Jag besökte Gaza 2012 sedan när jag arbetade som rådgivare för EU-parlamentets jämställdhetsutskott. Jag träffade kvinnoorganisationer, besökte skolor och yrkesträningscenter. Jag såg med egna ögon hur svårt livet var på grund av Israels olagliga och omoraliska blockad. Det var en kamp att hålla skolor öppna och att klara vardagen redan då. Mycket av den kampen stod kvinnorna för.
 
Några år senare, 2016, åkte jag med aktivister från hela världen, även från Israel, med Women’s Boat to Gaza. Med flottiljen ville vi uppmärksamma modet och styrkan hos de palestinska kvinnorna, speciellt i Gaza. Det var inte svårt att få ihop ett gäng fantastiska kvinnliga aktivister till den resan. Vi kom från hela världen, även från Israel.
 
Den resan stärkte mig i min övertygelse att det behövs fler kvinnor i freds- och konflikthantering. Kvinnor är mindre delaktiga i beslut som rör dem, samtidigt som de är extra utsatta i konflikter, inte minst eftersom de i större utsträckning än män dessutom riskerar att utsättas för sexuellt våld. Kvinnor kommer att vara centrala aktörer för att uppnå en fredlig och långsiktig lösning, även när det gäller Israel-Palestina-konflikten, tänkte jag.

”Kvinnor är mindre delaktiga i beslut som rör dem, samtidigt som de är extra utsatta i konflikter, inte minst eftersom de i större utsträckning än män dessutom riskerar att utsättas för sexuellt våld.”

Så har det inte blivit. Israels blockad fortsatte istället. Israels olagliga bosättningar har utökats och utsikterna för fred har krympt.
 
Idag är det en månad sedan Hamas utförde sin terrorattack mot israeler, då runt 1 400 människor dödades. Israel har svarat med ett urskillningslöst bombande, som inte gör skillnad på civila och stridande. Antalet dödade bland palestinier i Gaza kan uppgå till drygt 10 000, varav flera tusen är barn till följd av Israels bombningar. Enligt FN är en majoritet av offren kvinnor och barn. Över 1,5 miljoner människor har också tvingats från sina hem.
 
Det borde vara tydligt för alla världens länder att vi måste få till en omedelbar vapenvila. Att den svenska regeringen och ett antal andra länder inte kunde ställa sig bakom det när FN röstade om saken är oförsvarbart. Utan vapenvila får vi flera civila offer, mer förödelse och sämre utsikter för fred.
 
I EU-parlamentet lyckades vi, trots motstånd från delar av högern, få till en bra resolution i mitten på oktober. Där efterlyser parlamentet inte bara en humanitär paus i bombningarna – det absolut minsta man kan begära i detta akuta läge. Parlamentet kräver dessutom att alla aktörer som inte följer folkrätten måste lagföras, att den humanitära hjälpen måste öka. Resolutionen uttrycker också stöd för tvåstatslösningen i enlighet med 1967 års gränser, att alla gränser mot Gaza ska öppnas och att fredsprocessen ska återupptas.

Resolutionen var inte perfekt, men kunde världens länder följa åtminstone det som står i den texten vore vi på en väldigt mycket bättre väg än i den återvändsgränd vi befinner oss i nu.

Malin Björk, EU-parlamentariker (V)