Ukraina är nära

”Vi är villiga att gå med på vilken vapenvila som helst – bara de slutar skjuta!”
En rubrik i DN i början av januari, just när den av Ryssland proklamerade vapenvilan aldrig blev verklighet, i alla fall inte i staden Avdiivka, där två män som förbereder julaftonsfirande intervjuas av DN:s utsända på plats. En dryg timme efter att vapenvilan skulle ha trätt i kraft skjuts det fortfarande. Staden har legat vid frontlinjen sedan 2014 och är totalt förstörd sedan åratal av beskjutningar.

Det finns en vardag, en varje dag, för miljoner människor i Ukraina. En vardag av militärt våld som omöjliggör allt vardagligt liv. Som i varje militärt krig, var helst på jorden det pågår. Och det pågår många. De flesta på behörigt avstånd från oss. Men så har vi Ukraina. Så nära.

Rysslands krig mot Ukraina är vidrigt och oförsvarbart och strider mot folkrätten och går inte att försvara med några som helst giltiga argument. Frågan är väl om det överhuvudtaget går att försvara att internationella konflikter övergår i det förlamande mörker som kallas krig. Det tillstånd som innebär massdödande och massförintelse, ständiga krigsförbrytelser, utraderande av hela samhällen och skador och trauman för flera generationer framåt. Särskilt utsatta, också för det sexualiserade våldet, är kvinnor och barn. Vi vet men vi håller det på avstånd.

Men nu gäller det Ukraina och då bryr vi oss på ett annat sätt. Mantrat ”Det handlar inte bara om Ukrainas frihet, utan om allas vår frihet och om vilken slags värld vi vill leva i”,  hörs allt oftare från allt fler. Det ändrar spelplanen.

Nu välkomnar vi flyktingar fast gränsen i princip skulle stängas, allt i enlighet med både den gamla och den nya regeringens aviserade paradigmskifte inom flyktingpolitiken. I debatterna slåss man nästan om vem som införde paradigmskiftet men för Ukrainas folk gäller det i alla fall inte. Det är man överens om. För Ukraina är nära. Och det är vi glada över. Samtidigt får vi konstatera att just detta förhållningssätt på ett brutalt sätt tydliggör att värderingen av människoliv skiljer sig beroende på varifrån människor kommer. Och detta är vi är många om skäms över.  Dubbelmoralen. Men Ukraina är nära.

Vad är det mer för regler som inte gäller med hänvisning till Ukraina? Sveriges utrikespolitik som i 200 år definierats som alliansfrihet gäller inte längre. Nu är det Nato-medlemskap som är det centrala. Att Sverige inte ska exportera vapen till länder i strid gäller inte heller längre. Nu ska vi både ge bort och sälja. Och vi ska utveckla vapensamarbetet med USA och vi ska kunna lagra Natos krigsmateriel i Sverige, för säkerhets skull. Allt detta sker utan någon större diskussion bland oss som bor här. Vi förväntas helt enkelt heja på. För att Ukraina är nära.

Och ju närmare Ukraina kommer desto längre blir avståndet till andra krigshärdar och katastrofer. Vad som till exempel inte har rapporterats i någon större utsträckning är att ledare från 66 länder, främst från det globala syd, använde sina tal på FN:s generalförsamlings möte i september, för att snabbt uppmana till diplomati för att avsluta kriget i Ukraina genom fredliga förhandlingar, som FN-stadgan kräver. Macky Sall, Senegals president, som också talade i egenskap av nuvarande ordförande för Afrikanska unionen sa:
”Vi uppmanar till nedtrappning och upphörande av fientligheterna i Ukraina, liksom till en förhandlingslösning, för att undvika den katastrofala risken för en potentiellt global konflikt.”

De 66 nationer som krävde fred i Ukraina utgör mer än en tredjedel av länderna i världen, och de representerar större delen av jordens befolkning, inklusive Indien, Kina, Indonesien, Bangladesh, Brasilien och Mexiko.

