Nejlikerevolutionen fick sitt namn från att aktivisten Celeste Caeiro bjöd nejlikor till soldaterna när befolkningen gick ut på gatorna för att fira slutet på diktaturen som då hade existerat sedan 1926. Andra demonstranter följde efter och placerade nejlikor i vapenmynningar och på soldaternas uniformer.

Revolutionen började som en kupp organiserad av Movimento das Forças Armadas (MFA), som bestod av militära officerare som motsatte sig Estado Novo-regimen. Kuppen kom snabbt att sammankopplas till en osedvanligt bred och växande folkrörelse som tillsammans med fredliga medel organiserade en civil motståndskampanj. Revolten mynnade ut i omfattande sociala, ekonomiska, territoriella, demografiska och politiska förändringar, som genomfördes inte bara i Portugal, utan också i dess utomeuropeiska kolonier. 

Förhandlingar med afrikanska självständighetsrörelser inleddes och i slutet av 1974 drogs portugisiska trupper tillbaka från Portugisiska Guinea, som blev ett FN-medlemsland som Guinea-Bissau. Detta följdes 1975 av självständigheten för Kap Verde, Moçambique, São Tomé och Príncipe och Angola i Afrika och självständighetsförklaringen för Östtimor i Sydostasien. 

Kvinnorörelsens mobilisering

Trots Portugals förhållandevis snabba omvandling från diktatur till demokrati innebar det inte att patriarkala strukturer försvann ur sikte. Tvärtom uppföljdes Nejlikarevolutionen av flera aktioner, bland annat av gruppen Movimento da Libertação da Mulher (MLM), Portugals rörelse för kvinnors befrielse, som blev den allra första öppna feministiska organisering som satte frågor om abort, sexualitet och våld mot kvinnor på den politiska agendan i landet. 

Grunden för den feministiska organiseringen handlade främst en motreaktion till det religiösa förtrycket (vars diktat var att kvinnor var männens egendom) och aktivister hämtade inspiration från den franska kvinnorörelsen på 1960- och 1970-talen. Det var allt annat än en enkel och bekväm kamp.

Under eftermiddagen 1975, nio månader efter nejlikerevolutionen, tvingades de kvinnor som mobiliserade sig och begav sig ut på gatan för att protestera för sina rättigheter fly, på grund av att de trakasserades, överfölls och jagades av män.

Högerextremismen stark idag

I dag ser den politiska situationen annorlunda ut i Portugal. I mitten av mars hade Portugal val och för första gången sedan Nejlikerevolutionen har den nationalistiska högern vuxit av egen kraft. Det högerextrema partiet Chega erhöll nästan en femtedel av mandaten i det nationella parlamentet (48 mandat av 250), vilket är fyra gånger så många mandat som vid förra valet när Chega fick 12 mandat. Partiet kan därmed få ett avgörande inflytande i kommande regeringskonstellation. 

Högerextremismens tongivande riktning i Portugal oroar många feminister och antirasister – inte bara på nationell nivå kring frågor som rör hur de kan komma att påverka lagstiftning och riskera att inskränka rättigheter, utan även inför det kommande EU-valet i juni där högerextrema partier från flera medlemsländer ser ut att få ökat väljarstöd. Frågan är om Portugal kommer att följa samma trend.