klimataktivist
Roger Olofsson, skogsaktivist
Sissela Nordling Blanco, antirasistisk feminist
Johanna Lundström, antirasistisk feminist
Karin Grundvall, antirasistisk feminist
Elina Hagström, antirasistisk feminist
Nåmis Louisedotter, antirasistisk och feministisk socialarbetare
Denise Olsson Bergqvist, antirasistisk feminist och aktivist
Madeleine Jonsson, antirasistisk feminist
Gisela Rossi, antirasistisk feminist
Simona Mignola, antirasistisk feminist
Angelo Tapia, antirasistisk feminist
Jasmine Bagherzadeh Gustafsson, intersektionell feminist
Timothy Gibran, antifascistisk aktivist
Rot Meijas, antirasist
Sandra Eriksson, antirasist
Clement Martz, antirasist
Malou Björnslätt, antirasist
Katja Jassey, Orten odlar
Anders Jacobsson, omställare i Ekokooperationen för 17
Ingrid Engarås, omställare i Skarpnäcks stadsdel
Anna Wirmark, omställare
Anna Rosenhall, omställare
Sam Lindskog, omställare
Pake Hall, andlig ledare för Svalornas Sangha – Peacemakers Sweden
Mariancila Kim, fredsaktivist, Lila Shala
Fanny Nilsson, sjuksköterska
Timmy Nilsson Borg, lokförare
Emil Olsson, IT-tekniker
Lotta Wikman, biologstudent
Lotta Ekström, litteraturstuderande
Bengt Brülde
Anette Radesten
Shanti Louise Shivaya Grafström

Länkar:
1. https://landetsfria.nu/2021/nummer-228/rasismen-ar-en-del-av-miljokrisen/
2. https://landetsfria.nu/2021/nummer-192/omstallningsrorelsen-bor-inkludera-dem-som-exkluderas/
4. https://landetsfria.nu/2021/nummer-193/replik-miljororelsen-ska-aldrig-legitimera-fascismen/
5. https://tidningensyre.se/2021/20-juni-2021/allt-fler-kanner-sig-overgivna
6. https://landetsfria.nu/2021/nummer-223/martin-luther-kings-drom-om-the-beloved-community-ar-fortfarande-aktuell/
7. https://tidningensyre.se/2021/20-juni-2021/bruna-och-konspiratoriska-tankar-vaxer-i-de-grona-rorelserna-min-grona-varld-krackelerade/
8. https://tidningensyre.se/2022/13-juni-2022/hogerextrem-infiltrationskampanj-mot-klimataktivister/
9. https://landetsfria.nu/2022/nummer-373/omstallningsrorelsen-behover-varna-debatten-om-mangfald/
10. https://www.aktuellhallbarhet.se/alla-nyheter/kartlaggning/internt-larm-stort-brak-om-pengar-i-end-ecocide-sweden/
11. https://landetsfria.nu/2021/nummer-200/jorge-maria-londono-vi-ar-alla-en-del-av-systemet/
12. https://www.theguardian.com/world/2020/jun/28/german-far-right-infiltrates-green-groups-with-call-to-protect-the-land

Vi kräver att alla regeringar runtom i hela EU säkerställer att en samtyckeslagstiftning inkluderas i EU:s nya direktiv för att bekämpa våld mot kvinnor och våld i nära relationer, som just nu förhandlas mellan EU:s institutioner. Att inte inkludera det skulle vara både bakåtsträvande och en direkt förolämpning mot Europas kvinnor och män.

EU fördömer användningen av våldtäkt som vapen i väpnade konflikter och kräver ständigt nolltolerans mot användningen av denna avskyvärda handling i länder utanför vår union. Under det svenska ordförandeskapet valde majoriteten av EU-ländernas regeringar dock att stryka förslaget om en samtyckeslag i rådets allmänna ståndpunkt. Inom de närmaste veckorna förväntas Sverige inkomma med sin ståndpunkt i frågan och har därför nu en ny chans att återupprätta vårt ryckte som föregångsland i jämställdhetsfrågor. Allt annat än ett svenskt stöd för en inkludering av en samtyckeslag i direktivet vore chockerande, oacceptabelt och bakåtsträvande.

Lagpaketet är den allra första europeiska lagstiftningen vars syfte är att bekämpa näthat, kvinnlig könsstympning, förebyggande av våld och skydd för brottsoffer. Kvinnor i Europa måste försäkras att våld mot kvinnor bekämpas kraftfullt i alla EU:s medlemsstater.

