Debatt

Mediernas makt: Draken film och Göteborgs filmfestival bidrar till att glorifiera prostitution

biosalong med röda stolar och några människor

Frågan om sexhandel är alltid aktuell. Den är global, och både enorma summor pengar och stora mänskliga värden är inblandade. Unga kvinnors liv och hälsa ligger i den ena vågskålen, en cynisk industris ekonomiska intressen i den andra, skriver undertecknarna som menar att Draken film och Göteborg Film Festival går sexindustrins ärenden.

Propagandan för sexhandeln målar upp en värld där sex framställs som en universell mänsklig rättighet. Män och kvinnor beskrivs som jämbördiga parter på en rättvis och jämställd marknad. Kvinnorna framställs som framgångsrika entreprenörer som lever ut sina sexuella drömmar samtidigt som de tjänar stora summor pengar.

Realiteten är en annan. Offren för den legaliserade sexhandeln blir dagligen fler. Senast i slutet av februari hittades tre kvinnor mördade, denna gång i en så kallad ”massagebordell” i Österrikes huvudstad Wien.

I Tyskland, där man sedan 2002 lever med legaliserad prostitution, och numera kallas Europas bordell, har problemen förvärrats. Forskning visar att legalisering ökar efterfrågan, vilket utvidgar sexhandeln. I Tyskland köper uppskattningsvis 1,2 miljoner män sex varje dag. Det finns megabordeller som erbjuder ”flat rates” – obegränsat med sex med så många kvinnor man vill. Eller “en bratwurst, en öl och en kvinnokropp” för 70 euro.

Människohandel göder sexindustrin

Forskning visar också att människohandeln har ökat kraftigt. Över 85 procent av dem som säljs i den tyska sexindustrin är immigranter från fattiga länder och många är offer för människohandel.

Sedan legaliseringen har över 100 kvinnor som sålts i prostitution mördats och 49 mordförsök rapporterats i Tyskland, medan Sverige däremot inte haft några sådana mord under samma tidsperiod.

Den banbrytande svenska sexköpslagen har varit en stor framgång sedan den infördes för 25 år sedan. Den har visat sig vara det mest effektiva sättet att bekämpa människohandel för sexuella ändamål eftersom den fokuserar på att minska efterfrågan som driver människohandeln. Dess framgångar har inspirerat åtta andra länder att anta liknande lagstiftning, däribland Frankrike, Kanada och Irland. Nu börjar även det tyska konservativa partiet CDU/CSU tala om att följa Sveriges modell. Och i höstas antog EU-parlamentet en icke-bindande resolution där man uppmanar EU-länderna att göra samma sak.

Men frågan är på inget sätt avgjord. Ska den svenska hållningen vinna – som räddar liv? Eller den tyska, som leder till slaveri och utnyttjande? Kampen pågår i hela världen, men inte heller här i Sverige kan vi vara säkra på att de framgångar vi nått är varaktiga. Sexslaveriets förespråkare försöker hela tiden flytta fram sina positioner.

Medierna och kulturen formar syn på sexhandel

Avgörande här är medierna och kulturen. Filmer är till exempel kraftfulla verktyg för kulturell påverkan och formar vår syn på komplexa ämnen, inklusive sexhandel. Genom sina visuella berättelser infiltrerar de våra sinnen och präglar våra tankar och känslor. Genom att porträttera sexuell exploatering och prostitution på ett sätt som romantiserar och erotiserar, trivialiseras och förstärks dessa fenomen i samhället. På så vis formar filmerna inte bara våra tankar kring sexhandel, utan också hur vi ser på makt, kön, sex och relationer.

Filmer som Game of Thrones, Pretty Woman och 50 Shades of Grey idealiserar våld och prostitution genom att objektifiera kvinnor och flickor och reducera dem till sexuella objekt för mäns njutning. I en kultur som accepterar sexhandeln blir sexuellt våld och diskriminering mot kvinnor och flickor normaliserat.

Stordistributören Draken Film och dess samarbetspartner Göteborgs filmfestival har låtit just detta ske. De går sexindustrins ärenden. I januari i år la de upp den brittiska filmen ”Good Luck to You, Leo Grande”, som inte bara glorifierar prostitution utan också propagerar för dess legalisering. I filmen, släppt 2022, köper Emma Thompsons rollfigur Nancy sex av den 34 år yngre Leo Grande, spelad av Daryl McCormack.

