Under perioden januari till juni i år anlände drygt 89 000 personer till Italien via Medelhavet. Det är en ökning med drygt 115 procent. Runt 75 000 av dessa personer räddades av någon typ av räddningsfartyg på Medelhavet eller i närheten av den italienska kusten.

De allra flesta har avrest från Tunisien. Tidigare reste de flesta från Libyen, men den brutala behandlingen av människor på flykt och rasismen mot svarta afrikaner i landet, har gjort att Tunisien nu blivit den vanligaste rutten inför avfärd mot Europa.

Dödsfallen ökar i takt med de många försöken att resa över Medelhavet. Båtarna är undermåliga och håller långt ifrån för vikten från så många personer som oftast finns på dem.

Den italienska regeringen vill stärka säkerheten för att upptäcka potentiellt farliga personer och försöka snabba på utvisningarna för dem som direkt sätts i förvar och inte har uppenbara asylskäl. Det säger inrikesministern Matteo Piantedosi i tidningen Messaggero.

Enligt Piantedosi beror det rekordstora antalet personer som anlänt på att det råder en djup ekonomisk- och social kris i Tunisien.

Krig, konflikt och drömmen om en bättre framtid

En del människor flyr från konflikt- och krig, en del för att söka sig en bättre framtid. På en båt som kom i land på den lilla ön Lampedusa på tisdagen 15 augusti var det kvinnor, män och minderåriga från Burkina Faso, Elfenbenskusten, Gambia, Mali och Senegal. På en annan båt fanns eritreaner, etiopier och sudaneser. 

Totalt väntade 1 897 personer, varav 170 minderåriga, under tisdagen på det migrantcenter som finns på ön, men som egentligen inte har kapacitet för fler än 400 personer. Där råder ständig brist på vatten och hygien samt mat. Även om de människorättsorganisationer som finns på ön gör allt de kan för att stötta migranterna. 

Enligt Frontex har det inte varit så här många båtar som rest över Medelhavet sedan 2017. 

Medelhavet – en kyrkogård

Även dödstalen på Medelhavet är exceptionellt höga. Den Internationella organisationen för migration (IOM) har dokumenterat över 1 800 dödsfall på Medelhavet fram tills nu. Förra året handlade det om 1 400 dödsfall under hela året. 

Olyckan utanför Greklands kust tidigare i år då ett hundratal personer avled är en av de värsta humanitära katastroferna som skett på Medelhavet de senaste åren. 

IOM menar att det även finns ett mycket stort mörkertal. Att många förlisningar sker i det osynliga. 

En del är medvetna om faran och känner till andra personer som råkat illa ut eller till och med dött. En 16-årig kille från Gambia säger till BBC att han trots riskerna ändå vill försöka hjälpa sin familj genom att ta sig till Europa.

Det är fler som försöker ta sig till Europa under sommarhalvåret då väderförhållandena vanligtvis är bättre på Medelhavet. Men många gör den riskfyllda resan även under andra delar av året. Då ökar riskerna och antalet olyckor också.

”EU har skapat en kyrkogård”

Räddningsaktionerna på Medelhavet är inte lika många och effektivt koordinerade som de en gång var. Vilket också bidrar till tragedin, menar humanitära organisationer.

De humanitära organisationer som driver räddningsfartyg på centrala Medelhavet är starkt kritiska. Enligt dem har rutten blivit dödligare.

– Rutten har blivit dödligare på grund av EU:s hänsynslös politik för avskräckning och försummelse som har pågått i flera år, säger Wasil Schauseil, kommunikationssamordnare på SOS Humanity till BBC. 

Den tyska NGO:n Sea-Watch anklar EU för att ”medvetet ha skapat en kyrkogård”. 

Idag saknas samordnade sök- och räddningsaktioner (SAR) på Medelhavet och det genomförs ”olagliga tillbakatryckningar” av bland annat den libyska kustbevakningen, som EU har utrustat och utbildat. 

EU gör också hela tiden försök att flytta gränserna utåt. Nyligen slöt unionen ett avtal med Tunisien på 118 miljoner dollar för att landet ska hjälpa EU att minska den ”irreguljära” migrationen. Samma sak har tidigare gjorts med både Libyen och Turkiet.

Humanitära organisationer på Lampedusa menar att det enda som skulle kunna avvärja katastroferna på Medelhavet är humanitära korridorer, det vill säga säkra och lagliga vägar för att resa in i EU för att söka asyl.