Nyheter

Oenigt om allas rätt till vård på lika villkor

Anders W Jonsson C, Camilla Rinaldo Miller KD, Malin Danielsson L, Karin Rågsjö V, Yasmine Bladelius S, Linda Lindberg SD, Thomas Ragnarsson M, Ulrika Westerlund MP.

I mitten oktober 2023 hölls ett riksdagsseminarium på temat ”Rätten till vård på lika villkor”. Fyra partier hade bjudit in till seminariet: Liberalerna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vid paneldebatten deltog samtliga riksdagspartier och synen på den så kallade angiverilagen gick som väntat isär.

Arrangör av seminariet var Rätten till vård-initiativet, som sedan 2008 stöds av en lång rad vårdrelaterade organisationer. Efter hårt arbete kom slutligen 2013 lagen om ”Vård som inte kan anstå” för personer som saknar uppehållstillstånd i Sverige. Enligt Socialstyrelsen ingår all vård som motverkar en försämring av tillståndet, liksom hjälpmedel, sjukresor och tolk. I mars 2023 tog man initiativ till ytterligare ett upprop, med anledning av de förändringar som planeras enligt Tidöavtalet. Uppropet undertecknades av ett fyrtiotal organisationer.

De utredningar som debatterades denna morgon innebär inskränkningar av rätten till vård: Att offentliganställd sjukvårdspersonal ska anmäla personer utan uppehållstillstånd till polisen eller Migrationsverket, den så kallade ”angiverilagen”, och att människor med behov av tolk ska stå för kostnaden själva.

Ola Björgell från Svenska Läkaresällskapet påpekade att det finns ett helt juridiskt paket som värnar om allas rätt till hälso- och sjukvård. Diskrimineringslagen hör dit. Han poängterade också de viktiga fundamenten i all vård, oavsett yrke: Sekretessen och kommunikationen. En anmälningsplikt bryter mot sekretessen, och en bra tolk kan vara en förutsättning för kommunikation och bedömning av sjukvårdsbehov.

Lau Dahlgren Ekegren från Röda korsets vårdförmedling framhöll att en tillgänglig sjukvård, vilket inkluderar tolk vid behov, är en mänsklig rättighet. En ”angiverilag” gör att människor inte vågar söka vård. Den ökar på skuggsamhället och lämnar människor i än större utsatthet.

Josefine Paulsen, psykolog från Rädda barnens centrum för stöd och behandling, relaterade lagförslagen och Tidöavtalet till barnkonventionen, lag sedan 2021. Hon menar att Tidöavtalet gör tydlig skillnad på barn och barn:
– Förbättringar av sjukvården för barn planeras, även för barn som anhöriga till sjuka, samtidigt som andra planer drabbar vissa barn hårt, till exempel anhöriga till sjuka papperslösa. Föräldrar kommer inte att våga ta sina barn till sjukvården. Lagförslagen gör livet ännu svårare för barn som redan har det svårt. Hon ansåg att inga utredningar behövs då förslagen strider mot barnkonventionen. FN:s barnrättskommitté vill ha förbud för att ange barn till migrationsmyndigheterna.

Agmall Sarwari, distriktsläkare från södra Stockholm, analyserade effekterna på vårdpersonal, samhälle och kostnader om tolkavgift respektive informationsplikt införs. Tolkavgift ger lägre hälsolitteracitet och missad möjlighet till information om sjukvårdssystemet, vilket i sin tur leder till ändrat sökbeteende, dvs. färre besök i primärvården och fler på akutmottagningen. Anmälningsplikten ökar misstron mot samhället, och sjukdomsbördan i gruppen ökar när personer inte vågar söka vård i tid. Det blir än mindre attraktivt för sjukvårdspersonal att arbeta i socialt utsatta områden. Kortsiktigt minskar kostnaderna, men långsiktigt ökar de dels då läkare får ta till stora utredningsarsenalen på grund av bristande kommunikation, dels på grund av fler och dyrare besök på akutmottagningarna.

