Närmare hälften av de samiska kvinnorna har utsatts för sexuellt våld, sju av tio har utsatts för psykiskt våld och nästan var tredje för fysiskt våld. Det framkommer i en ny rapport, ”Våld mot samiska kvinnor”. – Nu behöver regeringen ta ansvar för att motverka våldet, säger Jennie Brandén, en av rapportförfattarna.
– Det här är ett stort problem och det är höga tal vi ser, säger Jennie Brandén, statsvetare, postdoktor och en av dem på Umeå universitet som har tagit fram rapporten Våld mot samiska kvinnor, på uppdrag av Sametinget, till Fempers nyheter.
Rapporten består av bland annat statistik som bygger på en enkätundersökning och en fördjupande del som bygger på intervjuer med fler än 30 personer som arbetar med stöd och hjälp till våldsutsatta kvinnor i den svenska delen av Sápmi.
– Den bild som framträder utifrån intervjuerna med professionella är att det både är svårare att nå ut med stödet till samiska kvinnor som utsätts för våld och att kunskapen om vilken roll det samiska sammanhanget kan spela för våldsutsatta kvinnors situation till stor del saknas, säger Jennie Brandén och fortsätter:
– Vi ser också att mer allmänna utmaningar kring våld i mindre och mer rurala samhällen såsom svårigheten att vara anonym, begränsad tillgång till välfärdstjänster och geografisk isolering kan förstärkas i det samiska samhället.
Koloniala maktordningar bidrar till tystnad om våld mot kvinnor
Många samiska kvinnor tros stanna kvar längre i en destruktiv relation, eftersom de annars är rädda för att behöva lämna och därmed förlora sitt samiska sammanhang om de bryter upp. Något som rapportförfattarna menar är oroväckande.
Samiska kvinnor som lämnar sina män riskerar också att förlora tillgång till marker som är knutna till deras samiska identitet.
– Det kan vara en orsak bakom en utbredd tystnad kring våldet. En annan orsak till tystnaden kan vara att den utsatta vill skydda den egna familjen eller det samiska samhället, säger Jennie Brandén och fortsätter:
– Våld mot kvinnor är inte ett specifikt samiskt problem, utan det är ett könat och maktrelaterat problem som i det här fallet försvåras ytterligare av koloniala maktordningar som bland annat bidragit till en bristande tillit och att kunskapen och prioriteringen av samiska frågor är låg.
– Medan våld mot kvinnor är en stigmatiserad fråga överlag, visar vår studie visar att våldet mot samiska kvinnor kan bli särskilt svårt att lyfta och identifiera. Intervjudeltagare beskriver en svårighet att adressera problemet som knyts till en oro för att säga eller göra ”fel”, att bidra till ökad rasism mot samer eller själv framstå som rasistisk, säger Jennie Brandén och fortsätter:
– Inom en redan marginaliserad samisk kontext beskrivs det också, liksom för många andra marginaliserade grupper, vara svårare att prata öppet om problem som ojämställdhet och våld. Det finns en, inte helt ogrundad, rädsla för att skada det samiska samhället och kampen för kollektiva rättigheter sätts i första hand.
Regeringen och sametinget måste skjuta till resurser mot mäns våld i Sápmi
Mot bakgrund av att frågan inte fått den prioritet den kräver behövs det nu både krafttag och konkreta åtgärder för att ta tag i det här, menar rapportskribenterna.
– Då studien visar att det finns ett bristande ägarskap för frågan om våld mot samiska kvinnor ser vi det som absolut centralt att både regeringen och sametinget tar ansvar för att adressera detta problem. För att det ska ske behöver regeringen säkra att sametinget får långsiktiga resurser för att arbeta med frågan, säger Jennie Brandén, statsvetare och en av rapportförfattarna.
Nationell handlingsplan och samiskt kunskapscentrum
Dessutom behöver det utvecklas en nationell strategi och handlingsplan för att motverka våldet, menar rapportförfattarna.
– Vi behöver också kartlägga och utveckla stödet till våldsutsatta samiska kvinnor såväl som öka kompetensen kring denna fråga, säger Jennie Brandén som menar att sametinget måste få ett särskilt uppdrag och resurser för att fortsätta jobba med frågan. Och att de måste vara delaktiga i att utveckla stödstrukturer för våldsutsatta samiska kvinnor.
Ett samiskt kunskapscentrum för hälsa och socialt arbete föreslås också inrättas. Där finns mycket att lära från Norge, där man har kommit längre med arbetet mot mäns våld. Exempelvis finns där just särskilda kompetenscentrum kring socialtjänstens arbete i det samiska samhället.
Marie Persson Njajta, styrelseledamot i Sametinget och deltagare i referensgrupp för projektet till Umeå universitet menar att ”det är oerhört viktigt att för första gången kunna presentera data som synliggör samhällsproblemet med våld mot samiska kvinnor och flickor på den svenska sidan av Sápmi”.
– Våldsutsattheten drabbar väldigt hårt för den enskilda. Man ska komma ihåg att det även finns barn som lever med våldsutsatthet eller själva är våldsutsatta. Regeringen måste agera på åtgärdsförslagen, säger Marie Persson Njajta och tillägger:
– Resultaten är mycket oroande och talar sitt tydliga språk.
Marie Persson Njajta menar att det också krävs många fler åtgärder i det samiska samhället och i majoritetssamhället riktade mot våldet mot samiska kvinnor och flickor, samt HBTQI-samer.
