Den 1 april 2024 trädde lagen om placering av barn i skyddat boende i kraft. Lagen syftar till att förbättra skyddet för och stödet till personer som behöver skyddat boende och stärka barnrättsperspektivet för barn som följer med en vårdnadshavare till ett skyddat boende.

Nu har Kammarrätten fastställt en dom från Förvaltningsrätten från den 9 april 2024, då Förvaltningsrätten bedömde att vårdnadshavaren som befann sig på skyddat boende inte skulle kunna skydda barnet från att bevittna eller själv utsättas för eventuellt våld i hemmet om barnet återvände hem, vilket ansågs uppfylla förutsättningarna för att bevilja skyddat boende enligt lagen om placering av barn i skyddat boende.

Förvaltningsrätten menade också att ett sådant beslut inte heller kunde avvakta med hänsyn till risken att barnets säkerhet äventyrades eller hälsa skadades, varför det fanns grund för en omedelbar insats i form av skyddat boende. 

– Än är det för tidigt att dra några slutsatser av de domar som kommit men vi ser försiktigt positivt på framtiden, säger advokaten Rebecca Lagh, till Fempers nyheter, i en kommentar till domen, och tillägger:

– De domar som finns visar ett barnperspektiv och också att domstol förstår våldets skadliga konsekvenser för barn.

Linn Moser Hällen, sociolog och utbildare i frågor som rör våld i nära relationer, tror också att den nya lagen i många fall kommer att stärka barns rättigheter och samhällets skydd och stöd till barn som upplever våld i nära relationer. 

– Framför allt kommer den att vara positiv för alla de barn som får bli placerade på skyddat boende, såsom i det här fallet, säger Linn Moser Hällen till Fempers nyheter.

Barns skyddsbehov bör kopplas till vårdnadshavarens skyddsbehov

Det är Förvaltningsrätten som ska bedöma om det kan antas att förutsättningarna för skyddat boende är uppfyllda, vilket är ett lågt beviskrav, enligt Rebecca Lagh. 

Vid bedömningen av barnets behov av skydd bör, som utgångspunkt, det förhållandet att vårdnadshavaren har ett behov av skydd tala för att minderåriga barn som bor tillsammans med den skyddssökande vårdnadshavaren också har ett skyddsbehov.

– För att den nya lagstiftningen ska bli verksam krävs dock att de yrkesverksamma som arbetar utifrån lagstiftningen  såsom socialsekreterare och domare har god kunskap om våld i nära relationer och framförallt god förståelse för hur barn påverkas av att uppleva våld mot en omsorgsperson, säger Linn Moser Hällen. 

Tolkning av lagen utifrån olika glasögon

De yrkesverksamma tolkar dock lagstiftningen och dess intentioner utifrån sina glasögon. Glasögonen ser olika ut beroende på bla förkunskaper, utbildning ,erfarenhet men även värderingar och normer. 

Linn Moser Hällen menar också att för att lagstiftningen ska bli verksam och inte stå i vägen för möjligheten att skydda barn mot våld och stärka barns rättigheter behöver vi först se att det är våld som pågår i barnets liv. 

– Tyvärr så kan jag se att samhället idag utifrån den ibland snäva synen på vad som är våld och framförallt synen på vad som är allvarligt våld, missar många barns utsatthet. Ser vi inte våldet så är inte heller den nya lagstiftningen relevant att applicera. 

Samverkan och kunskap om våld viktigt

En annan utmaning som Linn Moser Hällen kan se och som hon menar att många kollegor lyfter är utmaningen med en fungerande samverkan inom socialnämnderna. 

– Med den nya lagstiftningen blir det fler beslutsfattare inblandade innan en placering av en våldsutsatt förälder och hens barn kan ske. Fler inblandade betyder fler glasögon och tolkningar av huruvida våldet är tillräckligt allvarligt för att en skyddsplacering ska anses vara nödvändig, säger hon och fortsätter.

– Min erfarenhet är att vi många gånger tyvärr inte är överens om just hur allvarligt våldet är och för vem det är allvarligt. Detta kan komplicera arbetet vilket i slutändan kommer att påverka de våldsutsatta vuxna och barnen negativt. 

Moser Hällen understryker att det för att lagstiftningen ska bli verksam krävs att alla som är berörda har en gedigen kompetens om våld i nära relationer och barns utsatthet samt att kommunerna arbetar proaktivt för att stärka samverkan och samsynen kring problematiken.