Sarah Delshad är skribent, föreläsare och aktiv feminist sedan många år tillbaka. Nu har hon släppt sin första bok. Med den vill hon göra plats för muslimska kvinnor och ta bort fördomarna kring muslimsk identitet. Sedan boken släpptes har Delshad fått mycket positiv respons.

Vem är Sarah Delshad?

– För tillfället en väldigt trött småbarnsmorsa som sovit kasst inatt. Kaffe går varmt en dag som denna! Annars kulturproducent – jobbar brett som frilans och främst med frågor som rör kvinnors rättigheter och muslimsk identitet. När jag inte kämpar för en bättre värld, älskar jag att lata mig i livet. Gillar att läsa böcker, strosa omkring i naturen och hänga med mina väninnor. När jag ibland vill vara lite duktig i livet (för det vill jag ju också…) lyfter jag skrot på gymmet.

Hur och när började du intressera dig för feminism och kvinnorättsfrågor

– När jag blickar tillbaka på mitt liv så ser jag den röda tråden i ett engagemang för rättigheter i olika former som började tidigt. Jag har alltid haft svårt för orättvisor (gud, säger inte alla så?!) – mycket tankeverksamhet har gått åt att analysera världen. I tonåren kom det feministiska uppvaknandet och mycket tack vare litteratur. Jag läste som en dåre och hade en enorm respekt och beundran för det skrivna ordet – att jag själv idag har släppt en bok om kvinnors rättigheter gör mig gråtmild. Cirkeln är onekligen sluten och jag är extremt ödmjuk.

Hur föddes idén till boken?

– Jag kände att jag själv hade haft en enorm glädje av en liknande bok som ung kvinna med muslimsk bakgrund i Sverige. Jag såg en lucka på en lättillgänglig, underhållande, kaxig och peppande bok som avhandlar frågor som rör muslimsk identitet och feminism för kvinnor – så jag insåg att jag själv fick skriva den. Så sagt och gjort! Det har varit en lång och smärtsam process med höga toppar och djupa dalar – jag har blivit tvungen att gräva inåt och det har varit väldigt obekvämt. Men viktigt för boken. Min ursprungliga idé var först en antologi av muslimska kvinnor, men det hela landade i någonting bredare – vilket jag väldigt glad och tacksam över idag. Boken blev precis som jag såg för mitt inre. Hurra!

I boken tas det upp att en del muslimska kvinnor bär slöja i olika sammanhang, men du ger ingen förklaring till varför, historien bakom.  När jag googlar på ”varför slöja” kommer det upp många olika förklaringsmodeller. Vad är din uppfattning? Är det politiskt, kulturellt, religiöst, socialt eller något annat? Finns det en särskild anledning till att du väljer att inte gå in på det?

– Kvinnor har genom historien – i många olika kontexter och kulturer världen över – burit (och bär än idag) huvudbonader. Det är ingenting endast förbehållet den muslimska kvinnan – vilket var det fokus jag ville ha i min bok. Varför är någonting varje slöjbärande kvinna själv få svara på. Det finns lika många anledningar till att kvinnor bär huvudbonader som det finns kvinnor. I min bok var det för mig viktigt att poängtera att slöjan också många gånger kan vara feminism samt att slöjbärande kvinnor själva måste få äga ämnet och sätta agendan.

Vilken är den vanligaste fördomen du stöter på om slöja?

– Att den är påtvingad och att slöjbärande kvinnor automatiskt är ett offer för förtryckande strukturer. Att det står en man bakom en slöjbärande kvinna. En väldigt ensidig och förminskande bild givetvis – men som (tack och lov) börjar luckras upp.

I boken skriver du att muslimska kvinnor ”klär på sig” medan västerländska kvinnor ”klär av sig.” Vill du utveckla det? Varför tror du att det har blivit såhär?

– Min avsikt har inte varit att ställa den muslimska kvinnan ”emot” den sekulära, västerländska kvinnan – däremot vill jag ifrågasätta inre föreställningar om kvinnlig frihet och kvinnlig frigörelse. I min bok vill jag poängtera den makt marknaden har över västerländska kvinnor och hur det kommersiella och sexualiserande kvinnoideal i mångt och mycket förtrycker nutida svenska kvinnor. Det är lätt att strängt peka på slöja och ropa ”FÖRTRYCK!” men svårare med självrannsakan – att erkänna de industrier i vårt moderna samhälle som tjänar multum på kvinnors självförakt och smärta. Det är en sorglig men modern kvinnohistoria, en kvinnohistoria vi behöver prata oftare om. Jag har sedan tidiga tonåren bedrivit en häxjakt på min kropp och lidit av mycket psykisk ohälsa – vilket jag har gemensamt med många kvinnor i Sverige. Så hur fria är vi egentligen själva? Inte så fria som vi kanske tror.

