”Det börjar skava efter några få sidor, det är för försiktigt, för mycket akademi och för lite aktion. Sedan blir det värre. Allt vi inte ser vill mycket men saknar skärpa och tydlighet”, skriver Eva Lindholm i en recension.
Allt vi inte ser vill inte bara visa oss det obetalda och osynliga arbetet i hemmen och på våra arbetsplatser, utan också diskutera hur vi kan bygga en ”mer jämställd och schysst vardag”. En del av de frågeställningar som tas upp har författarna fått från sina följare i sociala medier, och redan i förordet konstateras att kvinnor och män svarat väldigt olika.
Kvinnorna pratar om projektledarrollen i hemmet, obetalt arbete på jobbet, oro för ekonomin inklusive pensionen men även barnuppfostran och det emotionella arbetet. Männen svarade att de hade många funderingar kring mansrollen och att de upplevde svårigheter att leva upp till den.
Varför är det så frågar sig författarna och går sedan tillbaka i tiden och försöker med hjälp av både statistik och anekdotiska berättelser resonera sig fram till bokens egentliga syfte.
Jag tänker att tanken är god, att bygga relationer med männen, de ack så, i arbetet med jämställdhet, flyktiga männen, vars insatser så väl behövs. Men läser männen böcker som denna? Kommer förtroliga barndomsminnen om He-Man och referenser till Jordan B Peterson göra att männen tar ett steg närmare det faktiska arbetet med att dela upp sysslorna i det gemensamma hushållet på ett rättvist sätt?
Bokens upplägg fortsätter på, ett i mitt tycke överlastat sätt, alla vinklar ska fångas upp och ett maxat antal sociala medier-inlägg och forskning refereras till. Under rubriken Dubbla måttstockar och olika ribbor, vilket för alla som hört talas om jämställdhet tidigare är en absolut grundnivå, får vi ta del av personliga berättelser, en artikel i tidningen Förskolan, en kandidatuppsats i sociologi, en feministisk instagrammare, en podd, psykologen Liria Ortiz och ett antal följares tankar och idéer. Plus övningar att göra hemma. Det hade räckt med hälften. Poängen är välbevisad sedan tidigare, det råder olika måttstockar för mäns och kvinnors insatser vad gäller hushåll och barnuppfostran.
En bok som vill diskutera eller ifrågasätta om det verkligen är så, kan inte samtidigt utgå från att läsarna vill bygga en mer jämställd och schysst vardag, det går inte ihop. Tyvärr är det känslan som finns kvar efter boken tagit slut, några guldkorn finns men det är för mycket å ena sidan å andra sidan, och mest känns den som en väldigt lång och omständlig uppsats.
Allt vi inte ser – så påverkas du av det osynliga arbetet – hemma och på jobbet
Av Ida Östensson och Thor Rutgersson
Mondial
