När Ursula von der Leyen tillträdde som ordförande för EU-kommissionen 2019 hade hon höga ambitioner för jämställdhetsarbetet. Enligt kommissionens strategi som antogs året därpå ska Europa 2025 vara ett jämställt Europa, där våld mot kvinnor, könsdiskriminering och strukturell ojämställdhet är avskaffade och där män och kvinnor, pojkar och flickor är jämställda.
Så här långt ser det inte alls bra ut för Ursula von der Leyens planer. Hennes uppmärksamhet har slukats upp av kris efter kris. Pandemin, Rysslands illegala invasion av Ukraina, skenande energipriser till följd av kriget, och en inflation som skakar både EU:s och dess medborgares ekonomi i grunden – utmaningarna har stått på rad.
Istället för att göra framsteg har jämställdhetsarbetet gått bakåt under de senaste åren.
Istället för att göra framsteg har jämställdhetsarbetet gått bakåt under de senaste åren. Vi vet sedan tidigare att kriser slår hårdast mot de som redan har det sämst. Detta gäller inte minst kvinnor, som redan före pandemin utgjorde majoriteten av de 95 miljoner européer som riskerar fattigdom och socialt utanförskap.
EU har en skyldighet enligt de styrande fördragen att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i all sin verksamhet, även under kriser. Det har EU misslyckats fatalt med. Den europeiska revisionsrätten har i en officiell rapport sågat kommissionens arbete med jämställdhetsintegrering i budgetramen. Revisionsrätten är obönhörlig i sin fakta belagda kritik och pekar bland annat på att lagstiftningsförslag, planer och strategier ofta helt saknar konsekvensbedömningar från ett jämställdhetsperspektiv. Ett grundläggande problem är att det saknas relevant statistik, kriterier och indikatorer för dessa analyser.
Exemplen på vilka förödande konsekvenser detta fått för jämställdheten är många. Ett av de större är att det enorma så kallade återhämtningspaketet på 750 miljarder euro som avsatts för att lyfta EU efter covid-19 pandemins föregicks inte av en granskning från ett jämställdhetsperspektiv. Enorma resurser delades ut till EU:s medlemsländer utan krav på att de pengar respektive land erhöll skulle bidra till återhämtningen utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Analyser visar, nu i efterhand, att alla dessa miljarder har gynnat män mer än kvinnor, trots att de sektorer där kvinnor arbetar drabbades värst.
EU har en skyldighet enligt de styrande fördragen att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i all sin verksamhet, även under kriser. Det har EU misslyckats fatalt med.
För första gången sedan mätningarna började går EU:s jämställdhetsindex ner på flera områden. På samma vis går utvecklingen i flera medlemsländer tydligt åt fel håll. Kvinnors och minoriteters rättigheter hotas, lönegapet mellan män och kvinnor ökar, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter motarbetas och nedmonteras i en allt snabbare takt – trots att jämställdhet och jämlikhet är grundläggande värderingar i EU:s fördrag.
Samtidigt vet vi att jämställdhet och utveckling hänger ihop och när jämställdheten ökar så ökar också förutsättningarna för en hållbar och fredlig utveckling. Vi vet också att det omvända gäller. Hur vi väljer att fördela våra gemensamma resurser avgör vår framtid och förutsättningarna för en rättvis grön omställning.
Därför är det är nu avgörande att Sverige som ordförandeland, och Paulina Brandberg som jämställdhetsminister, tar sitt ansvar och prioriterar såväl jämställdhetsintegreringen av EUs budget som att inrätta en så kallad rådskonstellation för jämställdhet, så att det åtminstone finns ett samlat forum inom ministerrådet för att diskutera jämställdhetspolitiken.
Kriser borde föranleda mer arbete med jämställdhet, inte mindre.
Alice Bah Kuhnke (MP), europaparlamentariker
