Det är något speciellt med ett nytt år. Många av oss tar oss tid att reflektera över det som varit för att sedan ta sikte mot något nytt. 2023 var utan tvekan året där den politiska debatten tog en alltmer aggressiv ton och lagförslagen en ultrakonservativ riktning. Allt på bekostnad av oss kvinnor. Listan över områden som den här regeringen borde ta ansvar för kan göras hur lång som helst. Men ändå lägger den sitt fokus på inhuman och rasistisk låtsaspolitik. Utan att behöva stå till svars för det.

Tydligast blev det kanske när Jimmie Åkesson kastade ut bollen, i sann rasistisk anda, om att han vill börja riva moskéer. Ett riktigt vidrigt PR trick som gav honom enormt mycket utrymme att fläka ut sina rasistiska åsikter utan att en enda gång få frågan vem det här vidriga förslaget faktiskt skulle hjälpa?

välfärdens kvinnodominerade yrken står inför en ekonomisk slakt.

För en sak är helt säker, det kommer inte hjälpa en enda av alla de som arbetar inom välfärdens kvinnodominerade yrken som nu står inför en ekonomisk slakt. De som bokstavligt talat kommer tvingas arbeta sig sjuka på grund av regeringens politik.

Häromveckan uppsökte jag ortopediska och medicinska akutsjukvården i Göteborg. Efter många timmars väntan när klockan närmade sig kl. 21:00 i ett överfullt väntrum meddelas vi att över 24 akuta ärenden stod i kö men att det bara fanns en läkare i tjänst. I Sveriges näst största stad när hela landet drabbats av blixthalka. Vi tillsammans med alla andra som sökt akutvård blev uppmuntrade att återkomma dagen efter eller söka annan vård om vi kunde. En kvinna i rummet utbrast förtvivlat att hon redan fått samma besked dagen innan. Hon fick helt enkelt ingen akut hjälp. DET är den verklighet som borde vara regeringens huvudvärk.

kvinnor kommer få betala priset för det samhället inte längre kommer klara av.

Inte kommer det hjälpa en enda av alla de kvinnor som (otroligt nog) fortfarande bär det yttersta ansvaret för barn, äldre och sjuka. Som med regeringens aktiva nedmontering av välfärden kommer få betala priset för det samhället inte längre kommer klara av.

När Ulf Kristersson sedan står med hård ton och deklarerar att nu minsann ska byggas ungdomsfängelser (som enligt evidens ger mycket liten effekt på kriminalitet, men stora konsekvenser för barns rättigheter) uppstår samma problem. Ingen ställer frågan vem det hjälper när han helt vänder ryggen mot alla de kvinnor som inte har råd att skilja sig från en man, hur våldsam
han än är för att det inte byggs några nya bostäder. Och de som väl byggs är omöjliga att ha råd med, speciellt nu när Sverigedemokraterna vill införa marknadshyror. Dessutom blir kvinnorna kvar med ansvaret för de unga som inte kan flytta hemifrån. Tills de är typ 27 år.

Regeringen måste sluta sprida rasism och leka sheriff och istället krävas på ansvar för den ekonomiska krisen.

Regeringen måste sluta sprida rasism och leka sheriff och istället krävas på ansvar för den ekonomiska krisen. Kvinnor är de som lägger störst del av sin inkomst på familjen och då även mat. För att inte tala om alla ensamstående, där flertalet är kvinnor som drabbas extremt hårt av de ökade kostnaderna. Men även här visar regeringen hur stora de är i orden men så pyttesmå på jorden. Inte ens här klarar de av sitt verkliga jobb.

Att det finns stor risk för att mäns våld mot kvinnor ökar i ekonomisk kris och i ett allt hårdare samhällsklimat hindrar inte regeringen från att som grädde på moset försvåra för de ideella kvinnojourerna att existera.

2023 var året när Tidöpartierna helt slutade dölja sin rasistiska agenda samtidigt som de påbörjade vägen att bli den mest antifeministiska regeringen i mannaminne. Utan att krävas på ansvar. Utan att göra ett dyft för de som är de verkliga utmaningarna vi står inför här och nu.

Så när vi nu går in i 2024 är det dags att vi börjar stå upp för de kvinnor som drabbas hårdast av regeringens politik och slå tillbaka. Tillsammans ska vi syna deras bluff och kräva dem på ansvar.