I februari fick Sida i uppdrag av regeringen att ta över utdelningen av stöd till civilsamhället, och i mitten av mars meddelade Sida att avtalen med de svenska strategiska partnerorganisationerna sägs upp. Därmed är ”tystandet av den svenska modellen av folkrörelser och demokrati” ett faktum, skriver Latinamerikagrupperna genom styrelseledamoten Adolfo Ovalle Bessolo.
Nu är turen kommen för organisationer som arbetar med internationell solidaritet, det vill säga civilsamhällsorganisationer (CSO). Den 29 februari fick Sida i uppdrag av regeringen att ta fram en plan om övertagandet av det svenska civilsamhället. I fredags den 15 mars meddelade Sidas avdelningschef för civilsamhällesstöd, Karin Fällman att Sidas generaldirektör Jakob Granit har fattat ett beslut om att säga upp avtalen med sina strategiska partnerorganisationer (SPO).
De kräver nu en redogörelse och klipper samtliga medel till sina strategiska partnerorganisationer inför nästa år – de vill stryka samtliga pågående projekt, och i bästa fall lägga dem på is i flera månader där civilsamhällsorganisationer som konsekvens behöver minska sina totala verksamheter och kanslier eller till och med avsluta sin verksamhet.
Problemet med det här är att många organisationer har mångåriga projekt igång som nu måste avbrytas. Speciellt problematiskt blir det för Forum Civ, organisationen fungerar som ett samlingsorgan för Sveriges alla mindre civilsamhällsorganisationer som inte har möjlighet att vara strategiska partnerorganisationer. Det ekonomiska beroendet dessa små civilsamhällsorganisationer har till Forum Civ och därmed till Sida, gör det totalt omöjligt för vissa av dem att bedriva sin verksamhet med det nu avbrutna biståndsmedelet. Forum Civ består av cirka 200 små civilsamhällsorganisationer som har ett otroligt brett nätverk med gräsrotsorganisationer och som besitter ovärderlig kunskap om lokalområden världen över, något som Sida inte har.
Det är genom det här stödet Sverige bistår med internationellt bistånd och hjälp. Ingen konsekvensanalys har gjorts och därmed är effekterna av dessa avbrutna avtal inte kartlagda. Det finns en uppfattning om att stora delar av civilsamhället är vänsterdrivet, men faktum är att det är civilsamhället som kämpar för mänskliga rättigheter innanför och utanför Sveriges gränser. Det är även de som agerar språkrör för minoriteter i utsatta lägen och som agerar visselblåsare för institutioner och företag som bryter normer och regler genom sina breda gräsrotsnätverk världen över.
Tystandet av den svenska modellen av folkrörelser och demokrati är nu ett faktum, det finns en tydlig strategi bakom regeringens agerande de senaste åren. Det började med neddragningen av anslaget för information och kommunikation förra året (det så kallade infokom-anslaget drogs ner från 155 miljoner till 20, där Sida behöll majoriteten), där hela civilsamhällssektorn förlorade sin finansiering till kommunikation inom Sverige. Detta resulterade i att samtliga administrativa kommunikationstjänster och informationsprojekt fick läggas ner, och kapaciteten för att låta experters kritiska röster inom sektorn komma till tals är nu borta. Nu när civilsamhällsorganisationer är tystade kan plundringen av Sveriges folkrörelser påbörjas, det börjar med en total kapning av bistånd till nästa år för civilsamhället som arbetar med fred, rättvisa och spridningen av demokratiska värden såväl i Sverige som utomlands.
