Under en kvällspromenad börjar min sambo prata om metoo-uppropet i Frankrike. Det går under namnet #metoogarco. Jag känner hur mitt hjärta slår ett extra slag, börjar bubbla. Som att få en nyhet om att någon anmält en förövare igen som tidigare inte blivit dömd. Jag känner hur något inom mig börjar få vittring.

Den här gången är det män som tar bladet ifrån munnen, män som blivit utsatta för övergrepp men som inte fick chansen under första vågen av metoo. Deras historier är vidriga, extremt vidriga, som historierna om övergrepp alltid är. Och ändå vill jag bara ställa mig upp och skrika jaaaaaa! Den här gången tar vi dem!!!

Det är få saker som gjort så strakt avtryckt på mig som metoo. Aldrig tidigare har jag känt en så stark känsla av upprättelse och hopp som under den massiva storm som startades av Tarana Burke och bars vidare av Alyssa Milano. Inte heller har kanske något gjort så ont som det gjorde då. Smärtan av vad kvinnor utsatts för och hur utbrett våldet är. Hur det drabbat mina vänner, kollegor och de jag aldrig träffat. Det vi vetat sedan vi var små, men som fick en helt annan innebörd när vi såg det kollektivt. Min högst personliga smärta att behöva gräva fram och rensa ut de djupt begravda händelser som drabbat mig under livets gång. Ta fram och förhålla mig till dem. Men den här gången höll världens alla kvinnor om min rygg, och jag höll om deras. 

Det var en händelse som gjorde extra ont att påminnas om. Jag var i övre tonåren och hade återtagit mina studier efter en inte allt för lyckad skolgång. Jag var så otroligt motiverad, peppad och stolt över den resa jag nu hade påbörjat. En äldre lärare med hög status tog emot min nyfunna passion för studier med mycket entusiasm. Han peppade mig, berömde mig, gav mig tips på intressant litteratur som jag slukade med hull och hår. Jag fick medverka på extra kurser och vara en aktiv del i undervisningen. För mig där grundskolan grusat mitt intellektuella självförtroende och försvårat min framtidstro betydde den här lärarens uppmuntran och stöd allt. Det öppnade dörren för den framtid jag verkligen drömde om.

Men så en eftermiddag tog jag och läraren sällskap från skolan. Jag babblade på med mina frågor om allt jag läst. När vi går in i hissen avbryter han mig och säger att det tydligen går rykten på skolan om att han skulle vara kär i mig. Det tar ett litet tag för orden att sjunka in, men när polletten trillar ner utbrister jag att det är helt befängt och att jag absolut inte tror det.

Plötsligt kändes hissen väldigt trång

Hissen vi står känns plötsligt väldigt trång och läraren hotfull. Jag förstår ju i panik att jag helt missat den fälla jag just nu satt fast i. Allt jag känt mig så stolt över började istället kännas äckligt. Han fortsätter irriterat och säger att jag inte kan veta vilka känslor han har för mig. Att han kanske anser att ryktena är sanna. Där och då förstod jag att allt var slut. Mina prestationer var reducerade till en mans gubbsjuka känslor. Den man som hade min framtid i sina händer.  

Jag var förvånad över att just den här händelsen väckte så mycket känslor. Utan att han hade rört så mycket som ett hårstrå på mig kände jag mig så utsatt och förnedrad. Historien hade kunnat tagit en helt annan förgörande vändning, där jag hade fastnat i hans klor. Så som tyvärr många andra elever tvingats till. Det är svårt att ta in hur det är för dem där förövaren löpt hela linan ut.

Metoo i Frankrike – #metoogarco

Män som utnyttjar sin makt och kommer undan med det uppmärksammandes under metoo och även nu igen i Frankrike. Ibland kommer de undan med ord men allt för ofta med upprepade sexuella övergrepp och våldtäkter. De kan få träda undan en stund men sedan kommer de tillbaka i kejsarens nya kläder. Det vore att förminska metoo att säga att det inte fick genomslag, det var starten på en revolution, men vi har en riktigt lång väg kvar att gå. 

Det är just därför som jag inombords jublar när en ny låga som den här flammar upp. Som att det här kan få hela metoo-stormen att blåsa upp igen. Kanske är det nu som vi ska visa vårt stöd genom att ta fasta på metoogarcos krav. De kräver att filmvärlden ska införa en kommission i hela branschen. Att en gång för alla tvätta rent branschen och börja om på nytt. Utan män som begår övergrepp.

Jag tycker vi ska kräva samma sak i alla branscher. Politiken kan börja, sedan går vi vidare till alla arbetsplatser, myndigheter och verksamheter. Det kan bli en välkommen fortsättning på vår tids feministiska revolution.

Maj Karlsson, socialpolitisk talesperson Vänsterpartiet