Jag har börjat skriva den här krönikan säkert tio gånger nu. Om och om igen har jag försökt formulera det jag känner om allt som sker just nu, men det är så overkligt att jag inte hittar orden. Jag vill inte att det här ska vara sant. 

Det slocknade helt för mig i samma stund som jag såg bilderna på barn som ligger på bårar, bara en stund efter att de anhöriga skrivit personuppgifter på dem just utifall de skulle dö. Eller så var det när vi inte kunde stå upp för samma barn som något i mig gick totalt sönder och jag bara ville stänga av. 

Det pågår i skrivande stund ett besinningslöst mördande av palestinier i Gaza. Den plats som tidigare beskrivits som ett av världens största utomhusfängelse, är nu en brutal bunker av död och lidande. Ingen människa kan komma ut och under ett par dagar kunde ingen heller komma in.  Ingen förutom de som är instängda kan förstå vilket helvete som bröt ut när Israel genomförde den största attacken mot Gaza sedan Hamas fasansfulla terrordåd. Ingen kunde nå sina anhöriga, journalister och hjälparbetare kunde inte få tag på sina kollegor. Hela städer har lagts i ruiner. Och det finns ingenstans att fly. Det här är inget annat än helvetet på jorden. Gaza och de människor som lever där är på väg att jämnas vid marken. 

Det här borde få vår omvärld att agera med kraft, kräva eldupphör, se till att internationell rätt efterlevs. Men det gör inte Sverige. Vi tvingas istället stämplas till det land som gör precis tvärtom. I vårt namn är våldet proportionerligt. I vårt namn har vår röst lagts ner för att få till vapenvila. I vårt namn har biståndet till Gaza strypts. Vi är ett av de länder som i historieböckerna inte stod upp när oskyldiga människor massakerdes. Vi var för. 

Jag höjer därför min röst och jag vädjar till dig att höja din för ett omedelbart eldupphör, för att blockaden över Gaza ska hävas, för att internationell rätt ska gälla och för att humanitär hjälp ska få tillträde till folket i Gaza nu! 

För samtidigt som denna brutala humanitära kris utspelar sig rakt framför våra ögon pågår en helt annan strid här. Jakten på eventuella Hamasanhängare blir en dimridå för att inte kräva att vi som nation ska stå upp för grundläggande mänskliga rättigheter. Att vi inte ska skydda barn.
Det gör mig rädd att trots att omvärlden tydligt fördömt Hamas dåd mot den israeliska befolkningen, så försöker man tysta stödet till det palestinska folket genom att göra likhetstecken mellan dem och Hamas. Som om det i Gaza inte finns en civil befolkning som ska skyddas enligt internationell rätt och konvention. Som om just detta folk och dessa barn inte bär det skydd som vi alla ska vara belagda med. 

Elaine Eksvärd sätter ord på det jag själv inte lyckats formulera i ett instagraminlägg. 

”Billström, dina ord är inte mina ord och jag är säker på att det inte heller är Sveriges. Detta säger jag eftersom jag tar människans och alltid barnens sida. Jag tänker inte riskera att vara tyst då det kan vantolkas som medhåll. Den stora makt personer får i relation till bristen på kärlek i deras hjärtan är oproportionerlig.” 

Så trots att jag har svårt att hitta mina ord i paniken över att denna mardröm faktiskt är sann, ska ingen använda min tystnad som medhåll. Jag höjer därför min röst och jag vädjar till dig att höja din för ett omedelbart eldupphör, för att blockaden över Gaza ska hävas, för att internationell rätt ska gälla och för att humanitär hjälp ska få tillträde till folket i Gaza nu! 

För det här ska inte ske i vårt namn! 

Maj Karlsson, socialpolitisk talesperson Vänsterpartiet