Prisutdelningen skedde i samband med en metoo-gala som organisationen Storasyster arrangerade måndagen den 16 oktober i Stockholm för att uppmärksamma startskottet för metoo-rörelsen för sex år sedan. Under galan delades det första priset för Årets Storasyster ut till Gun Heimer. Hon får priset för sin ”livslånga gärning för personer som utsätts för sexuella våld”, skriver Storasyster i ett pressmeddelande. Gun Heimer säger att hon känner sig hedrad av utmärkelsen:

– Jag har följt Storasysters arbete sedan starten och är mycket imponerad av deras viktiga, oförtröttliga arbete. Priset betyder mycket för mig personligen men också för hela den verksamhet som NCK [Nationellt centrum för kvinnofrid] står för. Att jag får ta emot den här utmärkelsen betyder förstås också att arbetet bedöms vara värt att uppmärksammas och gör skillnad i vardagen och i samhället, säger hon i pressmeddelandet.

Tryckte på vikten att fråga om våldsutsatthet

Gun Heimer är professor emerita i kvinnomedicin med särskild inriktning mot våld. 2007 fick hon i uppdrag av den dåvarande regeringen att starta och leda ett nationellt kunskaps- och resurscentrum, Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet som hon också tidigare var föreståndare för. Även som gynekolog har hon arbetat med frågor som berör kvinnors hälsa, våld mot kvinnor och sexuella övergrepp, och hon har forskat om sexuella övergrepp såväl som om metoder för hur de som utsätts för sexualbrott kan tas om hand.

Enligt juryn, som leddes av Storasysters generalsekreterare Cecilia Bödker Pedersen, får Gun Heimer priset bland annat för att hon: ”har i sitt arbete förespråkat vikten av kunskap och utbildning om våld, placerat ansvaret på en strukturell nivå, verkat för att ge verktyg till yrkesverksamma och underlättat samverkan mellan olika myndigheter. Hon har medverkat till framtagandet av ett nationellt handlingsprogram för hälso- och sjukvårdens omhändertagande av utsatta och tidigt belyst vikten av att våga fråga om våldsutsatthet.” Enligt juryn har hennes arbete haft stort betydelse för Storasysters målgrupp och även framöver anses hennes arbeta komma att spela stor roll för den som utsätts för sexualbrott.

Kunskap och rätt metoder viktigt

Gun Heimer betonar vikten av att samhället kan gripa in snabbt och samordnat när en ett övergrepp har skett:

– Polis, sjukvård och rättsvårdande myndigheter måste ha kunskap och metoder för att utreda och vårda på ett optimalt sätt. Sexualbrott är grova brott som måste utredas precis som nu sker med gängkriminalitet, säger hon och tillägger att det preventiva arbetet i form av jämställdhetsarbete måste inledas redan i förskolan och sedan fortsätta där och på andra platser där unga befinner sig som i exempelvis idrottsklubbar.

På galan deltog såväl politiker som representanter från näringslivet och civilsamhället samt folk från underhållningsbranschen. Galan leddes av journalisten och programledaren Amie Bramme Sey.

EU-parlamentariker Alice Bah Kuhnke arrangerar den kommande veckan en konferens om kvinnor, fred och säkerhet i Ukraina tillsammans med ukrainska civilsamhällesorganisationer och den gröna tankesmedjan Heinrich Böll Stiftung. Konferensen anordnas tillsammans med ukrainska kvinnor, för ukrainska kvinnor.

– Det ukrainska civilsamhället har länge larmat om det ökande våldet mot kvinnor i spåren av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Vi kan inte vänta eller titta bort från de övergrepp som Ukrainska kvinnor utsätts för i kölvattnet av kriget, säger Alice Bah Kuhnke

Bah Kuhnke reser till Ukraina tillsammans med framstående svenska experter specialiserade på mäns våld mot kvinnor, jämställdhet och utvecklingsarbete. Syftet med konferensen är att erbjuda ukrainska och svenska experter, myndigheter och civilsamhällesaktörer en plattform för kunskapsutbyte och möten. Konferensen fokuserar dels på det ökande våldet mot kvinnor i Ukraina och hur det kan bekämpas, samt på hur jämställdhetsarbetet före och under Ukrainas återuppbyggnad kan förstärkas och bidra till Ukrainas EU-tillträde.

Under två dagar med seminarier och samtal kommer cirka 100 ukrainska deltagare, som på olika sätt arbetar för jämställdhet och mot våld mot kvinnor, att diskutera hur arbetet kan utvecklas och hur samarbetet mellan Ukraina och EU kan stärkas.

”Den sista träningen med den här hjälten. Vår tid på planen kanske tar slut men vår vänskap består. Inga ord är tillräckliga för dig och din karriär.” Så skriver Kosovare Asllani som har delat lagkaptensrollen med Seger de senaste åren.

