Carola Häggkvist uttrycker sin förtvivlan över situationen i Sverige i en intervju i Svenska Dagbladet, men inser inte att hon i egenskap av adoptivförälder till ett synligt utrikes fött barn, borde vara mer försiktig med hur hon talar om främlingar. Det skriver Maria Fredriksson som menar att artisten borde ta större ansvar för sina uttalanden.
Carola Häggkvist säger sig vara förtvivlad över utvecklingen i Sverige och den förtvivlan är hon inte ensam om. Som lärare, som icke-vit utrikes född adopterad och som medborgare är jag också förtvivlad. Men jag delar inte hennes analys och jag anser att hon vevar mot väderkvarnar.
Jag är förtvivlad över att man sålt ut svenska skolan och gjort den till det mest effektiva segregeringsverktyget av dem alla. Marknadshyror och höga trösklar på arbetsmarknaden står sig slätt mot det som åstadkommits med det fria skolvalet. Ja, det är gynnsamt för många individer men för samhället är det katastrof när skolor ska drivas som företag, vårdnadshavare och elever ska behandlas som kunder och skolorna ska konkurrera med varandra om våra skattepengar.
Klassklyftor har alltid funnits och kommer alltid finnas men skolan var tänkt att fungera som utjämnare, inte en grävmaskin. Jag har förtvivlat över detta sedan början av 2000-talet när jag började jobba som högstadielärare och jag förtvivlar ännu mer idag när jag jobbar som sfi-lärare. Men jag delar inte Carolas analys som jag skulle vilja kalla grund och populistisk.
Det stora problemet med den svenska skolan är enligt mig inte att avslutningar inte skulle firas i kyrkor, inte heller att man inte skulle få sjunga Den blomstertid nu kommer på sommaravslutningen. Faktum är att det inte ens är sant. 2017 fastslog förra gymnasie- och kunskapsministern Anna Ekström i en debattartikel i Aftonbladet att varken kyrka som lokal eller sommarpsalmen i fråga är att betrakta som konfessionella inslag. Här är med andra ord en av Carolas väderkvarnar.
Jag anser att problemen med svenska skolan är att många elever inte får det stöd de har rätt till, att personalomsättningen på vissa skolor är enorm och att man inte hinner med att implementera nya bedömningssystem och sköta dokumentation, undervisning, värdegrundsarbete och övriga uppgifter som allmänhet och politiker anser att skolan ska ta hand om samtidigt, samt att skolan inte erbjuder mångfald. När ska barnen bli människor för varandra?
I dagens alltmer segregerade samhälle blir och förblir olika grupper av människor endimensionella karikatyrer inför varandra. Skolan hade kunnat vara en plats där barn blir en del av varandras vardag men så blir det inte när föräldrar kan välja vilka barn deras ungar ska växa upp med.
Jag och Carola må ha olika politiska åsikter och så måste det få vara i en demokrati. Skillnaden är att Carola har en gräddfil ut i offentligheten och därför borde vara mer ansvarsfull med sina uttalanden; när en rikskänd person uttalar sig politiskt får det en viss tyngd, oavsett vem personen är.
I egenskap av adoptivförälder till ett svart barn borde Carola dessutom vara extra vaksam på hur uttalanden som hennes kan påverka samhällsklimatet för den som kan antas vara utrikes född och dessutom kan antas tillhöra den religion som hon talar om i förtäckta ordalag. Carola sjöng om främlingen med mörka ögon. Inser hon att hennes adopterade dotter är den främlingen för tusentals och åter tusentals svenskar snart hon befinner sig ensam utan sin kändismamma? Nej, jag tror inte att Carola fattar detta. Trots att hon är en av alla dessa så grundligt utredda och utbildade adoptivföräldrar.
Maria Fredriksson är lärare och koreaadopterad och driver kontot Stulen identitet.