Vi behöver ett säkrare Europa, som aktivt jobbar med förebyggande åtgärder, skydd och lagföring av dessa brott.

Våld mot kvinnor och våld i nära relationer ökar i hela Europa – statistiken är skrämmande.

Vi måste säkerställa ett gemensamt agerande från alla regeringar inom EU om vi ska kunna bekämpa dessa fasansfulla brott.

Fri rörlighet för människor är en av EU:s fyra pelare – vi måste därför se till att kvinnor och män skyddas likvärdigt från alla former av våld över hela vår union.

Vi uppmanar alla EU-medborgare och regeringar att säkerställa att denna historiska och banbrytande lagstiftning inkluderar samtyckeslag.

Evin Incir (S) och Frances Fitzgerald (EPP), Europaparlamentariker

”Inte i mitt namn” ropade flera demonstranter från organisationen ”Jewish Voice for Peace” i USA:s kongress. Dussintals av dem greps av polisen. Samma organisation belyser att den israeliska militären har dödat fler palestinska barn de senaste två veckorna än under alla tidigare militära operationer i Gaza de senaste 17 åren tillsammans.

Efter Hamas attack i Israel där civila offer föll meddelade den israeliska regeringen att de skulle ge ett militärt svar på denna aktion. Vad som utspelas i Gaza är inget annat än en massaker utförd av Israel, med stöd av USA och EU och direktsänt till hela världen. Det vi ser är att makthavare stödjer Israels regeringen i dess missbruk av militärt våld medan civilsamhället i dessa länder tar avstånd från massakern och mobiliserar för att kräva vapenvila och respekt för det palestinska folkets rättigheter i Palestina. I stället för att endast kräva att några lastbilar kör in i Gaza med humanitärt bistånd borde makthavare även kräva ett slut på Israels ockupation av Palestina.

Historien om konflikten mellan Israel och Palestina är långvarig och kan kännas svåröverskådlig. Denna konflikt påbörjades inte den 7 oktober i år, utan har sin grund i Israels militära ockupation av Palestina med västvärldens tillåtelse. Det är en konflikt som började när kolonialmakten Storbritannien gav upp mark som inte var deras att ge bort vilket ledde till att mer än 700 000 palestinier fördrevs från sina hem. Jämför med 1 miljon fördrivna sen Israels senaste flygattacker. Det är en konflikt präglat av kolonial politik, upprepade överträdelser av mänskliga rättigheter och skapandet av en apartheidstat. 

Vi är många som fördömer Hamas attack på civila men det intressanta är att endast vi som står upp för ett fritt Palestina avkrävs på fördömande varje gång vårt stöd uttrycks, medans pro-israel inte har samma krav på sig att fördöma Israels mångåriga attacker på civila varje gång stöd för Israel uttrycks. Detta blir ännu mer intressant med tanke på Amnesty International uttalande om att Israels svar inte är proportionerligt och att det finns “starka bevis på krigsbrott efter Israels attacker som utplånat hela familjer i Gaza”. 

Världen kan fortfarande höra de skrämmande orden från Yoav Gallant, försvarsministern för Israels högerextrema regering: ”Vi strider mot odjur och agerar därefter.” och premiärministerns, Natanyahu “detta är en kamp mellan ljusets barn och mörkrets barn…””.

Här får vi en smak av Israels regerings koloniala syn: de koloniserade människorna betraktas inte som människor, de betraktas som djur, och därför anser staten Israel att den har rätt att misshandla dem, döda dem och utplåna dem från planetens yta. Detta skapar en berättelse där de som motstår anses skyldiga och behöver rättfärdiga sin existens. Denna avhumanisering är en viktig grund inom fascismen! 

Israels påstående om att vara den enda demokratin i regionen ifrågasätts på grund av dess förnekande av mänskliga rättigheter och bosättningspolitik i de ockuperade områdena. Sann demokrati handlar inte endast om regeringens förmåga att upprätthålla grundläggande demokratiska institutioner, utan också om respekten för mänskliga rättigheter, inklusive jämlikhet och rättvisa för alla individer. Exempelvis så har Israel genomfört stränga kontroller, inklusive gränsrestriktioner och regler om rörelsefrihet, vilket allvarligt har begränsat det palestinska folkets vardagsliv. Detta är i strid med grundläggande demokratiska principer om individuell frihet och rättigheter. Dessutom har Israel byggt bosättningar på palestinskt territorium, en handling som strider mot internationell lag och förvärrar situationen. Det bör också noteras att Israel upprepade gånger har brutit mot FN-resolutioner som kräver återvändande för de fördrivna.

