Den banbrytande konstnären Faith Ringgold är död. Hon var inte bara oerhört mångsidig och produktiv, utan i sin konstnärliga praktik utmanade hon aktivt även vita, patriarkala traditioner genom att gestalta historier med en svart, kvinnlig blick. Som aktivist var hon involverad i såväl medborgarrättsrörelsen på 1960-talet som kvinnorörelsen på 1970-talet.
Faith Ringgold föddes på Harlem Hospital i New York City, som det yngsta av tre barn och växte upp i en kreativ miljö. Efter Harlemrenässansen (som pågick mitt under den stora depressionen på 1930-talet och präglades av en tro på konstens påverkanspotential hos svarta aktivister) blev Ringgolds barndomshem i Harlem omgivet av en blomstrande konstnärlig verksamhet.
Redan som barn utforskade Ringgold bildkonst och experimenterade ofta med kritor. Hon lärde sig att sy och arbeta kreativt med tyg. Hon har i flera intervjuer sagt att hon trots att hon hade kronisk astma och växte upp under den stora depressionen, så var hon skyddad från förtryck och omgiven av en kärleksfull familj.
Teman i hennes framtida konstverk kom att präglas av människorna, poesin och musiken från barndomen, men också den rasism, sexism och segregation hon handskades med i sitt vardagliga liv.
Konststudier på 1950-talet
På 1950-talet studerade hon konst vid City College i New York, men tvingades till huvudämne i konstutbildning istället, eftersom City College endast tillät kvinnor att bli inskrivna i vissa huvudämne. Hon tog sin kandidatexamen från City College 1955 och undervisade strax därefter i New York Citys offentliga skolor. Under samma årtionde fick hon två döttrar med sin första make. 1959 tog hon sin magisterexamen från City College och åkte med sin mor och sina döttrar på sin första resa till Europa, bland annat till Paris, Florens och Rom. Besöket vid Louvren gjorde starkt intryck på henne och inspirerade henne till den framtida serien quiltmålningar som kommit att kallas för The French Collection (1991–1997)
Ringgolds konstnärliga verksamhet präglas av en enorm variationsrikedom. Hon verkade inom alltifrån måleri, skultpurer och täcken till performancekonst och barnböcker. Hon slutade undervisa 1973 för att ägna sig åt sitt konstnärliga skapande på heltid.
Hon besökte Västafrika två gånger under 1970-talet. Resor som kom att starkt och tydligt påverka hennes masktillverkning, dockmålning och skulpturer.
American Peoples Series (1963)
Andra inspirationskällor var James Baldwins och Amiri Barakas skrifter, afrikansk konst, impressionism och kubism. Ringgold komponerade platta figurer och former i sina tidiga verk och lade särskild tonvikt på den underliggande rasismen som återfanns i vardagen. Dessa verk var också politiskt medvetna och avspeglade hennes erfarenheter av att växa upp under Harlemsrenässansen.
Med inspiration från konstnären Jacob Lawrence och Baldwin målade Ringgold sin första politiska bildsamling som heter American People Series 1963, som skildrar den amerikanska livsstilen i relation till medborgarrättsrörelsen. Serien illustrerar rasinteraktioner ur en kvinnlig blick och ifrågasätter grundläggande rasfrågor i USA.
For the Women’s House (1972)
1971 tog Ringgold initiativ till bildandet av ett kollektiv för svarta kvinnor, ”Where We At” Black Women Artists, där de organiserade sig tillsammans. 1972 fick hon sitt allra första offentliga uppdrag finansierat av Creative Artists Public Service Program: Ringgold skulle skapa ett konstnärligt verk vid Women’s Facility på Rikers Island.
Det hela utmynnade i en storskalig väggmålning sammansatt av skildringar av kvinnor i yrkes- och tjänstemannaroller, som representerar positiva alternativ till fängelse. Designen delar in porträtten av de olika kvinnorna i triangulära sektioner, vilket kan ses som en blinkning till Kuba-textilier i den Demokratiska republiken Kongo. En del av förberedelsen inför detta verk var omfattande intervjuer som Ringgold gjorde med kvinnliga interner, och fick ta del av deras historier.
Verket kom att kallas för For the Women’s House och betraktas som Ringgolds första feministiska verk. Verket inspirerade sedan till skapandet av Art Without Walls, en organisation som för konst till fängelser.
Från måleri till tyg
Ringgold var inte bara en oerhört mångsidig och produktiv konstnär, utan i sin konstnärliga praktik utmanade hon aktivt även vita traditioner. Hon eftersträvade vad hon kallade för ”en mer bekräftande svart estetik” och experimenterade med mörka färger, med en underliggande kritik mot den vita, västerländska visuella konstens fokus kring den vita färgen och ljuset. Under sina resor i Västafrika observerade hon hur man där använde mörkare färger och betonade färg snarare än tonalitet för att skapa kontrast och uttryck.
När Ringgold gick från måleriet till tygkonsten inrymdes ett feministiskt och antikolonialt statement. Hon ville dels distansera sig från västeuropeiska traditioner, som måleriet förknippades med, dels att hon kunde rulla upp sina tygtäcken för att ta med sig till gallerier, vilket gjorde att hon inte var beroende av en man för att kunna ta sin konst och visa upp den var hon än ville.
Ringgolds konst finns i ett flertal amerikanska museer, däribland The Smithsonian American Art Museum i Washington och Moma i New York. Första gången hon visades i Sverige var 2020 på Bildmuseet i Umeå, där hennes konst visades i ett stort retrospektiv.
Faith Ringgold blev 93 år.