I paneldebatten deltog också samtliga åtta riksdagspartier. Alla partier sade sig värna om barnens och de födande kvinnornas rätt till sjukvård.
Linda Lindberg (SD) ansåg att debatten måste sansa sig. Rätten till akut sjukvård är självklar, men vi ska inte ha en välfärdssektor som göder ett parallellsamhälle. Hon anförde att alla myndigheter, dit kommunalt ägd sjukvård och skola hör, förväntas unisont ställa upp på det övergripande målet att de som inte har uppehållstillstånd i Sverige heller inte ska vara här. Hon sade sig ha fått stöd i detta av sjukvårdspersonal. Hänsyn ska tas till barnkonventionen:
– Vi petar inte i sak i barnens rätt till vård.

Thomas Ragnarsson (M) bekräftade att Sverige är oerhört beroende av invandrad arbetskraft, men att de papperslösa inte är del av arbetskraften. På frågan hur svårigheten att nå alla befolkningsgrupper vid till exempel en ny pandemi svarade han att sjukvårdspersonal är pragmatiker och kommer att hitta vägar att nå både denna och andra grupper. Han menade också att sjukvårdspersonal använder sin legitimation för att komma undan obehagliga saker. Bland annat görs det alldeles för få orosanmälningar av barn inom sjukvården.

Camilla Rinaldo Miller (KD) framförde att utredningen om stärkt återvändandeverksamhet tillsattes av förra regeringen, och att den nuvarande ”bara kommit med lite tillägg”. Detta väckte reaktioner i publiken då det just är dessa tillägg som diskussionen handlar om. Hon poängterade vikten av att invandrare lär sig det svenska språket snabbt, men att man ska få sjukvård och tolk när man behöver. Det var KD som tog initiativet till lagen om vård som inte kan anstå 2013. ”Vi ska inte ha en angiverilag”.

Malin Danielsson (L) ansåg att en grundlig utredning krävs då lagen måste rimma med barnkonventionen. Hon vill ha undantag för anmälningsplikten i skola och sjukvård, och framförde att man måste lyssna på professionen.

Anders W Jonsson (C) är barnläkare. Som exempel på vikten av kommunikation anförde han den ökade mödradödligheten för kvinnor som inte kan språket. I hans verksamhet är tolk en mycket viktig faktor. Sjukvårdspersonalen anser att de utan tolk får ännu svårare att fullgöra sitt jobb. – ”Sjukvården har skyldighet att göra orosanmälan om man misstänker att ett barn far illa. När det gäller vissa brott har vi rätt att anmäla. Det som regeringen nu vill införa är något helt nytt.”

Yasmine Bladelius (S) har märkt av den ökade oron som redan nu spritt sig i samhället. Hon ifrågasatte att anmälningsplikt skulle motverka skuggsamhället. I stället anser hon att man kommer djupare ner i skuggsamhället om man som papperslös inte vågar söka sjukvård.
– Vi ska inte ha en angiverilag i välfärden.

Ulrika Westerlund (MP) poängterade att med anmälningsplikt sätts personal i en situation som man aldrig varit i tidigare. Att begränsa smittspridning i en pandemi blir ännu svårare utan tillgång till tolkar.

Karin Rågsjö (V) konstaterade att det är ett enormt tryck i frågan om angiverilagen. En anmälningsplikt kräver att lagstiftning, till exempel sekretesslagen, måste göras om. Att personal får ansvar för anmälningar liknar närmast Stasi-samhället.

En längre version av texten återfinns på författarens hemsidTidöavtalet – ett hot mot demokratin.

Nyheter

Otillräckliga insatser för att öka jämställdheten

Ekonomi hör de till områden där de politiska jämställdhetsåtgärderna är otillräckliga.

Jämställdheten har avstannat i Sverige av på flera områden, visar Jämställdhetsmyndighetens analys av de senaste sex årens utveckling. Till de områden som halkar efter återfinns ekonomi och utbildning.

