”Tillsammans kan vi förflytta berg”

Ibland kan frasen “vad var det jag sa” kännas bra. En stärkande lättnad. En efterlängtad känsla av upprättelse. Ni vet, om man ensam förutspått ett resultat och i ett tufft motstånd stått på sig. Och därefter fått rätt. Äntligen! Revansch! Ha!

Men det gäller inte klimatfrågan. Där finns ingen stolthet över att våra varningar inträffat, tvärtom.

För det går knappast att blunda längre. Visst, den svenska sommaren kanske inte blev som många hoppats. På sina håll fem gånger blötare än normalt, och med temperaturer som pendlat runt 20 grader. Men att förvänta sig 25-30 grader, visar snarare på vad vi ser som det nya normala i klimatkrisens tolfte timme.

Juli uppmättes till den varmaste månaden i planetens historia, tätt följt av juni.

Men läget är allt annat än normalt i världen. Juli uppmättes till den varmaste månaden i planetens historia, tätt följt av juni. Fasansfulla skogsbränder som skördat hundratals dödsoffer och massiv förstörelse. Antarktis istäcke är mindre än någonsin, och världshaven är flera grader varmare än normalt. Exemplen är nästan för många för att räkna.

Och vi har vetskap om konsekvenserna. Vi vet vilka som redan nu drabbas hårdast. Nämligen de som redan har det sämst. För stora delar av världen har klimatkrisen visat sitt fula tryne sedan lång tid tillbaka. För de fattigaste som behöver gå längre för att finna vatten, vars odlingar torkar ut och som i desperation lämnar sina hem, är klimatkrisen inget i framtiden. Den är här.

Vi, i den rika delen av världen, bär det tyngsta ansvaret. På FN:s klimattoppmöten har vi lovat pengar som kompensation till världens mest drabbade länder. 100 miljarder dollar per år; ett löfte vi rika aldrig (!) uppfyllt. Därtill måste utsläppen givetvis minska blixtsnabbt. Världens klimatmål är snart överspelade, men ska vi böja tillbaka kurvan måste vi agera genast och kraftfullt. Även Sverige kan göra mer.

Men vad sysslar Sveriges regering med? Sverige var ett av få EU-länder där utsläppen ökade 2022.

Men vad sysslar Sveriges regering med? Sverige var ett av få EU-länder där utsläppen ökade 2022. I sin budget för 2023 skar regeringen ner på pengarna till klimatanpassning och la samtidigt miljarder på sänkt bensinskatt och slopade stödet till de som köper elbil. De ökar utsläppen samtidigt som klimatkrisen aldrig varit mer närvarande.

Som ordförande i EU såg Sverige till att kolkraften kan fortsätta subventioneras i några år till. Därtill har regeringen utsett en utredare, som tidigare tydliggjort att han vill slopa klimatmålen, till att se över den svenska klimatpolitiken. Häpnadsväckande är ett milt uttryck för vad Sveriges regering håller på med.

För de, liksom alla vi andra, ser ju konsekvenserna. De stora regnmängderna under sommaren har lett till översvämmade hus, tåg som spårar ur och vägar som sköljts bort. Allt till ljudet av Forskningens varningsklockor som ringt allt högre år för år.

Klimatkrisen är här, och anpassningen till det nya är ett måste. Radikal klimatpolitik och en socialt hållbar grön omställning; en omställning som inte accepterar att de mest utsatta direkt eller indirekt betalar priset, är den enda vägen framåt.

Min personliga drivkraft är att kunna se mina och andras barn i ögonen och säga att jag försökte, att jag gjorde allt jag kunde.

Vad var det vi sa är ett sorgset konstaterande. Samtidigt som vår kamp fortsätter och vi eldar under vår vrede. Vi ger inte upp, för även om det ofta känns hopplöst så är kampen aldrig meningslös. Det är viktigare än någonsin att organisera sig mot rådande regering och emot den förda politiken. De ska aldrig kunna komma undan med att säga att de gjorde tillräckligt.

Min personliga drivkraft är att kunna se mina och andras barn i ögonen och säga att jag försökte, att jag gjorde allt jag kunde. Att jag reagerade och agerade mot orättvisorna för en bättre värld för fler. Och, att jag organiserade mig. Att jag förstod att ensam inte är stark. Men att vi, tillsammans, kan förflytta berg.

Alice Bah Kuhnke (MP), EU-parlamentariker