Löss är inte ovanligt inom förskole- och skolvärlden. Och även om det idag är etablerad kunskap att löss inte har med smuts att göra, menar Agnes Lundgren, partiledare för Feministiskt initiativ att det har blivit en klassfråga när en del familjer måste lägga en hel matbudget på lusmedel.
Loppan, lusen, tio tusen. Det går löss på förskolan, det går löss på fritids. Det går löss och det kliar i huvudet bara av att tänka på det.
Skämmigt, pinsamt, äckligt, obehagligt. En mardröm för de allra flesta, när de små krypen dyker upp som den allra värsta sortens gäster och vänder upp och ner på vardagen.
Det går löss på förskolan och det är viktigt att alla kammar! Hela familjen! Så är det, enda sättet att få bukt med dem är att kamma, kamma, kamma och behandla. Sedan kamma lite till, varje dag, och behandla igen. För att bli av med dem måste alla hjälpas åt.
Jag arbetar i en väldigt lusnära verksamhet och då och då måste den fram. Kammen. Med lite otur även schampot,
Jag arbetar i en väldigt lusnära verksamhet och då och då måste den fram. Kammen. Med lite otur även schampot, i värsta fall är det hela familjen som måste avlusas som rövarna i Ronja Rövardotter och där står jag som Lovis och sliter av dem håret, om jag ska tro tonårsbarnen. Den här gången fick jag köpa schampo. En flaska kostar 199 spänn. En ny kam (för den gamla har tyvärr gått i pension på dockornas frisörsalong) 99 kr. Schampo för två behandlingar på alla i min lilla familj kostar 1200 för ingen av oss har ”normalt axellångt hår” vad nu det betyder, och så kammen då. Kammen och
skammen.
Jag har råd. Egentligen inte men jag intalar mig att det är okej, att jag kan spara in på något annat. Vad är mitt alternativ? Att inte behandla? Jag har råd. Så tvättar vi noga hela längderna vartenda hårstrå och väntar tio minuter innan vi noga sköljer ur. Barnet med taktil överkänslighet klarar inte
kammen, då blir det bara schampot och snälla fingrar som stör den känsliga hårbotten. Jag skäms inte. Jag vet ju att löss trivs bäst i rent hår, att det är en risk med mitt yrke, att det kan hända vemsomhelst.
För även om det är en etablerad kunskap att löss inte har med smuts att göra kan jag inte låta bli att se på det som ett möjligt klassproblem.
Det finns en föreställning om gamla lortsverige, om att löss drabbar de smutsiga, de som inte har råd med tvål och vatten. Då får Fina Fröken på Junibacken komma och tvätta Lus-Mia med sabadillättika och göra en god gärning. Fina Fröken på Junibacken, ja. Vi har väl kommit längre än så? Eller? För även om det är en etablerad kunskap att löss inte har med smuts att göra kan jag inte låta bli att se på det som ett möjligt klassproblem. Madicken och Lus-Mia. De som inte har råd med det dyra lusschampot till hela familjen, vad ska de göra? Raka av sig håret? Plasta in barnen innan de går till förskolan? Seriöst, vad är lösningen?
Jag har försökt hitta satsningar på subventioneringar av lusschampo och kammar men inte hittat någonting. När jag ringer SKR och frågar har de inte hört att någon sådan satsning ska ha gjorts heller, men det är fullt möjligt för kommuner och regioner att besluta om det i nämnd.
För en del familjer, för Fina Fröken på Junibacken, är det kanske inte en stor sak men för andra kan det handla om en hel matbudget som får läggas på de små sattygen.
Fina Fröken måste bara vilja. Kanske måste någon påminna om att löss finns? När jag hittar löss i håret på ett barn får någon gå hem från jobbet, kamma, tvätta, tvätta, kamma. Förlora arbetsinkomst och köpa ett dyrt schampo, hoppas att det inte händer igen.
För en del familjer, för Fina Fröken på Junibacken, är det kanske inte en stor sak men för andra kan det handla om en hel matbudget som får läggas på de små sattygen.
Elstöd mig hit och elstöd mig dit – var är kammen och sabadillättikan?
Agnes Lundgren, en av två partiledare för Feministiskt initiativ
