För första gången på två decennier finns det fler diktaturer än liberala demokratier i världen. 72 procent av världens befolkning lever i autokratier. För 20 år sedan var det bara 46. Gudrun Schyman om de dystra rekorden i rapporten om demokratins tillstånd som kom i början av mars.
I förra veckan presenterade institutet Varieties of Democracy på Göteborgs universitet sin årliga rapport om demokratins tillstånd. Det var en dyster läsning. Rapporten innehöll flera beklagliga rekord.
42 länder utvecklas i auktoritär riktning. För första gången på två decennier finns det fler diktaturer än liberala demokratier i världen. 72 procent av världens befolkning lever i autokratier. För 20 år sedan var det bara 46.
Autokratisering (styrelseskick som innebär en form av envälde) av många länder samtidigt, så kallade ”vågor” av autokratisering, har skett två gånger tidigare i historien, men det som gör den här tredje vågen av autokratisering speciell, enligt rapporten, är att dagens demokratier i regel urholkas gradvis och under en förklädnad av demokratisk legitimitet. Förr kollapsade demokratier ofta plötsligt, till exempel genom militärkupper, något som var relativt enkelt att identifiera. Det som sker idag är istället att tidigare flerpartisystem långsamt blir allt mindre meningsfulla i praktiken och de demokratiska institutionerna försvagas.
”Enorma resurser delades ut till EU:s medlemsländer utan krav på att pengarna skulle bidra till återhämtningen utifrån ett jämställdhetsperspektiv.”
Samtidigt kan vi konstatera att jämställdhetsarbetet gått bakåt under de senaste åren. I världen och i Sverige. En analys av ett av de större så kallade återhämtningspaketet på 750 miljarder euro som avsatts för att lyfta EU efter covid-19 pandemins, föregicks inte av en granskning från ett jämställdhetsperspektiv. Enorma resurser delades ut till EU:s medlemsländer utan krav på att pengarna skulle bidra till återhämtningen utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Analyser gjorda i efterhand visar att pengarna har gynnat män mer än kvinnor, trots att de sektorer där kvinnor arbetar drabbades värst.
Utvecklingen i flera medlemsländer går tydligt åt fel håll. Kvinnors och minoriteters rättigheter hotas, lönegapet mellan män och kvinnor ökar, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter motarbetas och nedmonteras i en allt snabbare takt – trots att jämställdhet och jämlikhet är grundläggande värderingar i EU:s fördrag.
Här i Sverige kan vi läsa rubriker som Anställda inom vård och omsorg på fattigdomsgränsen, Kommunal larmar om fattigdom bland anställda, 15 års positiv trend bruten – löneklyftorna ökar, Föräldraledigheten mer ojämställd än vad statistiken visar, när obetald ledighet räknas in är kvinnor borta från arbetet mer än nio månader längre än män. Och så vidare.
”Det är ingen vild gissning att resultatet blir en kreativ formulering om ännu mer pengar. 2% av BNP kommer sannolikt att betraktas som ett golv, inte ett tak.”
Samtidigt får jag en inbjudan till ett seminarium, just den 8 mars. Det är Folk och Försvar som bjuder in och rubriken är Från krutrök till plånbok – perspektiv på försvarsekonomi. Man skriver i inbjudan att ”det svenska försvaret befinner sig i en period av stark tillväxt, med det uttalade målet att uppnå försvarsutgifter på 2% av BNP inom en relativt nära framtid.” Eftersom detta ska göras i en miljö som under lång tid tvingats till nedskärningar och sparande ställer det nya krav på både politiken och försvarsmakten så nu måste man tänka nytt och kreativt.
Frågan gäller alltså hur man bäst ska kunna sätta sprätt på alla pengar man får. Hur man ska ställa om från snåljåp till spenderarbyxor. De som ska prata om detta är idel män. Försvarsberedningens ordförande, Försvarsmaktens generaldirektör, en forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, en planeringschef för Försvarsmakten och en generalsekreterare för Säkerhet och försvarsföretagen. Det militärindustriella komplexet alltså. Det är ingen vild gissning att resultatet blir en kreativ formulering om ännu mer pengar. 2% av BNP kommer sannolikt att betraktas som ett golv, inte ett tak.
”… autokratisering och militarisering går hand i hand.”
Vad jag vill säga med detta är att autokratisering och militarisering går hand i hand. Och att hela processen banar väg för att tilltro och sammanhållning i samhället fragmenteras, vilket långsiktigt bidrar till en försvagning av demokratin. Den här samhällsutvecklingen är en del av de andra samtidiga kriser vi nu lever i – risk för nya pandemier, klimatkris, ekonomisk kris, växande ekonomiska orättvisor i Sverige och i världen och krig i Europa, och vi måste våga höja blicken och se samband och sammanhang. Vapen är inte svaret.
Gudrun Schyman, frilansfeminist klimataktivist.