Den kritiska situationen i Gazaremsan är ingen ny företeelse. Över 2 miljoner palestinier är i praktiken instängda i Gaza, som även kallas för världens största utomhusfängelse, och mer än 80 procent av dem är beroende av humanitär hjälp. Samtidigt fortsätter de israeliska bosättningarna på Västbanken, och palestinierna tvingas flytta från östra Jerusalem. I en rapport från februari 2022 påpekade Amnesty International hur israeliska styrkor ”har begått handlingar i Gaza (liksom på Västbanken och Israel) som är förbjudna enligt Romstadgan och apartheidkonventionen, som en del av en omfattande och systematisk attack mot civilbefolkningen med syftet att upprätthålla ett system av förtryck och dominans över palestinier, och därigenom utgöra apartheidbrottet mot mänskligheten”.

Samma bild bekräftades i ett brev från samma organisation till EU:s utrikesministrar den 20 oktober: “Den nuvarande krisen uppstod inte i ett vakuum. Israel har en lång historia av att begå krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, bland annat genom att påtvinga palestinier ett apartheidsystem i årtionden, ostraffat.”

Human Rights Watch har också tydligt framhållit vikten av att följa internationell humanitär rätt. Skyldigheten att ”skydda civila gäller alla: attackera inte civila medvetet eller urskillningslöst, ta inte gisslan, straffa inte civila genom individers handlingar, inte neka eller undanhålla humanitärt bistånd”. Allt detta har kränkts mitt framför ögonen på världen, och det är fullständigt oacceptabelt.

Det är viktigt att förstå att det här inte är en konfrontation mellan två jämlika parter och den asymmetriska maktbalansen mellan Israel och Palestina utgör betydande utmaningar. Israel, som en ekonomisk och militär ockupationsmakt, utövar stor kontroll över situationen, medan Palestina saknar ekonomiska resurser och möjligheter att försvara sina rättigheter och suveränitet. Israel har västvärldens makthavares stöd, vilket gör den koloniala dubbelmoralen tydlig – Ukraina får stöd, men inte Palestina. Dessutom har Israel även mainstreammeders stöd, vilket gör att Palestina endast kan förlita sig på alternativ media och andra civilbefolkningar röster. Det är dags för Israel, som ockupationsmakt, att uppfylla sina skyldigheter enligt internationell rätt. Det är rimligt att kräva att Israel omedelbart avbryter de urskillningslösa bombningarna, avslutar apartheidpolitiken mot palestinierna, följer de FN-resolutioner som kräver att de drar sig tillbaka från ockuperade områden och avbryter bosättningar i dessa områden.

När en stat upprepade gånger misslyckas med att uppfylla sina internationella åtaganden kan den inte anses vara en pålitlig partner. Detta gäller Israel under ledning av den högerextrema premiärministern Benjamin Netanyahu. Av denna anledning är det legitimt att överväga sanktionsåtgärder, såsom att omedelbart avsluta alla samarbetsavtal på det militära området mellan Sverige och Israel. Det är också avgörande att Sverige följer upp erkännandet av staten Palestina och arbetar för att EU tar sitt ansvar genom att stoppa allt militärt samarbete med Israel och handelsavtal för israeliska varor från ockuperade områden samtidigt som internationella samarbete (det så kallade ”bistånd) med Palestina ska öka och inte skäras ner som den nuvarande högerregeringen föreslår.

Som ockupationsmakt har Israel alltför länge överskridit den röda linjen för vad som kan anses acceptabelt med avseende på det palestinska folket. Det är nu dags för civilsamhället, organisationer och antikoloniala politiker runt om i världen att högt proklamera, trycka på och agera för att stoppa folkmordet på Palestinier som nu utförs av Israel och dess allierade och att Israel häver ockupationen genom att äntligen börja följa FN:s resolution 194, vilket ger det palestinska folket rätt att återvända till sina territorier som för närvarande olagligt ockuperas av Israel. 

Vi kan inte tillåta oss fastna i den falska koloniala dikotomi-logiken, där vi inte kan stå upp mot bosättarkolonialism och apartheid och samtidigt fördöma våld och antisemitism. Just nu dras Sverige med i denna logik där alla som fördömer Hamas måste stötta Israel och där alla, framförallt palestinier, som inte direkt fördömer Hamas är för Hamas. En logik där allt våld från Palestinas sida är aggression, medan det israeliska våldet anses vara självförsvar. En logik där bara en sida får sin mänsklighet erkänd. Vi kan fördöma allt våld mot civila och samtidigt erkänna att det råder en maktobalans. Och det är allas vårt ansvar att balansera den maktobalans genom att göra så att strukturellt förtrycktas, som görs röstlösa, berättelser och röster ekar över hela världen.

