Under mars månad arbetar patientföreningar världen över för att uppmärksamma och sprida kunskap om den kroniska sjukdomen endometrios som drabbar omkring var tionde kvinna, icke-binära eller transperson. Fempers nyheter har talat med specialistläkaren i gynekologi, Lisa Söderman, om hur vården ser ut i dag, och om nya behandlingsmöjligheter finns på horisonten.
Endometrios är en kronisk inflammatorisk sjukdom som inte kan botas. Däremot kan symtom som smärta eller kraftiga mensblödningar hanteras med olika former av smärtstillande medicin och hormonbehandlingar. Ofta inleds behandlingen med p-piller som innehåller gestagener, eller hormonspiral. Däremot måste östrogen undvikas då det bidrar till tillväxten av endometrios.
Därefter finns det andra kraftigare hormonbehandlingar, som försätter patienten i ett kemiskt klimakterium. Syftet är att få menstruationsblödningarna att upphöra. Större kunskap är viktig, både för den som är drabbad, och för sjukvårdspersonal.
Mycket har hänt de senaste tio åren men fortfarande återstår mycket inte minst inom sjukvården, där det ofta kan ta många år tid innan rätt diagnos ges och en drabbad får adekvat hjälp, något Ulrika Westerlund lyfte i en krönika i Fempers nyheter om att regeringen måste göra mer för endometriosvården, tidigare i mars.
En skillnad är att vården i dag är betydligt mer försiktig med att operera endometriospatienter eftersom en operation kan leda till ärrbildning där endometriosceller gärna får fäste. Hopp finns att analys av mensblod i framtiden ska kunna användas för att enkelt och snabbt kunna diagnosticera sjukdomen, något Fempers nyheter tidigare har rapporterat om.
Ett problem som karaktäriserar endometriosvården i dag i Sverige är enligt Lisa Söderman, endometriosspecialist, samt postdoktor vid Karolinska Institutet och University of British Columbia, att den skiftar beroende på var man bor:
– Jag tror tyvärr att endometriosvården ser olika ut i olika delar av Sverige.
Vad krävs för att den ska bli ännu bättre?
– En fortsatt ökad medvetenhet hos både allmänhet och sjukvård. Ökade resurser för att möjliggöra ett mutliprofesionellt omhändertagande centrerat kring patienten, oavsett var man råkar bo och mer resurser för forskning, säger Lisa Söderman.
Hon fortsätter:
– Mycket är på gång. Det finns många patientdrivna organisationer som gör ett viktigt arbete för ökad medvetenhet. Det finns nationella nätverk inom vården för att utbyta erfarenheter och kunskap. Satsningen på ökad kirurgisk kompetens i och med center för högspecialiserad vård visar på ett ökat fokus på endometrios från högre instanser. Många jobbar på för att förbättra vården för endometriospatienter. Men mer forskning och utbildning behövs.
– Det finns fortfarande många obesvarade frågor kring sjukdomen och tyvärr ingen botande behandling.
Om du blickar framåt, ser du något hopp om genombrott i forskningen för behandlingen av endometrios?
– Det pågår studier på icke-hormonella läkemedel, med lovande resultat vad jag förstår. Och forskning på såväl diagnostik och behandling, både kirurgisk och medicinsk, pågår. Men det behövs mer, säger Lisa Söderman som ändå ser ljust på utvecklingen av endometriosvården:
– Jag känner mig hoppfull och tror att det kommer bättre och nya behandlingsmöjligheter för dessa patienter.