Det mål för jämställdhetspolitiken som riksdagen har beslutat om är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det finns också sex jämställdhetspolitiska delmål. Jämställdhetsmyndigheten har nu sammanställt en lägesbild över varje delmål.

Jämställdhetsmyndigheten har dragit slutsatser om hela jämställdhetspolitiken som en del i sin roll i att följa och analysera utvecklingen på området. Den rapport som myndigheten lämnade över till regeringen i veckan pekar ut tre områden som särskilt behöver politiska insatser. Det första rör kvinnors och mäns villkor för att delta i demokratin. Det andra rör hur kvinnor och män till stor del studerar och arbetar med olika områden. Och det tredje rör hur välfärden är organiserad.

– Vi ser att politiska åtgärder gör att jämställdheten kan gå framåt. Regeringen har satsat på kvinnors hälsa och på att bekämpa mäns våld mot kvinnor, och dessa satsningar har också gett resultat. Liknande beslut behövs nu på områden som till exempel ekonomi och utbildning så att Sverige kan nå de beslutade målen, säger Jämställdhetsmyndighetens generaldirektör Lena Ag, i en kommentar.

– Det finns en bred politisk enighet kring de ambitiösa svenska jämställdhetsmålen. För att nå dem behöver politikerna konkretisera vilka problem som jämställdhetspolitiken ska åtgärda, hur problemen ska hanteras och vad som ska prioriteras. Det kan till exempel handla om att ta fram åtgärdsprogram, etappmål och strategier, som regeringen gjort med området mäns våld mot kvinnor, säger Julia Hugoson, utredare på Jämställdhetsmyndigheten.

FAKTA/De sex jämställdhetspolitiska delmålen

1. En jämn fördelning av makt och inflytande
Kvinnors representation i politiska församlingar är lägre än mäns och står stilla på samma nivå som tidigare.
Män är överrepresenterade på höga positioner.
Kvinnor och män dominerar olika sektorer och områden i politiken.
Män är fortsatt överrepresenterade på ledande positioner i näringslivet och i akademin.
Hot, hat och trakasserier drabbar kvinnor och män i politiken på olika sätt.
Unga kvinnors och mäns inställning till jämställdhet skiljer sig åt.

2. Ekonomisk jämställdhet
Kvinnor och mäns inkomster och löner skiljer sig fortfarande åt.
Den könsuppdelade arbetsmarknaden får konsekvenser för kvinnors och mäns ekonomi eftersom villkoren inom olika sektorer skiljer sig åt.
Kvinnor är fortsatt mer frånvarande från arbetsmarknaden.
Skatter och bidrag påverkar kvinnor och mäns ekonomi på olika sätt, och bidrar till inkomstskillnader.

3. Jämställd utbildning
Flickor har fortfarande högre betyg än pojkar men skillnaderna har minskat.
Kvinnor har högre utbildningsnivå än män.
Elevers studieval är könsbundna.
Flickor rapporterar markant högre nivåer av hälsobesvär och skolstress än pojkar.
Pojkar utsätts oftare för stöldbrott i skolan och flickor utsätts oftare för sexualbrott.

4. En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet
Kvinnor och män delar inte lika på föräldraledigheten.
Kvinnor tar emot merparten av ersättning för vård av barn med funktionsnedsättning.
Kvinnor tar större ansvar för omsorg om äldre och andra anhöriga.
Kvinnor arbetar deltid till följd av omsorgsarbete i högre utsträckning än män.
Kvinnor utför fortfarande mer obetalt hushållsarbete än män.

