När Domedagsklockan för 2023 presenterades i januari stod det klart att vi nu endast är nittio sekunder ifrån en global katastrof. Aldrig tidigare har det varit så nära. Gudrun Schyman konstaterar att det saknas både kristänkande och ledarskap inom politiken.
Känner du till Domedagsklockan? Det låter inte uppmuntrande och det är det inte heller. Domedagsklockan är en symbolisk klocka som sedan 1947 uppdateras av styrelsen för den icke vinstdrivande Bulletin of the Atomic Scientists vid University of Chicago. Bulletin of the Atomic Scientists bevakar globala säkerhetshot.
Klockan symboliserar hur nära mänskligheten är en global katastrof, som till exempel ett kärnvapenkrig, genom att ange hur många minuter till midnatt klockan är. Midnatt anger utbrottet av en fullskalig konflikt med kärnvapen.
Sedan 2007 har mer och mer fokus fästs vid klimatförändringarna, även om det primära globala säkerhetshotet fortfarande är kärnvapenkrig. Klockan startades under kalla krigets tidigaste period och stod då på sju minuter i midnatt. Det närmsta klockan varit midnatt är 1 minut och 30 sekunder från och det mest avlägsna 17 minuter från.
Domedagsklockan justerades senast i januari 2023. Den står just nu på nittio sekunder från midnatt – det närmsta klockan varit midnatt.
Tidsförändringen beror till stor del, men inte uteslutande, på Rysslands invasion av Ukraina och den ökade risken för kärnvapenupptrappning. Den nya klocktiden påverkas också av fortsatta hot från klimatkrisen och nedbrytningen av globala normer och institutioner som behövs för att mildra risker förknippade med avancerad teknik och biologiska hot som COVID-19.
Läs även Vapen är inte svaret när demokratin backar
”Vi lever i en tid av aldrig tidigare skådad fara, och Doomsday Clock-tiden speglar den verkligheten. 90 sekunder till midnatt är det närmaste klockan någonsin har ställts till midnatt, och det är ett beslut som våra experter inte tar lätt på. Den amerikanska regeringen, dess NATO-allierade och Ukraina har en mängd kanaler för dialog; vi uppmanar ledare att utforska dem alla till sin fulla förmåga att vrida tillbaka klockan.”
Så presenterade Rachel Bronson vid Bulletin of the Atomic Scientists det nya klockslaget.
Vidare att ”Rysslands krig mot Ukraina har väckt djupgående frågor om hur stater interagerar, vilket urholkar normer för internationellt uppförande som underbygger framgångsrika svar på en mängd olika globala risker. Och det värsta av allt är att Rysslands tunt beslöjade hot om att använda kärnvapen påminner världen om att en eskalering av konflikten – av misstag, avsikt eller missräkning – är en fruktansvärd risk. Möjligheten att konflikten skulle hamna ur någons kontroll är fortfarande stor. /…/ Ryssland har också fört sitt krig till kärnreaktorplatserna i Tjernobyl och Zaporizhzhia, brutit mot internationella protokoll och riskerar att sprida radioaktivt material i stor omfattning. Ansträngningar från Internationella atomenergiorganet för att säkra dessa anläggningar har hittills avvisats.”
Mary Robinson, ordförande för The Elders, en internationell icke-statlig organisation som leds av ett antal pensionerade politiker och människorättsaktivister, och tidigare FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, konstaterar att vi står inför flera existentiella kriser:
”Domedagsklockan slår ett larm för hela mänskligheten. Vi står på randen av ett stup. Men våra ledare agerar inte i tillräcklig hastighet för att säkra en fredlig och levande planet. Från att minska koldioxidutsläppen till att stärka vapenkontrollavtal och investera i pandemiberedskap, vi vet vad som behöver göras. Vetenskapen är klar, men den politiska viljan saknas. Detta måste förändras 2023 om vi ska kunna undvika en katastrof. Vi står inför flera, existentiella kriser. Ledare behöver ett kristänkande.”
Just det. Vi behöver ett modigt politiskt ledarskap med krismedvetenhet. Hittills har det lyst med sin frånvaro. Lokalt, regionalt och globalt. Det betyder att vi måste ut på gatorna. Igen!
Gudrun Schyman, klimataktivist och frilansfeminist