”Grattis till en storartad karriär och tack för minnena”, skriver det europeiska fotbollförbundet Uefa på X, tidigare Twitter.

Två OS-silver. Tre EM-brons. Lagkapten Caroline Seger har i 18 år varit en nyckelspelare i det svenska fotbollslandslaget men i söndags meddelade hon att hon slutar spela för blågult. I somras blev hon trots ett utdraget skadeläge uttagen till VM-truppen och spelade i och med det sin fjortonde stora internationella turnering med landslaget.

– Landslaget har betytt allt för mig. Att representera Sverige under 18 års tid har varit en ära och något jag kommer bära med mig för resten av livet, säger Caroline Seger i en intervju på Svensk fotboll på söndagen.

Gjorde första landskampen 2005

Strax innan intervjun publicerades hade hon berättat för lagkamraterna om sitt beslut, ett beslut som inte har varit helt lätt att komma fram till. Det gångna årets skador har påverkat.

–  Det har så klart varit en process att landa i det här beslutet. Jag tror någonstans att oavsett när jag tagit det så skulle jag aldrig känt att det var 110 procent rätt, eftersom jag levt med det här under så många år, och har tillbringat mer än hälften av mitt liv tillsammans med många i landslaget, säger hon och fortsätter:

– Men jag har pratat med nära och kära, lagkamrater, och fått känna på det. Det har också varit ett år med många småskador. Så det känns som rätt tid och rätt beslut, med tanke också på att det är ett nytt år utan mästerskap som väntar, säger hon med hänvisning till att Sverige inte kommer att spela i OS i Paris nästa år, efter att ha förlorat mot Schweiz i fredags.

Seger gjorde sin första landskamp 2005, 20 år gammal. Hon har inte bara haft en betydelsefull roll på planen utan också utanför, och har hjälpt till att förbättra villkoren inom damfotbollen:

– När jag ser tillbaka på alla år som gått och hur det blivit så är jag enormt stolt över att ha varit en del av det arbetet. Förändringen av egentligen allting och hur det har växt, hur förutsättningarna har blivit bättre, och att allt det man kämpat för nu har blivit så som man själv så klart önskat att man fått ha det från första början.

I en ny doktorsavhandling i sociologi har forskaren Merve Tunçer intervjuat tjugo äldre kvinnor som har migrerat till Sverige från Turkiet. Kvinnorna, som är mellan 60 och 78 år gamla, har bott i Sverige i ungefär 40 år.

– Äldre kvinnor från icke-vita och icke-kristna förhållanden framställs ofta som okunniga, förtryckta och passiva individer som inte hör hemma i Sverige. Tvärtom visar min forskning att de står emot både förtryck från familj och grannar och samhällets exkludering, säger hon i en kommentar.

Kvinnorna rör sig ofta mellan de traditionella könsnormerna och jämställdhet. Det gäller även de som kommer från traditionella familjer med starka patriarkala normer. Det finns också ett tydligt mönster av social rörlighet. De kvinnor som kom från landsbygdsområden utan någon utbildning med sig arbetade på fabriker, som barnskötare eller lokalvårdare.

– Men flera kvinnor har läst svenska på SFI, gått yrkesutbildningar eller studerat vidare, vilket har lett till jobb som lärare, sjuksköterska eller administratör, säger Merve Tunçer.

Forskningen visar också att samhällsdebatten om kvinnor som har migrerat till Sverige borde sluta handla om hur annorlunda de är.
– Den överdrivna fixeringen vid olikhet kan bidra till uppfattningen om att migranter inte hör hemma i Sverige. Och att bli betraktad som annorlunda i ett samhälle kan medföra nackdelar och diskriminering på flera nivåer, säger Merve Tunçer.

En medelväg

Migrationen till Sverige markerar en viktig vändpunkt för kvinnorna – något som har haft bestående inverkan på deras liv och känslan av tillhörighet.
När det gäller det ideala åldrandet har kvinnorna ofta en kluven inställning. Äldre personer i Turkiet ses som sköra, ohälsosamma och beroende av andra. Ändå betraktas de som sociala eftersom de får vård och stöd från sina anhöriga.

– För dessa kvinnor är barn och barnbarn starkt kopplade till känslan av tillhörighet.

Å andra sidan ses äldre i Sverige som aktiva och självständiga, men isolerade och ensamma.
– De här kvinnorna strävar i stället efter att hitta en medelväg. De vill åldras självständigt med god hälsa samtidigt som de vill vara sociala och ha nära kontakt med sin familj och släkt, precis som äldre i Turkiet.

Men trots att de äldre kvinnorna vill åldras självständigt är de ofta skeptiska till hemtjänst och äldreboende i Sverige.
– De ser ofta dessa alternativ som en sista utväg. Därför är det viktigt att vi har en mer flexibel äldreomsorg där vi också tar hänsyn till de kulturella aspekterna, säger Merve Tunçer.