Det svenska ordförandeskapet i EU är i full gång. Regeringen har presenterat sina fyra prioriteringar och jämställdheten lyser med sin frånvaro. Är det ett problem att jämställdhet aktivt prioriteras bort? Svar ja. Är det förvånande att den mest högerkonservativa regeringen i modern tid gör det valet? Svar nej.

En av tre kvinnor i Europa saknar egen inkomst. Det är fakta som behöver lite tid att sjunka in, 1 av 3 kvinnor saknar möjligheten att bestämma över sitt eget liv. Jag minns när jag träffade några tyska parlamentariker och hur imponerade de blev över Sveriges höga sysselsättningsgrad och inte helt oväntat kom frågan ”hur har det lyckats bli så?”. Varpå jag svarade ”Det har inte bara blivit så, det är politiska reformer som också medhavt ett stort motstånd.” Därefter räknade jag upp särbeskattning, barnomsorg, äldreomsorg och föräldraförsäkring. Exempel som bidragit till att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden.

Men även Sverige har en lång väg att vandra. Möjligheterna för trygga anställningar och att kombinera arbete och familj skiljer sig mycket åt mellan yrkesgrupper. LO presenterade nyligen i sin jämställdhetsrapport att 6 av 10 kvinnor inom LO-yrken saknar fast anställning på heltid och skillnaden i flexibilitet och inflytande över sina arbetstider är stor mellan kvinnor inom tjänstesektorn och bland arbetar-kvinnor.

När Sverigedemokraterna valde sin nya talesperson för jämställdhet var första uttalandet ett ifrågasättande av fokus hos dagens feminister då de inte driver samma frågor som kvinnor gjorde på 1850-talet.

En egen inkomst skapar trygghet och frihet, men den mest basala tryggheten skapas först när våldet upphör. 2021 anmäldes i Sverige 38 300 misshandelsbrott och 8 600 våldtäkter mot kvinnor eller flickor. Det är mer än en våldtäkt i timmen, dygnet runt, året om. Trots det är mörkertalet stort, omkring 80 procent av våldet mot kvinnor tros aldrig nå en polisanmälan.

Det är inte svårt att argumentera för varför det svenska ordförandeskapet borde fokusera på jämställdhet. Så varför anser inte regeringen att jämställdhet ska vara ett prioriterat område?

Att säga att vi kommit långt i jämställdhetsarbetet är inte ett hållbart argument. Nya undersökningar från Göteborgs universitet visar att allt fler unga män, både i Sverige och Europa ser jämställdhet som ett hot. Det är inte läge att som politiker och feminist nu slå sig till ro.

Svaren på varför jämställdhet inte prioriteras får jag snarare när jag lyssnar till regeringens företrädare och deras samarbetspartier. Ett av regeringens första beslut var att slopa den feministiska utrikespolitiken. Svaret från Billström var att svensk utrikespolitik istället skulle utgå ifrån ”svenska värden”. Som om jämställdhet inte borde tillhöra svenska värderingar?

När Sverigedemokraterna valde sin nya talesperson för jämställdhet var första uttalandet ett ifrågasättande av fokus hos dagens feminister då de inte driver samma frågor som kvinnor gjorde på 1850-talet. Jag är glad över att feminismen har sett till att samhället kommit längre och möjliggjort för dagens feminister att prata om andra frågor än vad våra föregångare gjorde 1850.

Om det är något vi ska ha klart för oss är det att högern aldrig har gett oss kvinnor något frivilligt. Oavsett om det handlat om rösträtt, särbeskattning eller en abortlagstiftning. Det är vi Socialdemokrater som initierat och genomfört dessa rättigheter. Så nej, jag är tyvärr inte förvånad över att regeringen och deras samarbetsparti nedprioriterar frågor som stärker kvinnans trygghet, självständighet och frihet.

Hade du, precis som jag, prioriterat jämställdhet om du fick välja ett antal områden att göra verklig förändring inom? Bra, du behövs!

Att vara den obekväma i rummet har jag vant mig vid, att ständigt vara den som ryter ifrån och ifrågasätter, det är tufft men det ger effekt. Som Alexandra Pascalidou nyligen sa i en intervju ”Starka kvinnor har alltid väckt starka känslor hos män. Och vem vill inte väcka känslor? Jag är inte här för att behaga, utan för att göra det som är viktigt.”

Tillsammans kan vi lyfta upp jämställdhet på den politiska dagordningen.

Carina Ohlsson (S), EU-parlamentariker