5. Jämställd hälsa
Kvinnor har lägre självskattad hälsa än män.
Kvinnor söker sig oftare till vården än män.
Kvinnor är sjukskrivna i högre utsträckning än män.
Psykisk ohälsa drabbar kvinnor och män på olika sätt.
Kvinnor bedömer att de lider av nedsatt psykisk hälsa, ångest och stress i högre utsträckning än män, och diagnostiseras oftare med depression.
Män begår självmord i högre utsträckning än kvinnor och drabbas i högre grad av allvarliga och mer svårbehandlade psykiska sjukdomar.
Sexuell och reproduktiv hälsa har varit prioriterat under perioden 2017–2022, och det har gett positiva resultat för till exempel mödra- och förlossningsvården.

6. Mäns våld mot kvinnor ska upphöra
Kvinnor och män utsätts för olika typer av våld – när kvinnor utsätts för våld är det oftare i hemmet och av en partner eller före detta partner, medan män oftare utsätts för våld på allmän plats och av någon de inte känner eller en vän eller bekant.
Kvinnor utsätts i högre utsträckning än män för sexualbrott.
Brottsbekämpande myndigheter har utvecklat sitt arbete med bland annat sexualbrott, våld i nära relation och våld mot barn.
Utbredningen av hedersrelaterat våld och förtryck är svår att kartlägga och det finns behov av bättre kunna upptäcka, skydda och stödja från samhället.
Omfattningen av prostitution och människohandel är svår att mäta, men flera faktorer pekar på att risken för sexuell exploatering kan öka.

Fakta: Läget i jämställdhetspolitiken

Det mål för jämställdhetspolitiken som riksdagen har beslutat om är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det finns också sex jämställdhetspolitiska delmål. Jämställdhetsmyndigheten har sammanställt en lägesbild över varje delmål.

1. En jämn fördelning av makt och inflytande

Kvinnors representation i politiska församlingar är lägre än mäns och står stilla på samma nivå som tidigare.
Män är överrepresenterade på höga positioner.
Kvinnor och män dominerar olika sektorer och områden i politiken.
Män är fortsatt överrepresenterade på ledande positioner i näringslivet och i akademin.
Hot, hat och trakasserier drabbar kvinnor och män i politiken på olika sätt.
Unga kvinnors och mäns inställning till jämställdhet skiljer sig åt.

2. Ekonomisk jämställdhet

Kvinnor och mäns inkomster och löner skiljer sig fortfarande åt.
Den könsuppdelade arbetsmarknaden får konsekvenser för kvinnors och mäns ekonomi eftersom villkoren inom olika sektorer skiljer sig åt.
Kvinnor är fortsatt mer frånvarande från arbetsmarknaden.
Skatter och bidrag påverkar kvinnor och mäns ekonomi på olika sätt, och bidrar till inkomstskillnader.

3. Jämställd utbildning

Flickor har fortfarande högre betyg än pojkar men skillnaderna har minskat.
Kvinnor har högre utbildningsnivå än män.
Elevers studieval är könsbundna.
Flickor rapporterar markant högre nivåer av hälsobesvär och skolstress än pojkar.
Pojkar utsätts oftare för stöldbrott i skolan och flickor utsätts oftare för sexualbrott.

4. En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet

Kvinnor och män delar inte lika på föräldraledigheten.
Kvinnor tar emot merparten av ersättning för vård av barn med funktionsnedsättning.
Kvinnor tar större ansvar för omsorg om äldre och andra anhöriga.
Kvinnor arbetar deltid till följd av omsorgsarbete i högre utsträckning än män.
Kvinnor utför fortfarande mer obetalt hushållsarbete än män.

5. Jämställd hälsa

Kvinnor har lägre självskattad hälsa än män.
Kvinnor söker sig oftare till vården än män.
Kvinnor är sjukskrivna i högre utsträckning än män.
Psykisk ohälsa drabbar kvinnor och män på olika sätt.
Kvinnor bedömer att de lider av nedsatt psykisk hälsa, ångest och stress i högre utsträckning än män, och diagnostiseras oftare med depression.
Män begår självmord i högre utsträckning än kvinnor och drabbas i högre grad av allvarliga och mer svårbehandlade psykiska sjukdomar.
Sexuell och reproduktiv hälsa har varit prioriterat under perioden 2017–2022, och det har gett positiva resultat för till exempel mödra- och förlossningsvården.

