Nyheter

Fokus på individfaktorer snedvrider kampen mot mäns våld

 Ilinca Benson, vd på SNS (fr vänster) Arizo Karimi, docent i nationalekonomi, Uppsala universitet, Hanna Mühlrad, forskare i nationalekonomi, IFAU, Åsa Witkowski från Unizon, Andreas Lindman, enhetschef för Nexus och Cecilia Närfors, tillförordnad biträdande sektionschef på BIN-sektionen i polisområde Stockholm syd, Polismyndigheten.

Våldsutsatta kvinnor och män som utövar våld i nära relationer lever ofta i social utsatthet, både när brotten sker och under lång tid efteråt. Det framkommer i en rapport från SNS som presenterades på måndagen. Forskaren Helena Bäck, universitetslektor i socialt arbete vid Mittuniversitetet, menar att utformandet av studien och de resultatet den uppvisar inte på något sätt kan användas för att ge en generaliserad bild av våld mot kvinnor i nära relation.

På måndagen presenterades en ny rapport om våld mot kvinnor. Fem forskare har undersökt riskfaktorer för och konsekvenser av våld i nära relationer både för de utsatta, förövarna och samhället. 

Undersökningen bygger på fall där kvinnor har utsatts för fysiskt våld som har rapporterats eller upptäckts inom hälso- och sjukvården, samt kvinnor vars partner varit skäligen misstänkta för grov kvinnofridskränkning. 

I rapporten framkommer att våldsutsatta kvinnor och män som utövar våld i nära relationer ofta lever i social utsatthet. Arbetslöshet, missbruk och kriminalitet beskrivs vara utbredda problem bland både förövare och de utsatta kvinnorna. Det beskrivs som att det finns en stark koppling mellan sociala problem och våld i nära relation. Och det är alltså framför allt individuella egenskaper som lyfts fram som riskfaktorer för våld.

Forskarna pekar på att levnadsomständigheterna kring de utsatta och förövarna är bestående och leder till produktionsbortfall, höga kostnader för hälso- och sjukvård samt stort lidande för individerna. 

Vidare menar forskarna att det är viktigt att ta hänsyn till det resultatet både för att motverka och förebygga våld i nära relationer. 

Helena Bäck, universitetslektor i socialt arbete vid Mittuniversitetet, säger att resultaten måste iakttas med försiktighet, när Fempers nyheter ringer upp henne för en kommentar kring rapporten.

– När fokus fästs på individuella riskfaktorer riskerar våldet att ses som individualiserat istället för ett samhällsproblem som har sin grund i könsnormer och mäns priviligierade position, säger hon till Fempers nyheter.

Mäns våld mot kvinnor ett komplext problem

Jämställdhetsministern, Paulina Brandberg, deltog vid presentationen på måndagen och inledde med att säga att det inte är en naturlag att vi ska ha det här våldet i samhället och hon vill se både utökat skydd och stöd och repressiva åtgärder. 

– Det är viktigt att identifiera riskfaktorer så att man kan jobba mer förebyggande, eftersom barn i hem där det förekommer våld riskerar att reproducera våldet eller själva bli utsatta när de blir äldre. 

– Vi har också en oroande trend där unga män utövar kontroll över sina jämnåriga flickvänner långt ner i åldrarna. 

Åsa Witkowski från Unizon som deltog i panelen vid rapportlanseringen påpekar att studien är begränsad och ger en pusselbit till ett komplext problem som mäns våld mot kvinnor är.

Mäns våld mot kvinnor inte fråga om individer och relationer

Helena Bäck ser dock flera problem med den här studien och därmed också slutsatserna som dras. Hon ser också med oro på hur slutsatserna kan komma att bli underlag för politiska åtgärder som inte slår rätt.

– Det är viktigt med studier och att vi får mer data, men det finns en risk att resultatet i den här studien kan få negativa följder för kvinnor som är utsatta för våld, säger hon till Fempers nyheter och fortsätter:

– Förutom fokus på individuella riskfaktorer är det ett problem att studien fäster fokus på vissa grupper, såsom personer med alkoholproblem eller utrikes födda. Det riskerar att kollektivisera vissa grupper som problembärare och avvikande, säger Helena Bäck till Fempers nyheter.

– Det leder också tillbaka till förklaringsmodeller som handlar om individer och relationer, säger Helena Bäck.

Helena Bäck universitetslektor i socialt arbete vid Mittuniversitetet. Foto: pressbild

Precis sådana individuella eller kollektiva förklaringar som kvinnojourerna under årtionden försökt förklara inte är orsakerna bakom våldet. Även forskningen har otaliga gånger visat att det istället handlar om strukturella faktorer.

– Mental ohälsa och alkoholproblem är riskfaktorer, men inte orsaker till mäns våld mot kvinnor. Att män utövar våld handlar om makt och kontroll, säger Helena Bäck till Fempers nyheter.

– Män har en priviligerad position i samhället globalt och mäns våld mot kvinnor är det största hotet mot jämställdhet. 

Jenny Westerstrand, ordförande för Roks som samordnar många av Sveriges kvinnojourer, är också skarpt kritisk till rapporten.

– Det vi ser är att vi är varvet runt till 70-talets tal om den missbrukande socialt (senare kulturellt) avvikande förövaren och samma sak för den våldsutsatta. Det är väldigt allvarligt att dekader av forskning om mäns våld mot kvinnor på detta sätt totalt ignoreras och att stereotyper som medverkar till att dölja och trolla bort våld på detta sätt läggs till grund i forskning, säger Jenny Westerstrand till Fempers Nyheter.

Begränsad studie om mäns våld – inga generella slutsatser

Helena Bäck menar också att det finns problem i studien med att de våldsutsatta kvinnorna och männen som är förövare har jämförts med en kontrollgrupp baserad endast på ålder, och inga andra gemensamma faktorer med de utsatta kvinnorna eller förövarna. 

– Med tanke på omfattningen av mäns våld mot kvinnor är det även troligt att kvinnor i kontrollgruppen erfarit våld, säger Helena Bäck till Fempers nyheter.

Dessutom lyfter hon fram att studien endast omfattar en specifik grupp, det vill säga kvinnor som har utsatts för allvarligt fysiskt våld som kommit till samhällets kännedom. 

– Kvinnor med högre inkomster har möjlighet att söka privat vård i större utsträckning. De har också ofta större nätverk och möjligheter att hålla utsatthet dolt. 

Våldspreventivt arbete i tidig ålder

Helena Bäck menar att det absolut viktigaste för att göra något åt mäns våld mot kvinnor är strukturella åtgärder och våldspreventivt arbete i tidig ålder, fram till dess att förändring nåtts behövs resurser för att stödja våldsutsatta.

– Vi vet att de behandlingsmetoder som i dag finns för män som använder våld inte har några säkra resultat. Män fortsätter ofta att  utöva våld i nya relationer och acceptans för våld generellt hos män ofta innebär att samma män även har större tolerans för våld mot kvinnor.

Men det behövs också attitydförändringar. 

– Samhälleliga diskurser om könsnormer och mäns våld upprätthålls av ideologier och sanktioneras av politiska intressen och makthavare i samhället. Alltför ofta är de dominerande ideologierna så cementerade att det är svårt att tänka utanför ramarna. Det är därför viktigt att våga ifrågasätta och utmana rådande normer och föreställningar om mäns våld mot kvinnor.

Rapporten har tagits fram av SNS, som beskriver sig som ”Sveriges ledande mötesplats för saklig samhällsdebatt och en viktig källa till kunskap för beslutsfattare”.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV