Etero lever ett stilla liv i frihet i en liten by i Georgien. Hon driver en liten affär och bor själv i familjens hus sedan de andra familjemedlemmarna, mor, far och bror, har dött. Hon har valt att varken gifta sig eller skaffa barn. 

Efter att ha ramlat, men klarat sig från att falla rakt ner i ravinen, där hon brukar plocka björnbär, får hon lust att i alla fall lämna livet som oskuld. 

Det leder till ett sexuellt äventyr och hemliga möten med en man. De kommer varandra nära och hon anförtror sig genom att berätta att björnbären har varit hennes föräldrar, klasskamrater, vänner och älskare genom livet. En mening som säger mycket om ensamhet, om frihet och om vägval i livet.

Historien fortgår en tid, tills Etero en dag får frågan av mannen om hon är beredd att följa honom till Turkiet, dit han flyttat för att arbeta som lastbilschaufför. 

Men att ge upp sin självständighet och frihet för att följa med honom är Etero inte beredd att göra. 

Hennes mor dog bara månader efter att hon föddes och hon växte upp och fick ta hand om och serva sin far och bror – som beskrivs som en riktigt elak jävel. 

Hon markerar lugnt att hon inte är beredd att börja tvätta åt någon annan vid 48 års ålder. 

Detta trots att hon hela tiden är den avvikande i byn och bland de bekanta, kvinnorna hon umgås med. De tar sig frihet att vara elaka och göra sig lustiga över att hon har valt ett annat liv än de.

Men kärleksäventyret ska visa sig ändå ha ett pris att gråta över. 

Det är en fin, dämpad film med vackert foto i all sin enkelhet. De långsamma tagningarna, den sparsmakade scenografin och färgsättningen påminner om både Aki Kaurismäkis filmer och Edward Hoppers tavlor. Skådespelerskan Eka Chavleishvili, som spelar Etero, bär filmen med sin starka närvaro.

Filmtitel: Smak av björnbär
Regi: Elene Naveriani
Distribution: Folkets bio