6. Mäns våld mot kvinnor ska upphöra

Kvinnor och män utsätts för olika typer av våld – när kvinnor utsätts för våld är det oftare i hemmet och av en partner eller före detta partner, medan män oftare utsätts för våld på allmän plats och av någon de inte känner eller en vän eller bekant.
Kvinnor utsätts i högre utsträckning än män för sexualbrott.
Brottsbekämpande myndigheter har utvecklat sitt arbete med bland annat sexualbrott, våld i nära relation och våld mot barn.
Utbredningen av hedersrelaterat våld och förtryck är svår att kartlägga och det finns behov av bättre kunna upptäcka, skydda och stödja från samhället.
Omfattningen av prostitution och människohandel är svår att mäta, men flera faktorer pekar på att risken för sexuell exploatering kan öka.

Nyheter

Phyllis Omido prisas för sin kamp mot blyföroreningar

Pristagaren Phyllis Omido från Kenya, som tar emot priset "För hennes banbrytande kamp för att säkra mark och miljörättigheter för lokalsamhällen samtidigt som hon utvecklar miljölagstiftningen", vid prisutdelningen av Right Livelihood Award som delades ut under en gala på Cirkus i Stockholm.

Miljökämpen Phyllis Omido, läkaren Eunice Brookman-Amissah och organisationerna Mother Nature Cambodia, och SOS Mediterranee tog på onsdagskvällen emot Right Livelihoodpriset på Cirkus i Stockholm. De prisas för sin kamp för att rädda liv och natur, och för att de inspirerar till handling.

”Det är lätt, du bara börjar så följer andra efter”. Med de optimistiska orden sammanfattades kvällen på Cirkus av Right Livelihood Award Fundations vd Ole von Uexküll i onsdags. Citatet kommer från Phyllis Omido, en av årets pristagare, som kämpar för rättvisa och en renare miljö i Kenya. Hon har kallats ”östra Afrikas Erin Brockovich” efter den amerikanska miljökämpen. Båda har använt gräsrotsmobilisering och juridik för att åstadkomma förändring i sina lokalsamhällen, skydda natur och kräva miljörättvisa.

Det började i Owino Uhuru, en förort till Mombasa, Kenyas näst största stad. När Phyllis Omido flyttade dit för ett jobb blev hon själv sjuk, och även hennes lilla son. I närheten fanns ett batteriföretag vars verksamhet ofta skedde helt utan skydd för vare sig arbetare eller miljö. Företaget hade börjat återvinna batterier i 2007, men dess faktiska verksamhet blev inte lokalbefolkningen informerade om. I arbetet ingick blysmältning. Det dröjde inte länge innan de omkring 3 000 boende i närområdet drabbades av luftvägsinfektioner och andra svåra problem som njursvikt, vissa barn tappade hud, eller drabbades av oförklarliga diarréer och utslag. Blodprover visade att många boende hade höga halter av bly i blodet. Bly hade förorenat vattendrag och lagrats i de boendes kroppar, något barn är särskilt sårbara för.

”Accepterade min roll som miljöaktivist”

2012 organiserade Phyllis Omido en demonstration i protest mot blyförgiftningen som drabbade lokalsamhället. I samband med den attackerades hon av två män i sitt hem, och greps därefter på ogrundade anklagelser om terrorism och för att ha uppviglat till våld. Det hade dröjt till dess att hon greps och ställdes inför rätta som hon själv började identifiera sig som en miljöförsvarare – inför rättegången slog invånare från Owino Uhuru läger utanför domstolen för att stötta henne:

– Det var då jag accepterade min roll som miljöaktivist, säger hon till kvällens värd, programledaren och journalisten Parisa Amiri.