Medan Nato- och EU-länderna har avvisat fredsförhandlingar, och amerikanska och brittiska ledare aktivt har undergrävt dem, anslöt sig fem europeiska länder – Ungern, Malta, Portugal, San Marino och Vatikanen – till uppmaningarna till fred i generalförsamlingen. Philip Pierre, premiärminister i Saint Lucia, en liten östat i Karibien, sa till generalförsamlingen:
Artiklarna 2 och 33 i FN-stadgan är otvetydiga när de ålägger medlemsstaterna att avstå från hot om eller användning av våld mot varje stats territoriella integritet eller politiska oberoende och att förhandla om och lösa alla internationella tvister med fredliga medel …
Vi uppmanar därför alla berörda parter att omedelbart få ett slut på konflikten i Ukraina genom att inleda omedelbara förhandlingar för att permanent lösa alla tvister i enlighet med FN:s principer.

Ledare i den globala södern beklagade FN-systemets sammanbrott, inte bara i kriget i Ukraina utan under årtionden av krig och ekonomiskt tvång från USA och dess allierade. Östtimors president Jose Ramos-Horta utmanade direkt västvärldens dubbelmoral och sa till västländer:
De borde stanna upp ett ögonblick för att reflektera över den uppenbara kontrasten i deras svar på krigen på andra håll där kvinnor och barn har dött av tusentals av krig och svält. Responsen på vår älskade generalsekreterares rop på hjälp i dessa situationer har inte mötts med samma medkänsla. Som länder i det globala syd ser vi dubbelmoral. Vår allmänna opinion ser inte Ukrainakriget på samma sätt som det ses i norr.

Många ledare krävde brådskande ett slut på kriget i Ukraina innan det eskalerar till ett kärnvapenkrig som skulle döda miljarder människor och avsluta den mänskliga civilisationen som vi känner den. Vatikanens statssekreterare, kardinal Pietro Parolin, varnade:
… Kriget i Ukraina undergräver inte bara systemet för icke-spridning av kärnvapen, utan utsätter oss också för risken för kärnvapenförödelse, antingen genom upptrappning eller olycka. /… /För att undvika en kärnkraftskatastrof är det mycket viktigt att det finns ett seriöst engagemang för att finna en fredlig lösning på konflikten.

Bangladeshs premiärminister Sheikh Hasina sade till församlingen:
Vi vill ha ett slut på kriget mellan Ryssland och Ukraina. På grund av sanktioner och motsanktioner /… /Hela mänskligheten, inklusive kvinnor och barn, straffas. Dess inverkan förblir inte begränsad till ett land, utan den utsätter liv och försörjning för människor i alla nationer i större fara och kränker deras mänskliga rättigheter. Människor berövas mat, husrum, sjukvård och utbildning. Barn lider mest i synnerhet. Deras framtid sjunker ner i mörker. Min uppmaning till världens samvete: stoppa kapprustningen, stoppa kriget och sanktionerna. Säkerställa barnens mat, utbildning, sjukvård och säkerhet. Skapa fred.

Även om Ukraina är nära så måste vi ha modet att ställa de viktiga frågorna om hur det kunde bli så här? Hur ser historien ut innan Rysslands brutala invasion? Hur såg avtalen ut efter murens fall? Vem sade vad och vem bröt mot vilka avtal? Vad kunde vi/Sverige ha gjort? Vi måste kunna ställa de frågorna för att förstå hur vi ska kunna komma fram till lösningar som kan presenteras och accepteras vid ett förhandlingsbord.  

Den påtagliga oviljan att förhandla leder oss till frågan om i vems intresse kriget fortgår? Det här är frågor som måste kunna ställas utan att den som frågar ska bli utpekad som Putin-kramare.

Vi vet av erfarenhet att när vapenindustrin går på högvarv växer makten i det militärindustriella komplexet ihop med politiken. 2% av BNP till det militära försvaret är bara början, hälsade  överbefälhavaren från Folk- och Försvars möte i Sälen i början av januari. Ukraina är nära. Det kan behövas betydligt mer.

Ukraina är nära och det handlar om att rädda liv. Vem ska se till att kriget slutar och hur ska det gå till? Stoppas inte den militära upptrappningen ökar desperationen på ömse sidor. I förlängningen finns kärnvapenhot.

Tänk om Sverige och Finland skulle säga att nu pausar vi våra Nato-ansökningar för att kunna erbjuda en alliansfri arena för förhandlingar och under den tiden ska det råda en oinskränkt och ömsesidig vapenvila.  Det kulle kunna vara en början. För att Ukraina är nära.

Gudrun Schyman, frilansfeminist och klimataktivist

Relaterade artiklar:
23-01-04 ⎮ Gudrun Schyman: Fortsätter det så här måste kraven på avgång komma