FN:s befolkningsfond granskar i den nya rapporten  Taking Stock: Sexual and Reproductive Health and Rights in Climate Commitments: A Global Review 119 länders nationella klimatplaner. Slutsatsen är att även om flera länder har gjort framsteg vad gäller att lyfta sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i sina dokument råder det stora brister i en majoritet av dem.

– Klimatkrisen är inte könsneutral. I de länder som är mest utsatta drabbas kvinnor och flickor oproportionerligt även fast de har bidragit minst till den globala klimatkrisen, säger UNFPA-chefen Natalia Kanem i ett pressmeddelande.

– Genom att lyfta framväxande belägg för klimatförändringarnas effekter på kvinnors och flickors hälsa och välmående – från ökande fattigdom och matosäkerhet till sämre utfall av mödrahälsovård till ökad risk för genusbaserat våld och skadliga sedvänjor – är denna översyn en läglig påminnelse om varför det är så viktigt att länder prioriterar sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i sina klimatstrategier, fortsätter hon.

Genusbaserat våld kan öka av klimatkrisen

UNFPA har som målsättning att all mödradödlighet som går att undvika ska ha utplånats fram till 2030, att familjeplanering ska finnas för alla som behöver det, och att genusbaserat våld och skadliga sedvänjor – till exempel kvinnlig könsstympning och barnäktenskap – ska upphöra fram tills dess.

Men målen kommer att bli svårare att nå på grund av klimatförändringarna. Enligt UNFPA kan katastrofer som orsakas av klimatförändringar omintetgöra program som syftar till att förhindra och stoppa genusbaserat våld och när människor tvingas från sina hem finns det en överhängande risk för att antalet barnäktenskap ökar.

– Vi måste säkra rättigheter och valfrihet för alla, och stärka klimatanpassningarna liksom arbetet för ökad resiliens, för att se till att varje graviditet är önskad, att varje barnafödsel är säker och att alla unga människors potential uppfylls. Vi bjuder in våra partner att gå samman med oss för att hålla våra löften till de samhällen vi hjälper – att fortsätta sträva och inte lämna någon i sticket, säger Diene Keit, biträdande generalsekreterare för UNFPA, i rapporten.

Kvinnor och flickor drabbas av undernäring

Av de 119 länder som har nationella klimatplaner har bara 38 länder infört skrivningar om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Däremot betonar många länder att klimatförändringarna har både indirekta och direkta konsekvenser på mödra- och spädbarnsvård.

Elfenbenskustens klimatplan pekar bland annat på hur både gravida kvinnor och kvinnor som befinner sig i klimakteriet utsätts för risker om de exponeras för svår värme. Sydsudan lyfter att utsatthet för hetta kan öka spädbarns- och mödradödligheten.

Kvinnor och flickor drabbas oproportionerligt hårt av matosäkerhet och undernäring som orsakas av klimatkrisen, och i Burkina Faso, Mali, Sydsudan och Somalia utgör kvinnor och flickor en majoritet av de undernärda i de områden som drabbas av svält eller svältliknande förhållanden. Seychellerna och Benin lyfter att det är viktigt förbättra hälsan för mödrar och nyfödda.

Nio länder – Dominikanska republiken, El Salvador, Sierra Leone, Komorerna, Seychellerna, Costa Rica, Jordanien, Tunisien och Guinea – har skrivningar om vikten av politik som tar hänsyn till att genusbaserat våld riskerar att öka på grund av klimatförändringarna

Lyfter fram vikten av representation

Rapporten rekommenderar bland annat att länder ska tydliggöra vilka effekter klimatförändringar har på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, genusbaserat våld, kvinnlig könsstympning och barnäktenskap, samt se till att säkra en miniminivå av representation av bland annat kvinnor, unga, urfolk, liksom äldre och människor med funktionsnedsättning, när riktlinjer och klimatprogram tas fram.

– Eftersom klimatförändringarna redan påverkar och förväntas förvärras är det viktigt att vi agerar och anpassar oss, även genom att upprätthålla sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som en grund för resiliens och för ett hållbart välmående för samhällen i stort, säger Natalia Kanem.

EU-parlamentariker Alice Bah Kuhnke arrangerar den kommande veckan en konferens om kvinnor, fred och säkerhet i Ukraina tillsammans med ukrainska civilsamhällesorganisationer och den gröna tankesmedjan Heinrich Böll Stiftung. Konferensen anordnas tillsammans med ukrainska kvinnor, för ukrainska kvinnor.

– Det ukrainska civilsamhället har länge larmat om det ökande våldet mot kvinnor i spåren av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Vi kan inte vänta eller titta bort från de övergrepp som Ukrainska kvinnor utsätts för i kölvattnet av kriget, säger Alice Bah Kuhnke

Bah Kuhnke reser till Ukraina tillsammans med framstående svenska experter specialiserade på mäns våld mot kvinnor, jämställdhet och utvecklingsarbete. Syftet med konferensen är att erbjuda ukrainska och svenska experter, myndigheter och civilsamhällesaktörer en plattform för kunskapsutbyte och möten. Konferensen fokuserar dels på det ökande våldet mot kvinnor i Ukraina och hur det kan bekämpas, samt på hur jämställdhetsarbetet före och under Ukrainas återuppbyggnad kan förstärkas och bidra till Ukrainas EU-tillträde.

