Att åldras och ha behov av äldreomsorg kan bli en svår omställning för många, men för bbtqi-personer kan det innebära särskilda utmaningar. Den som tidigare friare kunde välja hur hen skulle leva kan uppleva omställningen till att ta emot hemtjänst eller flytta till ett äldreboende som svårt. Hur äldreomsorgen kan bli bättre ur ett hbtqi-perspektiv diskuterades i torsdags på Pride House i Stockholm.
– Jag tycker att vi ska queera hela synen på åldrande, säger Agneta Wirén som bland annat var med och startade RFSL Göteborgs arbetsgrupp Hbt-seniorerna liksom Regnbågshuset i Göteborg, och representerar Hbt-seniorerna i två pensionärsråd.
Hon betonade att äldre generellt klumpas ihop. Detta trots att benämningen ”äldre” kan syfta på allt från 65–90 år eller mer. Hon vänder sig också mot beskrivningen av äldre som antingen skröpliga och sjuka med stora behov som kostar pengar eller dess andra extrem, gruppen som förkroppsligar tanken på att ”70 är det nya 50”, som har god hälsa och ekonomi.
– Vi behöver ifrågasätta hela synen på vad äldre är, och se oss som en resurs och inte att som att vara äldre är en brist, inte att man antingen är jättefrisk eller sjuk, fortsätter Agneta Wirén.
”Mycket har hänt”
Torun Boucher, äldre- och kulturborgarråd för Vänsterpartiet i Stockholm menar att det trots allt har hänt mycket vad gäller hbtqi-frågor, åldrande och äldreomsorgen. Sommaren 2018 då hon vikarierade som äldreborgarråd ville hon dra ihop till ett seminarium under Pride men fick inget gensvar:
– Jag känner att det har hänt jättemycket och det även under förra mandatperioden i Stockholm, så det är väldigt roligt, jag är inbjuden på två seminarier och ska träffa utländska personer som också vill prata äldreomsorg. Så plötsligt händer det saker, säger Torun Boucher som dock betonar att hela äldreomsorgen går på knäna efter att ha blivit underfinansierad under årtionden, ända sedan 1990-talet, och menar hon, det påverkar hela verksamheten för såväl omsorgstagare som personal.
Kan bli omvälvande
På seminariet som modererades av Ulf Hillesöy, representant för seniorfrågor inom RFSL Stockholms styrelse i torsdags deltog även forskarna Palle Storm och Anna Siverskog. Anna Siverskog vid Södertörns högskola arbetar med ett projekt om hbtq-perspektiv inom demensomsorgen, samt är författare till boken Queer äldreomsorg? Att möta äldre lhbtq-personer inom vård och omsorg.
I såväl hennes forskning som internationell forskning framgår det att frågor som sexualitet och könsidentitet ofta är frånvarande inom äldreomsorgen. Det blir därför ofta omsorgstagarna själva som måste ta ansvaret att lyfta de frågorna. För en hbtqi-person som är i behov av hemtjänst eller ett äldreboende kan förändringen bli omvälvande:
– Flera personer jag har intervjuat har beskrivit tiden efter pensioneringen som en lite friare tid, jag är friare att välja vilka sammanhang jag vill vara i, vilka relationer jag vill upprätthålla. I och med omsorgsbehov kan de här förutsättningarna verkligen skifta, att jag inte alls kan välja vilka rum vill jag vara i, vilka personer jag vill vara omkring, kanske i ens eget hem. För äldre queers har hemmet ofta varit en väldigt viktig plats, det har varit queera rum helt enkelt. Plötsligt är ens rum en arbetsplats för någon annan, och man kanske behöver intim omsorg, omsorgen betyder verkligen skiftande förutsättningar för livet, säger hon och lyfter liksom Torun Boucher nedskärningarna inom äldreomsorgen som ett stort problem.
”Detta kräver resurser”
Med en ökad arbetsbörda för personalen och stressigare scheman finns det kanske inte tid att dryfta frågor som är viktiga för omsorgstagaren:
– Det är något som syns i berättelserna jag har fått, personerna som får omsorg upplever att personalen är stressad, det finns inte tid för samtal där könsidentitet och sexualitet kan lyftas i vardagen, säger hon. I hennes forskning har hon bland annat intervjuat en man som hade sex när personal på äldreboendet bara klev in i hans rum utan att knacka, och en annan man hade inte fått tillgång till internet under ett helt år på ett äldreboende.
– Vilket betydde att alla hans kontakter med gay-communityt hade försvunnit.
Palle Storm vid Stockholms universitet har forskat om hur föreställningar om genus, etnicitet och sexualitet och heteronormativitet genomsyrar personal som arbetar i äldreomsorgen och 2018 disputerade han med avhandlingen Betydelsen av kön och hudfärg i äldreboendets vardag under olika organisatoriska villkor. Han påminner om att medan det för många kan vara viktigt att personal inom äldreomsorgen känner till ens sexuella läggning eller ens könsidentitet, kan det vara tvärtom för andra. Han betonade också vikten av resurser. För vad spelar det för roll om personal inom äldreomsorg får ta del av föreläsningar om tiden inte finns till för viktiga samtal?
– Det kräver resurser, detta är inget man kan ta i dörren: ”Är du gay eller?”, säger Palle Storm och pekar på att samtidigt som äldrevården ska vara värdig samt att omsorgen ska vara personcentrerad når de honnörsorden från kartan långt innan man når frågor som sexuell identitet och sexuellt begär:
– Där försvinner det helt från personcentreringen, säger Palle Storm.
Lösningar kräver kontinuitet
Palle Storm lyfter också det faktum att tröskeln för att få tillgång till hemtjänst eller att få plats på ett äldreboende har höjts. Det innebär att de som befinner sig i äldreomsorgen i dag ofta är sköra. Han vill att frågan om äldreomsorgen lyfts på såväl förvaltningsnivå som politisk nivå. Vad gäller utbildning inom äldreomsorgen vill Agneta Wirén att personer som är äldre och är hbtqi-personer blandas in, samt att folkhögskolor får möjlighet att utbilda personal till äldreomsorgen. Anna Siverskog betonar att problemen inom äldreomsorgen kräver kontinuitet för att lösas, det finns ingen snabb och enkel lösning. Hon pekar också på att en större del av omsorgen i dag hamnar på anhöriga, och det kan drabba hbtqi-personer särskilt:
– Många inom hbtqi-communityt har bra nätverk men långt ifrån alla, säger Anna Siverskog.
Torun Boucher kallar jobb inom hemtjänst och äldreomsorg för ett av Sveriges tyngsta jobb och menar att det krävs att statusen höjs, och att det bland annat är nödvändigt för att underlätta rekryteringen av personal:
– Höja statusen är nummer ett, det handlar också om utbildning, arbetsvillkor och lön. Det är också få yrken som har så mycket ofrivillig deltid som äldreomsorgen. Det är ett skarpt skallkrav, upp i heltid.