Jaime Gomez, Utrikespolitisk talesperson för Feministiskt initiativ 

Regeringens samarbetsparti Sverigedemokraterna la häromveckan ett förslag i riksdagen om att göra viss transvård olaglig för personer under 25 år. Det liknar det vi ser i USA, att transpersoner som söker vård för sitt lidande ska omvändas till att sluta vara trans, istället för att få könsbekräftande vård, skriver RFSL Ungdom.

Varje höst är det så kallad öppen motionstid i riksdagen, då riksdagens ledamöter kan lämna in förslag om allt mellan himmel och jord. I år skrevs över 2500 motioner med över 9500 olika förslag in. En av dem är från SD, som vill i lag skriva in ett förbud mot könsbekräftande hormonbehandlingar och operationer för att behandla könsdysfori hos patienter under 25 år.

Sverigedemokraternas gruppledare Linda Lindberg med flera skriver att ”terapeutisk behandling” ska vara den primära behandlingen vid könsdysfori. Förslaget liknar vad vi ser i USA,  att vården som erbjuds transpersoner ska få dem att sluta vara trans, istället för att lindra det lidande som könsdysfori innebär. SD vill ha medikaliserade omvändelseförsök.

1177 definierar könsdysfori som ”när könsidentiteten inte stämmer överens med det kön du registrerades som när du föddes och att det innebär ett lidande”. Den enda behandlingen är könsbekräftande vård – alltså vård som syftar till att kroppen bättre ska stämma överens med könsidentiteten.

RFSL Ungdoms utgångspunkt är att varje person som är i behov av vård ska få det. När det rör misstänkt könsdysfori hos unga är utredningen för att sätta en könsdysforidiagnos cirka två år. Först när ens vårdbehov har kartlagts och eventuella behandlingar ordentligt övervägda, av läkare, patient och eventuella vårdnadshavare, kan det komma att bli aktuellt med exempelvis hormonbehandling. Stödsamtal kan inte bota könsdysfori, det kan bara bistå med olika sätt för att hantera lidandet. Inte av en behandling. Tillgång till exempelvis hormonbehandling eller fysiska hjälpmedel är livsviktigt för många transpersoner.

”Vår världsrekordsgamla könstillhörighetslag ("translag") måste ersättas med en ny som skiljer vården från processen att ändra juridiskt kön, alltså det som står i folkbokföringen och i passet. ”

Snarare än att politiker ska förbjuda delar av transvården måste den förbättras. Då behöver vi bland annat:

Köfri könsdysforivård
Dagens underdimensionerade och överbelastade könsdysforimottagningar har långa köer för ett första möte, på vissa platser flera år. skillnaden är stor över landet. I vår kartläggning från 2022 skiljer det sig mellan tre månader och 2,5 år. Vissa mottagningar har slutat ta emot nya patienter. Vårdgarantin säger att man ska få vård inom 90 dagar. Det kan inte bara vara en utopisk målsättning, utan alla med misstänkt könsdysfori måste erbjudas utredning i tid. Därför behöver ansvariga regioner tillskjuta mer pengar, så att läkarna, psykologerna och kuratorerna i utredningsteamen får fler kollegor.

Mer utvecklad och individualiserad könsbekräftande vård
Transpersoner är individer med olika vårdbehov. Varje person med könsdysfori ska givetvis få skräddarsydd vård för att möta just deras behov. Utvecklingen över tid är att den könsbekräftande vården blir allt mer individualiserad, men mycket kvarstår att göra för att alla ska få den vård de behöver. Det gäller inte minst ickebinära transpersoner.

En modern translag som separerar medicin och juridik
Vår världsrekordsgamla könstillhörighetslag (”translag”) måste ersättas med en ny som skiljer vården från processen att ändra juridiskt kön, alltså det som står i folkbokföringen och i passet. Det är helt orimligt att den överbelastade könsbekräftande vården tvingas lägga tid på att skriva långa intyg. Varje människa ska ha rätt att själv bestämma vilket kön som står i passet.

Sverigedemokraternas gruppledare Linda Lindberg, jag tycker du behöver svara på en fråga som många av mina medlemmar har. Varför ska unga transpersoner förbjudas från att ta emot den enda vården som är effektiv mot deras lidande?

Elias Fjellander, förbundsordförande RFSL Ungdom

RELATERADE ARTIKLAR:
2022-06-17 ⎮ Akut brist på vård till unga transpersoner