Forskaren Ina Knobblock har skrivit en avhandling som visar varför samisk feminism är lika nödvändig i dag som för hundra år sedan. Då var det den samiska feminismens förmoder, Elsa Laula, som kämpade ”inför lif eller död” för samernas medborgerliga rättigheter. Nu kan den samiska feministiska traditionen bidra till goda, inkluderande och hållbara samhällen.
Ina Knobblock är aktuell med avhandlingen Writing-Weaving Sámi Feminisms : Stories and Conversations från Lunds universitet. I den beskriver hon hur den samiska feministiska traditionen bidrar till att bygga och organisera goda, inkluderande och hållbara samhällen.
– Det är viktigt eftersom kolonialism och rasism har och fortsätter forma genusrelationer i Sápmi, säger Ina Knobblock.
Ina Knobblock är en samisk och tornedalsk feministisk forskare. Under sina studier i genusvetenskap funderade hon mycket kring att de samiska perspektiven, kunskapen och erfarenheterna saknades i genusforskningen.
Så när hon fick boken Lappskatteland av Annica Wennström av sin mamma började ett frö till avhandlingen gro. I boken kunde Knobblock känna igen mycket av sin egen familjs historia, de som i flera generationer slitits mellan att erkänna och förneka det samiska arvet.
Samisk feminism är intersektionell feminism
Knobblock beskriver den samiska feminismen som intersektionell eftersom den tar hänsyn till olika förtryckarstrukturer samt hur dessa samverkar och påverkar människor och samhällen.
– Det handlar om ett historiskt och ett nutida förtryck av samer som bygger på kolonialism från det svenska majoritetssamhället, säger hon och fortsätter:
–Det är viktigt att förstå hur statliga interventioner påverkat samiska kvinnor och mäns livsvillkor. Ett exempel är svensk rennäringslag från 1928. Enligt den lagen, som gällde ända fram till 1971, förlorade samiska renskötande kvinnor sina renskötsel-rättigheter om de gifte sig med svenska män. Samiska renskötande män däremot behöll sina rättigheter trots giftermål med svenska kvinnor.
I sin avhandling som består av sju vetenskapliga artiklar som Ina Knobblock har medförfattat tillsammans och i dialog med andra samiska feminister, undersöker hon främst tre frågeställningar.
För det första hur feminism förstås, uttrycks och praktiseras i Sápmi. För det andra vad som är centrala samiska feministiska teorier och forskningsmetoder. För det tredje vad som är samiska feministiska huvudbidrag till genusvetenskaplig forskning i Sverige.
Ömsesidigt beroende människa och natur
Den samiska feminismen rör alla delar av det samiska samhället i kampen för samernas rättigheter. Det handlar exempelvis om land och vatten – relationen till markerna och det ömsesidiga beroende mellan människor och naturen samt om strukturellt våld – våld på land och vatten från den svenska staten, men också våld mot samiska kvinnor.
– För samiska feminister handlar kampen, precis som för alla andra samer, om att bekämpa och motverka konsekvenser av bosättarkolonialism, det vill säga den form av maktstruktur inom vilken den svenska undergräver vår existens genom att frånta oss land och vatten och fragmentera vår kultur och identitet, förklarar Ina Knobblock.
Kampen för rätten till det samiska språket är en del av detta, vilket många samiska kvinnor och mödrar lagt stor vikt vid att ta tillbaka och föra vidare.
– En annan fråga som samiska feminister lyfter är självbestämmande.Hur ska vi förverkliga ett samiskt självbestämmande som inte utesluter eller diskriminerar kvinnor och andra underordnade grupper som till exempel queera samer?
Självbestämmande och avkolonisering
– När det handlar om självbestämmande så är det en del av en avkoloniseringsprocessen, där vi har frågor som vilket slags självbestämmande vi vill ha? Vilka institutioner och organisationsformer behöver vi skapa för den typ av självbestämmande vi strävar efter?
I en artikel i avhandlingen säger forskaren Rauna Kuokkanen att hon i sin forskning och i intervjuer med samiska kvinnor sett att kunskapsbyggande och en öppen diskussion kring våld mot kvinnor – som länge har varit tabu – är mycket viktigt, särskilt som en förlängning av självbestämmandetanken. Enligt Kuokkanen är det viktigt att självbestämmande innefattar rätt till land och vatten såväl som kvinnors och queera personers rätt att leva fria från förtryck och våld.
När familjeband är starka och social utfrysning i lokalsamhället kan drabba individer väldigt hårt så leder det till tystnad och ovilja att vilja ta itu med problem. Våld mot kvinnor har till för några år sedan inte heller varit en prioriterad fråga hos de samiska institutionerna, men nu har vissa initiativ genomförts, framkommer i avhandlingen. Samiska kvinnor har gjort mycket för att lyfta frågan. Ett aktuellt exempel är Liselotte Wajstedts dokumentärfilm Tystnaden i Sápmi.
Ina Knobblock hoppas att hennes avhandling ska bidra både till den genusvetenskapliga forskningen och det samiska samhället.
– Min avhandling diskuterar att genusforskningen har bidragit till det koloniala osynliggörandet av samisk kamp genom att inte inkludera samisk feministisk kunskap och tradition i Sverige.
Men också att ”samisk feminism idag är kampen för samiska rättigheter, för det samiska språkens överlevnad, att värna om naturen, samiska sätt att leva och mänsklig värdighet”, som en av deltagarna i Ina Knobblocks forskning uttrycker det.
