I dag offentliggjordes årets mottagare av Polarpriset. Inom kategorin populärmusik tilldelades utmärkelsen till ingen mindre än producenten Nile Rodgers, som inte bara haft ett epokgörande inflytande på discons utformning under den sena 1970-talet utan faktum är att han har varit en av den amerikanska populärmusikens centrala namn de senaste 45 åren. Det är svårt att föreställa sig hur musiklandskapet hade sett ut, utan hans formidabla insatser. Vi på FemPers Nyheter gratulerar Rodgers till det välförtjänta erkännandet!

Vi vill samtidigt passa på att rikta en påminnelse till de ansvariga som formellt beslutar om pristagare om vikten av jämställdhet. Inom kategorin populärmusik har endast sju (7) kvinnor tilldelats utmärkelsen sedan 1992: Joni Mitchell, Miriam Makeba, Björk, Patti Smith, Emmylou Harris, Diane Warren och Angélique Kidjo, som Fempers nyheter träffade i Frankrike för några år sedan.

Motsvarande andel för män är tjugotvå (22) och musikband fyra (4).

Polarpriset ska ges till någon ”för betydande insatser inom musiken och/eller musiklivet, eller för insatser som bedöms kunna bli av stor betydelse för musiken eller musiklivet, och skall kunna avse alla områden inom eller med nära anknytning till musiken”. Det finns gott om kvinnor inom populärmusiken som kan vara värda att tilldelas Polarpriset framöver. Här kommer en tipslista.

Joan Armatrading

Gitarristen som slog igenom med det självbetitlade albumet från 1976 och har sedan dess med stora framgångar nått en bred publik genom sin kreativa och experimentella, men personliga stil som blandar influenser från alla möjliga håll, till exempel rock’n’roll, pop, folkmusik, blues, jazz och funk. Årtionde efter årtionde har hon visat en överraskande förmåga till förnyelse med den konstnärliga integriteten i behåll och varit en viktig förebild för yngre generationers singer-songwriters.

Kate Bush

Med sin oefterhärmliga sopranröst och falsettsång, i kombination med en musikstil som friskt förenar den klassiska musiken, populärmusik samt folkmusik, vann hon stor uppmärksamhet med debutalbumet The Kick Inside från 1978, som innehöll dunderhiten Wuthering Heights. Hennes särpräglade stil har av flera kritiker benämnts som ”surrealistisk” och ”övernaturlig”. Överraskande nog fick hennes gamla dänga Running up that hill från 1985 ett internationellt genomslag på nytt under sommaren 2022, tack vare säsong fyra av den populära Netfix-serien Stranger Things.

Tracy Chapman

Mot slutet av 1980-talet fick hon ett sensationellt genombrott med sitt självbetitlade debutalbum, som innehöll superhits som Talkin’ Bout a Revolution och Baby Can I Hold You. Hon har sedan dess vunnit erkännande för sina lika poetiskt slitstarka som socialt medvetna sångtexter, som ofta tar tematiska utgångspunkter i begär, besvikelser och överlevnad. Hon blev historisk 2023 som den första svarta person att vinna Country Music Association Award i kategorin ”bästa låt”, när Luke Combs tolkade hennes Fast Car.

Enya

”New Age-musikens drottning” från Irland, som mot slutet av 1980-talet vann världsrykte för albumet Watermark (1988), som innehöll balladen Orinoco Flow. Med fortsatt inspiration från den keltiska musiken och kyrkomusik producerade hon senare albumen Shepherd Moon (1991), The Memory of Trees (1995) och A Day Without Rain (2000) där hon med sin änglalika röst, gåtfulla lyrik och transcendentala framställning förmedlade en andlig upplevelse som är sällsynt på den kommersiella marknaden. Hon sjöng May it be som ingick i soundtracket i Sagan om Ringen (2001).

Roberta Flack

En av 1970-talets prominenta profiler som med sin klassiskt tränade pianostil frångick 1960-talets soultradition och påverkade utformningen av den samtida R’n’B-subgenren ”quiet storm” (dock namngiven efter Smokey Robinsons album). Hennes avskalade stil har ibland beskrivits som ”sovrumspop” och hon lovordades för att med sin minimalism skapa stämningsfyllda och sofistikerade uttryck. Hon blev den allra första att vinna Grammy-priset två år i rad för ”bästa låt”: The First Time Ever I Saw Your Face (1972) och Killing Me Softly With His Song (1973).

Françoise Hardy

Existentialismens popstjärna, som under efterkrigstiden gjorde sig känd för sina vackra, melankoliska ballader. Under det tidiga 1960-talet kom berömmelsen med låten Tous les garçons et les filles. Hos Hardy finns en blyg, men längtansfull tonalitet som väcker sympati hos lyssnaren, liksom återkommande motiv som berör hjärtesorg, tristess och ensamhet. Bland övriga berömda låtar märks L’amour s’en va(1963), Je veux qu’il revienne (1964) och Comment te dire adieu (1969).

Carole King

Vid sidan av Diane Warren (som fick Polarpriset 2020) är hon den amerikanska kvinnliga låtskrivaren som vunnit störst framgångar under 1900-talets andra hälft. Tillsammans med sin man Gerry Goffin bidrog hon till att forma 1960- och 70-talens musikaliska landskap. Sammantaget har hon skrivit över 100 hits som nått topplistorna i USA och Storbritannien, till exempel The Loco-Motion (1962), (You make me feel like) A Natural Woman (1967), You’ve got a Friend (1971) och Jazzman (1974). Hennes största framgång som soloartist skedde med albumet Tapestry (1971). 

Annie Lennox

Tillsammans med Dave Stewart bildade hon synthpopbandet Eurythmics 1980 och rönte stor framgång med albumet Sweet Dreams (Are Made of This) (1983), i vilket titelspåret blev en megahit. Hon blev särskilt uppmärksammad för sin androgyna stil och kontraalt. I början på 1990-talet inledde hon en mångfaldigt prisbelönad solokarriär med albumet Diva (1992). Hon är den brittiska sångerska som vunnit Brit Award åtta gånger – fler gånger än någon annan – och Oscar för ”bästa originallåt” i Sagan om Konungens Återkomst (2003).

Nana Mouskouri

Den gracila sångfågeln från Grekland som tillhör en av tidernas bäst säljande artister och som obesvärat har sjungit på minst femton olika språk. Under sin karriär sedan början av 1960-talet har hon gett ut över 200 album, inklusive 90 originalalbum, singlar och samlingsalbum. Hennes breda repertoar inkluderar alltifrån klassisk musik och folkmusik till samtida jazz och populärmusik. 

Barbra Streisand

Sedan tidiga 1960-talet tillhör hon med sin omisskännliga röst inte bara en av den amerikanska populärkulturens centrala profiler, utan också någon som krossat glastak. Hon blev bland annat den allra första kvinna att vinna Oscar för bästa originallåt 1977, för kärleksmotivet Evergreen i filmen En stjärna föds (1976). Hennes dramatiska sångförmåga har påverkat stilen hos sångerskor som 1990-talets trio (”the trinity”, som de brukar kallas): Whitney Houston, Celine Dion och Mariah Carey.