Genom Phyllis Omidos gräsrotskampanj tvingades batteriföretaget stänga 2014 men föroreningarna fanns kvar i mark och vatten, och människor fortsatte att bli sjuka. 2016 tog Phyllis Omido nästa steg i kampen. Hon drev då frågan till domstol med hjälp av sin organisation the Centre for Justice, Governance and Environmental Action (CJGEA) för att tvinga företaget att sanera platsen och betala skadestånd till de många som hade insjuknat. 2020 vann de målet, men domen överklagades. Först nu i år har ett domslut kommit fram till att såväl stat som privata företag hålls ansvariga för skadorna som de boende i Owino Uhuru har åsamkats, och domslutet lyfter också särskilt upp statens ansvar för att skydda såväl miljö som medborgare.

”Viktigt vara del av Right Livelihoodfamiljen”

Phyllis Omidos arbete har inte bara hjälpt invånare i Owino Uhuru – med sina erfarenheter av kampen mot batteriföretaget har hon lyckats se till att 17 giftiga verksamheter har tvingats stänga ner på olika platser i Kenya. Hon har också byggt upp ett nätverk av 120 gräsrotsorganisationer och miljöförsvarare, inte bara i Kenya utan även i Uganda och Tanzania.

En lärdom hon har dragit av sitt mångåriga arbete är vikten av att vara en del av ett större stöttande system, för att orka fortsätta, för att aktivismen ska bli hållbar över tid. Av samma skäl är också Right Livelihoodpriset betydelsefullt för henne:

– Det är viktigt att vara en del av Right Livelihoodfamiljen, säger hon, och förklarar att hon nu jobbar som mentor för unga och barn som vill fortsätta kämpa för miljö och rättvisa.

SOS Mediterranee har räddat 39 000 liv

Förutom Phyllis Omido tilldelades också Mother Nature Cambodia pris. Organisationen som leds av unga kambodjaner får priset för sin ”orädda och engagerande aktivism för att bevara Kambodjas miljö i ett sammanhang där det demokratiska utrymmet är kraftigt begränsat”.

Även organisationen SOS Mediterranee tilldelas Right Livelihoodpriset 2023 och dess chef Caroline Abu Sa’da var på plats för att ta emot det. Hon berättade att deras fartyg Ocean Viking för tillfället har omhändertagits av italienska myndigheter och kan därför just nu inte rädda människor i nöd på Medelhavet. Men i början av december ska fartyget på nytt kunna verka. Hittills har organisationen räddat över 39 000 personer.

Caroline Abu Sa’da betonade, som palestinier, vikten av alla människors liv, och påminde om att över 15 000 palestinier har dödats hittills i Gaza.

Även läkaren Eunice Brookman-Amissah (se separat artikel i kommande nummer) prisades för att ha räddat liv. Under flera årtionden har hon arbetat för att göra säkra aborter tillgängliga i sitt hemland Ghana och andra länder i Afrika söder om Sahara. Genom att verka på regional nivå genom Afrikanska unionen har hennes arbete bland annat lyckats minska antalet dödsfall till följd av osäkra aborter i subsahariska Afrika med 40 procent sedan år 2000.

Nyheter

WHO: Fler kan komma att dö i sjukdomar än av bomber i Gaza

Skadade palestinska barn vårdas på Nassersjukhuset den 21 november efter en israelisk attack mot ett flyktingläger i Khan Younis i södra Gazaremsan.

Minst 15 000 människor uppskattas ha dödats i Gaza sedan den 7 oktober, omkring 40 procent av dessa är barn. Men ännu fler människor riskerar att dö av sjukdomar om inte Gazas hälso- och sjukvårdssystem återuppbyggs. Det säger WHO på tisdagen som också larmar om att fallen av infektionssjukdomar och diarré har stigit kraftigt bland barn.

