Den nuvarande könstillhörighetslagen är från 1972. Med det nya förslaget kommer det bli lättare för transpersoner att ändra juridiskt kön. Enligt förslaget skulle det dock fortfarande krävas en medicinskt utredning inför ett byte av juridiskt kön, men med enklare och snabbare procedurer. 

De andra nordiska länderna har moderna könstillhörighetslagar på plats sedan en tid. I dessa länder kan du själv bestämma över om ditt personnummer ska ändras i folkbokföringen så att det stämmer in på din könsidentitet, rapporterar Tidningen Syre. Men så långt vill alltså Sverige inte gå.

Förslaget som riksdagen ska rösta om imorgon handlar om att dela upp den nuvarande könstillhörighetslagen i två delar. 

Den ena delen handlar om ändring av personnumret i folkbokföringen, alltså det juridiska könet, och att det ska bli något lättare än i dag. Men det kommer fortfarande att krävas en enklare medicinsk utredning och ett godkännande av Socialstyrelsens rättsliga råd. Åldersgränsen sänks alltså också till 16 år, med målsmans godkännande.

Just den sänkta åldersgränser till 16 år för ändring av juridiskt kön är en av de frågor som väckt debatt inför omröstningen av lagförslaget, som har diskuterats fram och tillbaka av politikerna i nästan 17 år, enligt RFSU.

Den andra delen av lagförslaget rör underlivsoperationer. Då måste du vara 18 år, eller 23 år om du vill bli steriliserad. Dessutom krävs att hälso- och sjukvården har gett dig en transexualismdiagnos.

– Det ska fortfarande krävas ett läkarintyg som intygar indikationer på könsdysfori. Så det är inte en fullständig separation mellan medicin och juridik så som många har önskat, säger Silas Aliki, advokat specialiserad på juridik som berör transpersoner till Arbetaren, och fortsätter:

– Det som rekommenderas från Europarådet sedan 2015 är fullständigt självbestämmande kopplat till juridiskt kön. Att man själv bestämmer vad man ska ha för anteckning i folkbokföringen och att det inte ska krävas någon som helst kontakt med vården. Men det innebär en förenkling och en depatologisering av folkbokföringsuppgifterna. Det betyder att det inte ska krävas en medicinsk diagnos för att få rätten att själv ändra sina folkbokföringsuppgifter.

Det är alltså inte den väg som Sverige har valt i det nya lagförslaget.

Medicinska utredningar för transpersoner är långa och påfrestande

RFSU är kritiska till de medicinska utredningarna, som de menar alltför ofta drar ut på tiden. I dag kan det ta flera år innan en transperson kan få id-handlingar med det personnummer som hen identifierar sig som. Det är medicinska utredningar som drar ut på tiden och även beslutet som krävs från Socialstyrelsens rättsliga råd dröjer ofta. 

Enligt RFSL behövs det ofta kontakt med den  könsbekräftande vården i minst två år för att Socialstyrelsens rättsliga råd ska godkänna ansökan.

Övrig könsbekräftande vård, som exempelvis hormoner, påverkas inte av lagändringarna. Den regleringen kommer fortsätta att ligga under hälso- och sjukvårdslagen och inte ändras. För att få könsbekräftande vård behövs fortfarande diagnosen könsdysfori, vilket innebär att könsidentiteten inte stämmer överens med det kön som tilldelas vid födseln, och att det innebär ett lidande för personen.

Den största kritiken mot det nya lagförslaget från hbtqi-organisationer i Sverige handlar om självidentifikation, vilket de övriga nordiska länderna har i sin lagstiftning. Men det kommer alltså inte bli verklighet även om lagförslaget går igenom, utan det kommer fortsatt krävas en medicinsk utredning.

Övriga nordiska länder har självidentifikation som grund

I övriga Norden räcker det däremot med en enkel anmälan till en myndighet för att en transperson ska kunna ändra sitt personnummer. Att personen själv vill ändra sitt personnummer är alltså skäl nog. I Norge är det möjligt att ändra juridiskt kön redan från sex års ålder, om personen har sina föräldrars medgivande.

I debatten inför omröstningen har det framkommit oro kring att kriminella ska utnyttja lagstiftningen för att byta juridiskt kön för att exempelvis komma in på en utbildning eller liknande, men varken i Norge eller Danmark har det framkommit att laget skulle ha utnyttjats av kriminella.

Motståndarna framför också att ändringarna i lagen behöver utredas mer. De menar att de är oroliga för att antalet individer som diagnostiseras för könsdysfori ökar.

Enligt uppgifter som Tidningen Syre har kommit fram stämmer det att det har skett en ökning av antalet diagnoser av könsdysfori. Men det från mycket låga nivåer. 1998 var det knappt några som diagnosticerades med könsdysfori. Det handlade om mindre än en person per 100 000 invånare, enligt statistik från Socialstyrelsen.

Men från 2013 skedde en ökning —samma år som tvånget om sterilisering vid ändring av juridiskt kön togs bort. Särskilt stor är ökningen när det gäller unga personer i åldern 13-17 år och med registrerat kvinnligt kön vid födseln. Toppåret 2018 var det strax under 80 per 100 000 som i den gruppen fick diagnosen könsdysfori. I de andra grupperna är siffran för könsdysfori lägre.

Samma utveckling sker i andra länder. I lagrådsremissen går att läsa: “Orsaken är inte känd men det har övervägts om det kan bero på bl.a. ökad tillgång till vård, ökad kunskap och minskad stigmatisering.”

Förespråkarna för lagändringen, däribland Lina Axelsson Kihlblom, före detta skolminister och den första transpersonen att ingå i en svensk regering, betonar vikten av att lyssna till de som lagförändringen direkt berör. Axelsson Kihlblom framhäver att majoriteten av befolkningen inte kommer att påverkas av lagen, medan det för transpersoner innebär en betydande förbättring av livskvaliteten.

Inför omröstningen står Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet bakom lagförslaget. Även om det finns individer i dessa partier som har kritiserat lagförslaget.