Under två dagar med seminarier och samtal kommer cirka 100 ukrainska deltagare, som på olika sätt arbetar för jämställdhet och mot våld mot kvinnor, att diskutera hur arbetet kan utvecklas och hur samarbetet mellan Ukraina och EU kan stärkas.

”Den sista träningen med den här hjälten. Vår tid på planen kanske tar slut men vår vänskap består. Inga ord är tillräckliga för dig och din karriär.” Så skriver Kosovare Asllani som har delat lagkaptensrollen med Seger de senaste åren.

”Grattis till en storartad karriär och tack för minnena”, skriver det europeiska fotbollförbundet Uefa på X, tidigare Twitter.

Två OS-silver. Tre EM-brons. Lagkapten Caroline Seger har i 18 år varit en nyckelspelare i det svenska fotbollslandslaget men i söndags meddelade hon att hon slutar spela för blågult. I somras blev hon trots ett utdraget skadeläge uttagen till VM-truppen och spelade i och med det sin fjortonde stora internationella turnering med landslaget.

– Landslaget har betytt allt för mig. Att representera Sverige under 18 års tid har varit en ära och något jag kommer bära med mig för resten av livet, säger Caroline Seger i en intervju på Svensk fotboll på söndagen.

Gjorde första landskampen 2005

Strax innan intervjun publicerades hade hon berättat för lagkamraterna om sitt beslut, ett beslut som inte har varit helt lätt att komma fram till. Det gångna årets skador har påverkat.

–  Det har så klart varit en process att landa i det här beslutet. Jag tror någonstans att oavsett när jag tagit det så skulle jag aldrig känt att det var 110 procent rätt, eftersom jag levt med det här under så många år, och har tillbringat mer än hälften av mitt liv tillsammans med många i landslaget, säger hon och fortsätter:

– Men jag har pratat med nära och kära, lagkamrater, och fått känna på det. Det har också varit ett år med många småskador. Så det känns som rätt tid och rätt beslut, med tanke också på att det är ett nytt år utan mästerskap som väntar, säger hon med hänvisning till att Sverige inte kommer att spela i OS i Paris nästa år, efter att ha förlorat mot Schweiz i fredags.

Seger gjorde sin första landskamp 2005, 20 år gammal. Hon har inte bara haft en betydelsefull roll på planen utan också utanför, och har hjälpt till att förbättra villkoren inom damfotbollen:

– När jag ser tillbaka på alla år som gått och hur det blivit så är jag enormt stolt över att ha varit en del av det arbetet. Förändringen av egentligen allting och hur det har växt, hur förutsättningarna har blivit bättre, och att allt det man kämpat för nu har blivit så som man själv så klart önskat att man fått ha det från första början.

I en ny doktorsavhandling i sociologi har forskaren Merve Tunçer intervjuat tjugo äldre kvinnor som har migrerat till Sverige från Turkiet. Kvinnorna, som är mellan 60 och 78 år gamla, har bott i Sverige i ungefär 40 år.

– Äldre kvinnor från icke-vita och icke-kristna förhållanden framställs ofta som okunniga, förtryckta och passiva individer som inte hör hemma i Sverige. Tvärtom visar min forskning att de står emot både förtryck från familj och grannar och samhällets exkludering, säger hon i en kommentar.

Kvinnorna rör sig ofta mellan de traditionella könsnormerna och jämställdhet. Det gäller även de som kommer från traditionella familjer med starka patriarkala normer. Det finns också ett tydligt mönster av social rörlighet. De kvinnor som kom från landsbygdsområden utan någon utbildning med sig arbetade på fabriker, som barnskötare eller lokalvårdare.

– Men flera kvinnor har läst svenska på SFI, gått yrkesutbildningar eller studerat vidare, vilket har lett till jobb som lärare, sjuksköterska eller administratör, säger Merve Tunçer.

Forskningen visar också att samhällsdebatten om kvinnor som har migrerat till Sverige borde sluta handla om hur annorlunda de är.
– Den överdrivna fixeringen vid olikhet kan bidra till uppfattningen om att migranter inte hör hemma i Sverige. Och att bli betraktad som annorlunda i ett samhälle kan medföra nackdelar och diskriminering på flera nivåer, säger Merve Tunçer.

En medelväg

Migrationen till Sverige markerar en viktig vändpunkt för kvinnorna – något som har haft bestående inverkan på deras liv och känslan av tillhörighet.
När det gäller det ideala åldrandet har kvinnorna ofta en kluven inställning. Äldre personer i Turkiet ses som sköra, ohälsosamma och beroende av andra. Ändå betraktas de som sociala eftersom de får vård och stöd från sina anhöriga.

– För dessa kvinnor är barn och barnbarn starkt kopplade till känslan av tillhörighet.

Å andra sidan ses äldre i Sverige som aktiva och självständiga, men isolerade och ensamma.
– De här kvinnorna strävar i stället efter att hitta en medelväg. De vill åldras självständigt med god hälsa samtidigt som de vill vara sociala och ha nära kontakt med sin familj och släkt, precis som äldre i Turkiet.

Men trots att de äldre kvinnorna vill åldras självständigt är de ofta skeptiska till hemtjänst och äldreboende i Sverige.
– De ser ofta dessa alternativ som en sista utväg. Därför är det viktigt att vi har en mer flexibel äldreomsorg där vi också tar hänsyn till de kulturella aspekterna, säger Merve Tunçer.