Ord är viktiga. Ord kan bli till handling. Men det finns också ord som mer eller mindre avsiktligt förhindrar handling. Själv blir jag väldigt utmattad av det ständiga användandet av ordet ”utmaningar”. Det återkommer överallt. Det är ett nyspråk som döljer att vi i rasande fart håller på att få en massa problem inom alla områden som har med grundläggande samhällsfunktioner och rättvisa att göra, men som vi samtidigt inte ska förstå och uppröras över. Jag ska ta ett exempel. Jämställdhetsmyndigheten skriver så här i sitt pressmeddelande om utvecklingen: Kriser i samhället gav utmaningar för jämställdheten under 2022.
 
Det här är bara ett exempel bland många och på inget sätt en kritik av Jämställdhetsmyndigheten och dess arbete. Tvärtom är det bra att myndigheten finns och håller koll! Men det är just ordet ”Utmaning” som retar mig. I ställer för att beskriva problem väljer man att tala om utmaningar.

Det kan gälla den galopperande klimatkrisen där samhället sägs stå inför gigantiska ”utmaningar”. Det kan vara bristen på personal inom vård och omsorg som sägs vara en ”utmaning” inför sommaren. Det kan gälla situationen i skolan, det kan gälla den inhumana flyktingpolitiken, det kan gälla de ökande skillnaderna mellan fattig och rik, det kan gälla demokratins försvagning, osv. osv. Allt detta beskrivs som utmaningar – inte som problem. Varför?
 
Jag kollar synonymlistan för ordet utmaning och hittar följande: uppfordran till kamp, inbjudan till strid; utmanande handling, förolämpning, provokation, brandfackla, stridshandske; inspiration, eggelse, sporre, stimulans, incitament; stimulerande uppgift, sporrande uppgift.

”Problemen bakom #metoo är inte över. Hot, hat och sexuella trakasserier är ett omfattande samhällsproblem som påverkar främst kvinnors möjligheter att delta i samhället.”

Ordet ”utmaning” är alltså någonting helt annat än beteckningen på ett problem. Ordet ”utmaning” handlar om att göra något. Men för att göra detta ”något” så måste ju situationen beskrivas först, det vill säga problemen visas upp och identifieras och beskrivas i ord. Som det till exempel står senare i Jämställdhetsmyndighetens rapport:

Utvecklingen stagnerar, till exempel när det gäller löneskillnader och uttag av föräldraförsäkringen” eller ” Den försämrade ekonomin slår hårt mot grupper med låg ekonomisk standard, där kvinnor ofta är i majoritet.

Sammanfattande beskrivs de viktigaste slutsatserna i rapporten så här:
Problemen bakom #metoo är inte över. Hot, hat och sexuella trakasserier är ett omfattande samhällsproblem som påverkar främst kvinnors möjligheter att delta i samhället.

Klimatpolitiken och omställningen behöver ha ett jämställdhetsperspektiv. Klimatförändringarna och klimatpolitiken påverkar kvinnor och män på olika sätt.

Förtroendevaldas kvinnors situation är ett demokratiskt problem. Hot och våld mot politiker växer, och kvinnor är särskilt utsatta.

Skattesystemet är en osynlig jämställdhetsfälla. De senaste årtiondenas skattepolitik har successivt flyttat skattebördan från män till kvinnor.

Män behöver ta ett större ansvar för omsorgen om äldre anhöriga. I dag ger fler kvinnor än män anhörigomsorg, och det påverkar bland annat kvinnornas ekonomi och hälsa negativt.
 
Vi har alltså en situation där den pågående samhällsutveckling ger samtidiga försämringar för många, på många områden. Särskilt för kvinnor. Lokalt och globalt. Det är ett allvarligt läge. Denna verklighet kan vi utmana, till exempel genom en uppfordran till kamp, en inbjudan till strid, kanske planera en utmanande handling, kanske en förolämpning eller en provokation, kanske kastar vi en brandfackla eller en stridshandske, något som ger inspiration, kanske rentav eggelse eller stimulans.

Vi uppfattar helt enkelt problemen som ett incitament till en stimulerande och sporrande uppgift. En utmaning. Allt i enlighet med ordboken!

Ska vi kunna göra rätt analys av det som sker måste vi använda orden rätt. En orättvisa är en orättvisa. Ett problem är ett problem – inte en utmaning!

Gudrun Schyman, frilansfeminist och klimataktivist.