Läget i södra Gaza blir allt svårare och nu säger FN:s humanitära chef Martin Griffiths att de och andra humanitära aktörer inte ”har någon humanitär operation i södra Gaza” värd namnet längre. Enligt BBC arbetar FN för att få Israel att öppna upp en ny gränsövergång till Gaza för att släppa in mer humanitär hjälp. Efter eldupphöret som tog slut förra fredagen har det israeliska bombardemanget fortsatt lika intensivt mot södra Gaza, dit människor uppmanades att fly, som skedde i norra Gaza innan den temporära vapenvilan. Israel hävdar att Hamas fortsätter att gömma sig bland och bakom civila.

FN:s befolkningsfond uppskattade i början av november att omkring 50 000 kvinnor i Gaza var gravida, och att över 160 kvinnor väntades föda dagligen. En av dem är Isra McDad som berättar för Time Magazine att bara två veckor innan hon beräknades föda sitt barn tvingades fly för fjärde gången. De begav sig från Gaza City söderut, slutet av oktober. Oron över var och hur hon skulle föda var stark, redan då var många sjukhus överfyllda eller hade svårt att fungera normalt på grund av bristande materiel.

– Sjukhuset jag hade planerat att åka till blev måltavla för en flygattack. Och allt jag kunde tänka på var, ”jag måste föda någonstans”, säger hon till Time.

När hon började få sammandragningar i slutet av oktober hade hon först svårt att avgöra om hon var på väg att föda för tidigt eller om det rörde sig om stress. När hon fördes till sjukhus togs hon inte emot eftersom alla platser var upptagna. Till slut fick hon plats på al-Emiratisjukhuset i Rafah i södra Gaza. Hon beskriver tacksamheten att få plats, att förlossningen blev ”den mest intensiva erfarenheten i mitt liv”, samt att hon vädjade till sin läkare att se till att hon och barnet klarade sig så att hon skulle kunna ta hand om sin treåriga dotter. Det gjorde dem, men både Isra McDad och hennes nyfödda barn tillhör de allra mest sårbara när kriget i Gaza nu har pågått i över två månader.

Rina: ”Omar var mitt liv”

Al Jazeera rapporterades i oktober att kvinnor känner sig tvungna att äta p-piller utan uppehåll för att slippa menstruationen. Detta då brist på vatten, bindor och tamponger gör det svårt att hantera mens och hygien. Det rapporterades också om att kvinnor födde för tidigt på grund av stressen av det ständiga israeliska bombardemanget. Enligt FN:s befolkningsfond har man räknat med att av alla förlossningar beräknas ”minst femton procent ha komplikationer som kräver grundläggande eller omfattande förlossningsvård”.

Och utmaningarna tar inte slut bara för att förlossningen är över – därefter ska mamman försöka ta hand om sitt nyfödda barn samtidigt som hon kanske tvingas bo på gatan, endast skyddad av ett tält, utan tillgång till tillräckligt med mat och rent vatten. Detta kämpar Rina från norra Gazaremsan med – hon kämpar för att hålla sin lilla son Ahmed vid liv. Liksom Isra McDad har hon tvingats fly och evakuera många gånger de senaste två månaderna. Hennes man Omar dödades av granatsplitter från en israelisk flygattack den 17 oktober när han försökte hitta mat åt sin familj.

– Jag kan inte greppa förlusten av min man. Omar var mitt liv, att förlora honom känns som att förlora hela min existens. Jag önskar att jag hade dött med honom, säger Rina till The Guardian och förklarar att hon inte har kunnat amma sin son Ahmed efter Omars död. Hennes bröstmjölk sinade och sedan dess har hon desperat sökt efter bröstmjölksersättning till sin son. Och rent vatten. Ett nästan omöjligt uppdrag.

Oroar sig för att sonen ska bli föräldralös

Rina som bodde i Beit Lahiya norr om Gaza City tvingades till slut fly söderut trots att hon inte hade någonstans att ta vägen. På den fjärde dagen av eldupphör tog hon sin son Ahmed i famnen och ställde siktet på Khan Younis.

Efter vapenvilan har Israels marktrupper också rört sig allt närmre städerna i södra Gaza och den 1 december regnade flygblad över folk i Khan Younis med en uppmaning från den israeliska armén till nya förflyttningar. Flygbladen innehöll en QR-kod som ledde till kartor på nätet om vilka platser som skulle vara säkra, eller mindre farliga. Rina förklarar för The Guardian att hon kände skräck när hon såg kartan. Hon och familjen begav sig i riktning mot Rafah där deras situation är än värre, även om staden än så länge är mindre utsatt för israeliska flygattacker.

– I Rafah hittade vi bara tält som inte lämpliga för människor att bo i, säger hon till tidningen och förklarar att det saknas ordentlig tillgång till badrum och toalett, att antalet tvångsförflyttade människor är överväldigande, att epidemier sprids och att kylan är sträng. Samtidigt oroas Rina både över att hon inte ska lyckas hålla sin son vid liv, samt att även hon ska dödas och göra Ahmed föräldralös.

– Jag kan inte fatta tanken på att min son kanske kommer att växa upp som föräldralös, säger Rina och fortsätter:

– Han är oskyldig och förtjänar inte det här lidandet och den här smärtan, säger hon till The Guardian.