Siffran om 15 000 bekräftade döda anses enligt FN vara tillförlitliga. Dessutom finns sannolikt ett mörkertal då många döda fortfarande ligger i rasmassor. 40 procent av de dödade beräknas vara barn, och FN beräknar att kvinnor och barn tillsammmans utgör två tredjedelar av alla som har som har dödats i israeliska attacker efter Hamas terrordåd den 7 oktober då omkring 12 000 dödades och 240 personer togs som gisslan.

Kort efter det intensifierade Israel den blockad som landet har försatt Gaza i ända sedan 2007, vilket har lett till knapphet för det mesta i det palestinska området som ännu är under israelisk ockupation. Människor kan inte äta sig mätta vilket innebär att de blir mer mottagliga för sjukdomar. Bristen på vatten är ett stort problem, både vad gäller dricksvatten och vatten att tvätta sig i. Det innebär att sjukdomar lättare sprids, inte minst då många som har tvingats fly från norra Gaza söderut lever under trånga och bristfälliga förhållanden med begränsad tillgång till toaletter.

– I slutändan kommer vi att se fler människor dö från sjukdomar än vi ser från bombningarna om vi inte lyckas återställa det här hälsosystemet, säger WHO:s Margaret Harris vid en genomgång i Genève på tisdagen, rapporterar Reuters.

Många barn under fem år med diarré

Redan i mitten av november varnade WHO för att man hade registrerat fler än 70 000 fall av luftvägsinfektioner och mer än 44 000 fall av diarré. Det finns enligt WHO också en överhängande risk att sjukdomar kommer att spridas snabbare nu när vintersäsongen börjar. Stora mängder regn och översvämningar gör läget än mer besvärligt för de många familjer som tvingas bo i tält, och riskerar också att orsaka problem för Gazas reningsverk – avloppsvatten kan orsaka stor skada och sprida fler sjukdomar. Antalet fall av diarré för barn fem år och uppåt är hundra gånger högre än vad som är vanligt för november månad.

– Alla överallt har stora hälsobehov nu, de svälter, de saknar rent vatten och de är trångbodda, säger Margaret Harris.

Samtidigt är hälso- och sjukvårdssystemet till stora delar försatt ur spel – 26 av Gazas 36 sjukhus har tvingats stänga helt och hållet, antingen på grund av bombningar eller på grund av bränslebrist och brist på sjukvårdsmateriel.

Förutom att många barn har dödats i israeliska attacker har många barn också tvingats amputera ett ben eller en arm, inte sällan har flera extremiteter amputerats. På grund av bristande sanitet och på grund av många inte har fått någon behandling för skador blir såren infekterade.

Barn under fem år med svåra brännskador

Ett av sjukhusen som fortfarande är i bruk är Europasjukhuset i Khan Younis i södra Gaza. Enligt den franska läkaren Paul Ley har de tvingats ta omöjliga beslut – som att låta ett barn dö med endast palliativ vård för att spara på de små lager de har. En tolvåring med 90-procentiga brännskador kunde bara ges smärtstillande, och inte ens i tillräckliga mängder. Sjukhuset har också tagit emot 500 patienter som har evakuerats från sjukhus i norra Gaza de senaste dagarna.

– Många har inte fått behandling under nio eller tio dagar för sjukhusen fungerade inte trots att de var öppna. Detta är läget som äger rum här nu. Detta är ett fungerande sjukhus men vi är överväldigade. Det finns ingenstans att evakuera till…Det finns ingen flyktväg. Vi är antagligen en av de sista försvarslinjerna, säger den ortopediska kirurgen Paul Ley, till The Guardian.

Han förklarar vidare att de har 78 patienter på sin brännskadeklinik. Nästa två femtedelar av dem är barn under fem år.

– Jag har aldrig sett något liknande. Jag har varit i många krigssammanhang där typen av skador är desamma men antalet är enormt. Vi lämnar aldrig sjukhuset. Vi jobbar dygnet runt, säger Ley som har jobbat i Gaza i en månad nu, som en del av ett internationellt team från Internationella Rödakorskommittén.