Man skulle kunna tro att filmen producerats av sexindustrins PR-byråer – så till den grad vänder den upp och ner på verkligheten och går könshandelns ärenden.

Låt oss titta närmare på några av filmens problem:

Ordet “prostitution” undviks konsekvent i både filmen och Drakens presentationsmaterial. Istället används sexindustrins terminologi, i enlighet med ”sex work is work”-ideologin, och det talas därför enbart om ”sexarbete” och ”sexarbetare”.

Men begreppet ”sexarbete” är inte neutralt utan tvärtom starkt kontroversiellt då det normaliserar prostitution. Överlevarrörelsen både i Sverige och internationellt, alltså människor som lyckats komma ur prostitution, motsätter sig starkt användningen av termen ”sexarbete” eftersom den döljer den ojämlikhet, de övergrepp och den misär som prostitution innebär.

Filmen skildrar en äldre kvinnas njutning och sexualitet och målar upp en drömvärld för sexköpare. Verklighetens prostitution är något helt annat – systematiserat sexuellt våld. För här är problemet: sex kan inte köpas, för då är det inte samtycke utan betalda sexuella övergrepp. Den som tvingas avstå från sin egen sexualitet, oavsett om det sker mot betalning eller inte, upplever ofta katastrofala och traumatiska konsekvenser som posttraumatiskt stressyndrom, dissociativa problem och självmordstankar, ofta livslånga.

Genom att skildra en äldre kvinna som sexköparen och en ung man som den som säljs vänder filmen på den faktiska könsdynamiken inom sexindustrin. Kvinnor och flickor utgör den absoluta majoriteten av dem som säljs i prostitution världen över, medan nästan alla som köper sex både av kvinnor och män, är män.

Leo porträtteras som en stilig ung man med rutor på magen. Spralligt förväntansfull njuter han av sex med kvinnor i åldrarna 65 eller 82. Handlingen är särskilt löjlig när filmen skildrar det respektfulla och varma mötet mellan köpare och säljare, exempelvis när Nancy ber om att få röra vid Leos arm eller smeka hans axel eller när Leo berättar om sina kunders specifika önskningar, som att han ska klä ut sig till katt och sitta tyst i rummet eller se på film och hålla handen, eller duscha och krypa ner i badkaret tillsammans. Dessa försiktiga förfrågningar står i skarp kontrast till den grymma verklighet som kvinnor genomlever på lagliga bordeller världen över. Där säljs huvudsakligen unga flickor från fattiga länder till mycket äldre män. Dessa kvinnor våldtas ofta av okända män 10-15 gånger per dag. Förnedrande handlingar som ”gagging,” strypsex och ”gangbangs” är vanliga – vilket är ljusår ifrån det romantiserade narrativ som filmen presenterar.

Absurditeten i ”Good Luck to You, Leo Grande” är slående, jämförbar med den så kallade romantiska komedin ”Pretty Woman”. Att föreställa sig att någon som har genomgått prostitution skulle leva i äktenskaplig lycka med en torsk är lika osannolikt som att unga, snygga män frivilligt skulle välja att ge oralsex till 80-åriga kvinnor.

Den fria kulturen ska inte gå sexindustrilobbyns ärenden

Draken Film beskriver sig själv som ”Sveriges ledande prenumerationstjänst för kvalitetsfilm” och ”erbjuder handplockade filmer noggrant utvalda av Draken Films redaktion och Göteborgs filmfestivals programgrupp”. De hyllar filmen i sitt presentationsmaterial som ett ’ärligt, intimt och vågat kammarspel’, utan att problematisera filmens gestaltning eller budskap.

I en genomkommersialiserad värld står medborgarnas hopp till den fria kulturen. Det är obegripligt att Draken Film och Göteborgs filmfestival, som säger sig stå för just denna fria kultur, väljer att gå sexindustrilobbyns ärenden genom att propagera för prostitution och dess legalisering. 

Undertecknare:

Felicia Womack, Grundare Wake up Brother
Sven-Axel Månsson, Prostitutionsforskare, professor emeritus

Anna Skarhed, Utredare SOU 2023:97 Ut ur utsatthet

Gunilla S. Ekberg, Ordförande, Institute for Feminism & Human Rights
Per-Anders Sunesson, Sveriges f.d. ambassadör mot människohandel
Kajsa Wahlberg, f.d nationell rapportör i frågor som rör människohandel
Anna Sander och Josephine Appelqvist, Grundare Talita
Lena Walther, Grundare Awareness is Prevention, Sveriges Konsul Emerita till Nevada