Nyheter

Hyllades för polisarbete mot mäns våld – slutar

polis Markus Antonsson i civila kläder

Polisen valde förra hösten att lägga ner det framgångsrika och uppskattade projektet Igor där polis och socialtjänst på Södermalm i Stockholm samverkade för att hjälpa kvinnor ur våldsamma relationer och förhindra att kvinnor dödades i sina hem. Nu lämnar snart polisen Markus Antonsson, som ledde den så kallade Igor-gruppen, yrket.

Sverige misslyckas med att förhindra mäns våld mot kvinnor och mord på kvinnor, och våldet mot kvinnor ökar. Många kvinnor får inte det stöd och den hjälp de behöver för att ta sig ur en våldsam relation och polisen hinner inte med att utreda brotten och i ännu lägre grad nå vidare till åtal och fällande domar.

Sverige har också återkommande mottagit internationell kritik för just rättsstatens oförmåga att klara upp brott rörande våld mot kvinnor, dödligt våld mot kvinnor och sexualbrott mot kvinnor och barn.

Ändå avvecklades alltså ett projekt som de flesta som arbetar med kvinnofridsfrågor såg som något positivt och verkningsfullt för att komma åt mäns våld mot kvinnor. Jenny Westerstrand, ordförande för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks), kommenterade nedläggningen förra året och menade att det var ”ytterligare en spik i kvinnofridskistan”.

Igor – viktigt samarbetsprojekt mellan polisen och socialtjänsten

Igor-projektet var ett samverkansprojekt mellan polismyndigheten och socialtjänsten på Södermalm i Stockholm. De arbetade uppsökande med mäns våld mot kvinnor i nära relation genom att informera, motivera, erbjuda psykosocialt och praktiskt stöd samt lotsa till andra delar av socialtjänsten och polisen.

Markus Antonsson berättar att under tiden som specialgruppen Igor fanns var det fler polisärenden som redovisades till åklagare på Södermalm jämfört med på Norrmalm. Samtidigt minskade antalet ärenden rörande kvinnofridsbrott under åren som projektet pågick, jämfört med i andra polisområden i de tre städerna Stockholm, Malmö och Göteborg.

– Jag tror att vi släckte en del ärenden genom det arbete vi gjorde, säger Markus Antonsson. 

Nyckeln till framgångarna var, menar han, just att en specialgrupp arbetade endast med den här typen av brott, att det var en arbetsgrupp som bestod av personal både från polisen och socialtjänsten som arbetade tillsammans och att arbetet fick ta tid.

– Vi släppte inte kvinnorna som vi misstänkte kunde råka illa ut, om det så innebar att vi behövde knacka sju gånger på en dörr innan hon öppnade, säger Markus Antonsson till Fempers nyheter.

Många av kvinnorna som utsätts för kontroll och våld av en man isoleras under tiden hoten och våldet pågår, vilket gör det extra svårt att bryta upp från relationen, eftersom nätverket och de sociala relationerna runt omkring ofta reduceras till ett fåtal eller i värsta fall ingen. 

– Familjemedlemmar kan ha gett upp efter år av tjat om att hon måste lämna mannen, så när det blir riktigt farligt står kvinnan ofta där helt själv. Då är det viktigt att vi som representerar myndigheter finns kvar under en längre tid. Att ringa och kolla hur det går. Visa att man hjälper till med det praktiska kring flytten till ett skyddat boende och så vidare, säger Antonsson.

Kvinnojourerna vill se mer myndighetssamverkan kring våldsutsatta

Just de här detaljerna är avgörande för att lyckas skydda kvinnor från att dödas av sina män eller före detta män. 

Polisen lovade att införliva arbetet som gjorts inom Igor i alla enheter inom polisen. Om det lyckas är för tidigt att utvärdera, men Antonsson menar att det är omöjligt. 

– Utan en specialgrupp där poliser och socialsekreterare tillåts fokusera endast på de här brotten, går det inte att få med det helhetstänk som krävs för att komma någonstans med att förbättra uppklarandet av den här typen av brott. Om en och samma polis ska göra både detta och vara lokalområdespolis samtidigt så är risken att det inte blir något alls, eller långt ifrån tillräckligt. 

