Krönika

”Vi som tror på fred är inga landsförrädare”

”Visst är det svårt och ensamt att stå upp för fred, nu i januari 2024. När alla nyanser bortom krigshets i politiken och det offentliga samtalet förklaras som dumheter. Men det enda som är säkert är att historiens pendel svänger.”, skriver Lina Stenberg.

Det är januari 2024 och det farligaste som finns är drömmar om fred.
Låter det dramatiskt? Ja, men så långt har det tyvärr gått. Det är inte bara Svenska freds – landets största fredsorganisation – som nyligen fått indraget
stöd, jämte en rad andra likasinnade föreningar. Det är det svenska försvaret som kraftigt ska uppgraderas. Det är politiken och det offentliga samtalet där alla nyanser bortom krigshets förklaras som dumheter.

Ska vi prata om fredsförhandlingar mellan Ryssland och Ukraina? Absolut inte. Ska vi stå upp för internationell solidaritet? Nej, gränser ska stängas och biståndet ska minska. Ska vi nedrusta och vara alliansfria? Den frågan ger bara skratt till svar, där är vi nu.

Enligt högerns modiga skrivbordskrigare på X går det ännu längre. Tycker du att fred är bra, ja då går du Putins ärenden. Tycker du att Israel ska stoppa bombningarna mot civila i Gaza, då är du både antisemit och islamistkramare.

Det är politiken och det offentliga samtalet där alla nyanser bortom krigshets förklaras som dumheter.

Det är januari 2024 och världen präglas av upprustning. Och enligt fredsinstitutet Sipri går det undan. Rysslands militära utgifter har mer än tredubblats sedan 2000. Kinas framfart går ännu snabbare, här har krigskostnaderna mer än fyrdubblats under samma period. Men medan USA fortfarande är i täten, med enorma 292 miljarder dollar i försvarsutgifter årligen, beräknas Kina ta förstaplatsen under 2020-talet.

Det är januari 2024 och det hela känns så bekant. Likheterna med åren före 1914 är slående. Visst kommer du också ihåg skolans historielektioner om första världskriget? Det var nationalismens framfart. Det var kapprustningen, den extrema militariseringen. Det var nya ännu oprövade dödsmaskiner, kemiska vapen och bomber som girigt togs fram och astronomiska summor som satsades på ländernas krigsapparater.

Det som sedan skedde, krigsutbrottet, förklaras ofta som ofrånkomligt. Likt en ballong som blåses upp och som till slut smäller, blev skottet i Sarajevo i juni 2014 mest en förevändning för att få börja kriga.

Minns du också hur svårt det var att förstå förkrigstidens utbredda krigsglädje där på historielektionerna? För med facit i hand, hur kunde ett så onödigt, dyrt och fruktansvärt destruktivt krig rättfärdigas? Med omkring 10 miljoner soldater och sju miljoner civila döda, med miljontals lemlästade och en enorm förstörelse.

Precis som nu när fredsrörelser tystas, trycktes röster emot upprustningen under tidigt 1900-tal ner.

Kanske är det nu 2024 som vi kan börja förstå människorna då, de som hejade på upprustningen. För något liknande sker faktiskt just nu mitt ibland oss. Förmodligen är det något psykologiskt, tryggt med en nationalistisk massrörelse som gör människor fartblinda. Men det är mer än så. Det handlar om vilka versioner av verkligheten som får uttalas, om vad som får ifrågasättas och om hur många alternativa lösningar som får visualiseras i tider av påtvingad samsyn.

Precis som nu när fredsrörelser tystas, trycktes röster emot upprustningen under tidigt 1900-tal ner. Initiativ om lösningar bortom världskrig fördummades och röster för fred bojkottades.

Nu som då är det lätt att bli uppgiven. Men det finns lärdomar att dra. Precis som då kan ett organiserat motstånd mot militarismen bli helt avgörande. För det behöver finnas en motkraft som balanserar, som drar åt andra hållet. Ett motstånd och något som finns där när militarismen sviktar.

Så låt oss stå emot krigshetsen.

Som i Tyskland där Deutsche Liga für Menschenrechte, en organisation för mänskliga rättigheter, grundades 1914, med medlemmar som Albert Einstein, Lilli Jannash och Stefan Schweig. Hade Nationernas Förbund, sedemera FN, ens kommit till stånd utan sådana initiativ? Hade den starka pacifismen varit möjlig, svensk nedrustning och neutralitet, utan förgrundsfigurer som Elin Wägner?

Visst är det svårt och ensamt att stå upp för fred, nu i januari 2024. Men det enda som är säkert är att historiens pendel svänger. Så låt oss stå emot krigshetsen. Låt oss stå beredda, tillsammans, och våga tro på att vår tid kommer.

Lina Stenberg, skribent och författare