”Det kan inte ha undgått många att det var internationella kvinnodagen i fredags. En dag för att upplysa om de problem vi har i samhället som påverkar jämställdhet och inkludering. Men många kanske inte vet att det även var en global dag för strejk för kvinnor i Gaza och dess folk”, skriver Hanna Gunnarsson, frilansfeminist och aktiv i globala feministiska påverkansnätverk.
Den 8 mars på Internationella kvinnodagen var det också global strejkdag för Gaza.
Visste du att:
- 9000 kvinnor har blivit dödade sedan början av Oktober.
- 63 kvinnor dör i genomsnitt per dag i Gaza
- 690 000 kvinnor och tonårsflickor saknar mensskydd och rent vatten
- 50 000 kvinnor i Gaza är gravida, med 5 522 förväntas förlösa ett barn under nästa månad
- Bitar från tält används som mensskydd i brist på annat
- Kvinnor måste göra kejsarsnitt utan bedövning
- Nästan 1 miljon kvinnor och flickor befinner sig på flykt, och fler än 17 000 kvinnor och barn har dödats sedan kriget började i oktober.
- 30 000 har nu totalt blivit dödade i Palestina sedan Oktober, en siffra som befaras vara mycket högre egentligen och som förväntas att fortsätta stiga.
Men denna strejk handlade inte bara om kvinnor och flickor. Den handlar om folkmordet i Palestina, och om ALLA som har dödats. Den tar oss också med till en strukturell nivå. För denna strejk drivs av feminister och aktivister från Världens Globala Majoritet, som har fått nog av kolonisering och rasism.
Sedan Oktober har vi sett en geopolitisk kris i världen. Vi har hört en våg av röster som kräver att alla ska ha lika rätt till sina mänskliga rättigheter. En våg som liknar den vi såg 2020 med Black Lives Matter-demonstrationerna världen över, då många skrev på sina plakat och sociala medier “white silence is violence.”
Vi har sett rika länder från världens Globala Minoritet rösta emot vapenvila och fred. Vi har sett dem dra in stöd till FN:s hjälporgan UNRWA i Palestina, dagar efter FN:s Internationella Domstol (ICJ) dömt att Israel måste vidta alla åtgärder för att förhindra folkmord. Många av dessa länder har dessutom, eller har haft, en feministisk utrikespolitik men har ändå aktivt gått emot vapenvila. Feminister från världens globala majoritet frågar sig nu om dessa bara är ett neokolonialt tandlöst verktyg.
Som du säkert har förstått, Sverige är ett av dessa länderna. När FN röstade för humanitär vapenvila i oktober, så lade Sverige ned sin röst. Vi är bland UNRWA:s topp fem donatorer och var också snabba med att stoppa stödet. Tobias Billström säger gång på gång att “Israel har rätten att försvara sig”. Trots att den internationella humanitär rätten, samt FN experter, upplyst om att rätten inte är absolut samt begränsad utav proportionalitetsprincipen. För folkmord är inte, och bör aldrig ses som, proportioneligt självförsvar.
Ulf Kristersson meddelade häromdagen att “Sverige har initierat ett möte med Israels utrikesdepartement, flera EU-medlemsstater och andra partners för att förmedla det akuta behovet av att förbättra den humanitära tillgången till Gaza.”
Men Sverige behöver göra mer.
Så vad kan vi feminister i Sverige göra?
- Fortsätt skriva till beslutsfattare att de måste 1) kräva omedelbar vapenvila; 2) öppna stödet till UNRWA igen; 3) klargöra huruvida de bidrar med vapen till Israel, samt att de tar avstånd från att länder stödjer Israel med vapen. Berätta för dem att Sverige riskerar att göra sig delaktiga till folkmord ifall de inte agerar snarast. Varje dag som går är en dag för mycket.
- Om du demonstrerar så ta med dig plakat som lyfter vapenvila och fred i Palestina.
- Slut upp med demonstrationer för Palestina i helgen.
- Fortsätt uppmärksamma folkmordet i Palestina.
Som Fanny Lou Hamer en gång sa: “ingen är fri förrän alla är fria.”
*Sedan artikeln publicerades har Sverige beslutat att återuppta biståndet och utbetalningarna till FN-organet UNRWA som bland annat distribuerar mat och nödhjälp i Gaza.
Hanna Gunnarsson, frilansfeminist som jobbar med den gröna omställningen, och är aktiv i globala feministiska påverkansnätverk.