När det fanns en specialgrupp inom polismyndigheten var det också tydligt vilka alla andra poliser skulle höra av sig till när det fanns misstanke om att en kvinna eller barn for illa – ett av våra största samhällsproblem.

– Det är många poliser som får lite ont i magen efter utryckningar på helger och nätter och som känner på sig att det är något som inte står rätt till. I vanliga fall hinner de inte följa upp det, men när Igor fanns ökade de interna tipsen om våldsutsatta kvinnor med 300 procent, säger Antonsson.

Från kvinnojourerna har många röster genom åren påtalat bekymret med att varje myndighet arbetar för sig och att många våldsutsatta själva måste söka kontakt med många myndighetspersoner på olika myndigheter men även på olika enheter inom samma myndighet. De vittnar om hur tröttsamt det är och att kvinnorna ofta inte har orken och styrkan att göra det i en akut utsatthet eller när hon är på väg att lämna. Att polisen och socialtjänsten samarbetar tillsammans med andra viktiga externa aktörer som exempelvis kvinnojourer är därför också positivt ur de våldsutsatta kvinnornas perspektiv. 

Krävs stor kunskap för att stötta och skydda våldsutsatta kvinnor

Antonsson påtalar att det krävs stor kunskap om mäns våld mot kvinnor, dynamiken i en sådan relation, till exempel normaliseringsprocessen för våldet i relationen och det som händer i och kring kvinnan och eventuella barn när de utsätts för våld.

– Det går inte att arbeta med våldsutsatta kvinnor på samma sätt som med andra brottsoffer, utan det krävs en helt annan typ av metodik, ett motivationsarbete, säger Antonsson och fortsätter:

– Och det var det vi lyckades med. Vi jobbade i uppförsbacke för att återbygga förtroendet för myndigheterna, visa att vi tar det på allvar. När förtroendet väl var grundlagt sade kvinnorna ja till stöd, ja till skyddat boende, ja till anmälan.

– Det måste finnas kunskap så att man i sin yrkesroll förstår varför en kvinna säger nej. Varför säger hon nej till skyddat boende till exempel? Jo, för att det är sjukt orättvist att hon ska åka till ett skyddat boende när mannen får göra vad han vill ute på stan. Han kan gå och dricka bärs på stan och hon måste sitta med barnen på ett skyddat boende för att han har hotat att döda henne, säger Marcus Antonsson för att ta ett exempel och fortsätter:

– Har polisen gjort en riskbedömning att kvinnan behöver skyddat boende måste det vara vårt jobb att stötta henne till att orka åka dit. 

Det långsiktiga målet är att kvinnan ska bli så stärkt i sig själv att hon får upp sitt mående och känner att hon inte vill vara i relationen längre. 

Det är också viktigt att fråga mannen varför han utövar våld, menar Antonsson. Däremot rent statistiskt och generellt så slutar inte männen slå.

Mäns våld mot kvinnor ökar och få män döms

Hur polisens arbete för att bekämpa mäns våld mot kvinnor nu utförs på Södermalm säger Antonsson att han inte vet. Bara att betydligt mindre resurser läggs på det, enligt de uppgifter han har. Detta trots att mäns våld mot kvinnor alltså ökar, enligt statistik från Brå.

Stina Holmberg på Brå sade tidigare i år till Fempers nyheter att det är viktigt att anmälan leder till fällande domar i slutänden. I dag är uppklaringsgraden relativt låg eftersom det är svårt att leda bevisning när ord står mot ord.

– Fler brott måste klaras upp om vi ska få fler kvinnor att anmäla och därmed kanske också få chansen att ta sig ur en våldsam relation. I dag vet de inte vad som händer om de berättar, sade Stina Holmberg från Brå.

Enligt Antonsson handlar det om ett generellt strukturellt fel hur man har prioriterat och resurssatt brott i nära relation, sexualbrott och brott mot barn. 

– Vi har en otroligt stor utredningsskuld för att de här brotten kräver så mycket engagemang, men det finns inte kunskap att hantera det, säger Markus Antonsson och fortsätter:

– Det var ju också en anledning till att Igor startade en gång i tiden. Och problemet ökar ju i samhället. 

Själv har han alltså bestämt sig för att jobba vidare med frågor som rör mäns våld mot kvinnor i framtiden, men utanför polisorganisationen.