Det finns fördomar och föreställningar om islam som religion skriver du i boken, och att en del ser motsättningar i att både vara troende muslim och feminist. Hur brukar du svara dem?

– Religion kan många gånger vara en källa till frid, framåtanda och frihet för kvinnor, och det är viktigt att lyfta fram. Religionen har dock precis som allting annat i världen patriarkala strukturer i sig, det går inte att förneka. Den religiösa tron är också någonting varje individ gör sin egen mening av. Det finns en enorm frihet i en övertygelse om någonting större bortom dogmer för kvinnor. och det är viktigt att också lyfta fram. Andligheten (bortom religiösa regler) är för mig en enorm tröst och vägledare i livet.

Du har varit aktiv muslimsk feminist under flera år – hur skulle du beskriva att mottagandey har förändrats de senaste tio åren i Sverige – både bland feminister och i samhället i stort?

– När jag började jobba med de här frågorna var det normalt med öppet skam- och skuldbeläggning av muslimska kvinnor. Idag har vi influerare och profiler i Sverige med enorm makt och inflytande som är muslimska kvinnor och som också råkar bära slöja. Vilket är så häftigt. Vi ser också en feministisk attitydförändring – jag ser en vilja och ett intresse för en dialog som går i linje med muslimska kvinnors rättigheter och inte emot. Vilket gör mig väldigt glad.

Boken har ett ovanligt och originellt upplägg med en mix av genrer. Det är intervjuer, personporträtt, historier från olika muslimska kvinnor och boxar med tips och råd, blandat i ditt berättande. Hur fick du idén till detta?

– Jag kände att jag själv genom livet har haft en enorm glädje av liknande böcker. Jag ville ta mig an detta svåra ämne och göra det lite roligt att läsa också, för även om det är mycket mörker och smärta – så vill man ju ibland också när allt kommer till kritan läsa det roliga, knäppa och enkla. Ljuset och mörkret går hand i hand i litteraturen (och generellt i livet.) Jag ville inte imponera på någon med boken, utan bilda brett och underhålla.

Du skriver om utseendefixeringen för kvinnor som råder väldigt hårt i västvärlden. Det är ett feministiskt problem. Hur ska vi tackla det, ur ditt perspektiv?

– Genom att utmana sig själv och ifrågasätta givna sanningar. Testa att sluta sminka dig varje dag till att sminka dig några dagar i veckan. Testa att sluta träna för det estetiska och läs på om alla fördelar med att träna för hjärnan. Ett bra tips är Anders Hansens bok Hjärnstark – som hjälpte mig att skifta fokus på träningen från yta till inre. Anders är förövrigt också intervjuad i min bok. Jag tror också att vi som kvinnor behöver vara mer lata, att inte vara produktiva och presterande jämt. Var en nagel i ögat på det kapitalistiska ekorrhjulet och ta en glass i solen bums!

Du har fått fina recensioner för din bok – är det någon läsning du tycker har varit särskilt intressant?

– Lidija Praizovics recension i Aftonbladet fick mig att gråta. Jag blev så otroligt stolt. Hennes ord om att boken är ”klok, engagerad och ödmjuk” gjorde mig extremt glad – för det var precis det jag ville att min bok skulle vara!

Hur har det varit att möta dina läsare?

– Surrealistiskt. Ord går inte att beskriva den värme jag känner och känt. Igår var det en tonåring som ville ta en bild med mig. Jag har bitvis känt mig som Beyoncé när jag står och signerar böcker, och jag undrar om det som sker är på riktigt eller om jag drömmer.

Får vi se fler böcker?

– Jag vågar knappt erkänna det för mig själv, men absolut att jag har drömmar om en till. Gärna skönlitterärt. Jag ska bara återhämta mig efter denna bokproduktion innan jag tar mig an nästa. Den som lever får se, som man säger!