I förra veckan lämnade Unizon över 72 000 namnunderskrifter tillsammans med en rad konkreta politiska förslag till justitieministern om att stoppa tvångsumgänge för barn. ”Genom handlingskraft och konkreta politiska åtgärder kan vi stoppa tvångsumgänget”, skriver Carina Ohlsson
Att det ska krävas en tragedi som Tintins död för att frågan om barns rättigheter ska högre upp på den politiska dagordningen. Vi vet alla att det finns många barn som varje dag lever i riktigt tragiska hemförhållanden.
Han hade verkligen hela livet framför sig. Om några år hade vi kanske sett honom som lokalpolisen i vårt närområde eller lågstadieläraren framför en grupp andra barn och kanske dessutom som en fin förälder till sina egna barn.
Ingen vet, och nu får vi heller aldrig veta. På grund av brister i rättssystemet och att samhället fortfarande inte sätter barnets bästa först (trots att vi är skyldiga att göra just det) fick hans liv det mest tragiska och abrupta slutet.
”Det som gör händelsen än mer tragisk är att händelsen inte är unik.”
Den 9 februari skulle Tintin ha fyllt 9 år. En dom tvingade honom att umgås med sin pappa, trots att han med stor sannolikhet var rädd för sin pappa och mamman sedan tidigare vädjat tingsrätten om att inte låta pappan träffa pojken, i alla fall inte utan övervakning. Det är en tragisk händelse och mina tankar går till Tintins familj. Det som gör händelsen än mer tragisk är att händelsen inte är unik.
Idag kan domstolar i vårdnadstvister besluta att ett barn måste umgås med den ena eller andra föräldern. Detta trots att barnet vittnat om rädsla för att umgås med föräldern. Eller att barnets förälder är dömd eller misstänkt för misshandel och i vissa fall till och med mord av en närstående till barnet. Det här är ett verkligt fel i vårt rättssystem och återkommer i många fall om mäns våld mot kvinnor där det finns barn med i bilden.
Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 och sedan 2019 är konventionen dessutom omgjord till svensk lag. Det innebär att svenska beslutsfattare på politisk, rättslig och myndighetsnivå ska sätta barnets bästa i främsta rummet. Trots detta väger föräldrarnas rätt till sina barn tyngre i allt för många fall, även i de fall när föräldern är en dömd förövare. Så här kan vi inte ha det!
”Enligt socialstyrelsens kartläggning har närmare hälften av alla elever i årskurs 9 upplevt våld från en vuxen, varav för de flesta har våldet skett inom familjen.”
I förra veckan lämnade Unizon över 72 000 namnunderskrifter tillsammans med en rad konkreta politiska förslag till justitieministern om att stoppa tvångsumgänge för barn. Det är otroligt att se det engagemang som skapats den senast tiden och jag hoppas innerligt att vi snarast ser förändringar på området. Under många år har barnperspektivet legat mig varmt om hjärtat och jag har på många sätt arbetat för att förbättra situationen för alla barn, och inte minst de mest utsatta.
Det som dock gör mig riktigt arg är att det ska krävas en tragedi som Tintins död för att frågan om barns rättigheter ska högre upp på den politiska dagordningen. Vi vet alla att det finns många barn som varje dag lever i riktigt tragiska hemförhållanden. Enligt socialstyrelsens kartläggning har närmare hälften av alla elever i årskurs 9 upplevt våld från en vuxen, varav för de flesta har våldet skett inom familjen.
Men det här kan vi ändra på. Genom handlingskraft och konkreta politiska åtgärder kan vi se till att stoppa tvångsumgänget. Vi ska inte behöva ytterligare tragedier för att åstadkomma förändring. Barn har alltid rätt till sina föräldrar, men föräldrar har inte alltid rätt till sina barn.
Carina Ohlsson (S), EU-parlamentariker
