Förra veckan avslutades det parlamentariska arbetet i Europaparlamentet. Den sista sessionen för mandatperioden. Det var som vanligt högt tryck, kanske mer än tidigare eftersom så många som möjligt av öppna ärenden skulle hinna slutföras. 

Jag fick tillfälle att avsluta min tid som parlamentariker med att tala inför plenum på onsdagskvällen, i ett för mig oerhört viktigt ärende – kvinnlig könsstympning i Gambia.

Den sittande regeringen i Gambia vill riva upp den gällande lagen om förbud mot könsstympning och därmed försämra situationen för kvinnor i landet. Det är extremt allvarligt. 76 procent av alla kvinnor och flickor i åldern 15-49 år har genomgått ingreppet.

Med ett upphävande av gällande lag kommer kvinnor och flickor att stå maktlösa inför lagen. Detta är inget annat än en grav kränkning av mänskliga rättigheter. Hälsokonsekvenserna är väl dokumenterade och mycket svåra. Många dör av ingreppet som utförs, i många fall, utan hygien och smärtlindring. De som överlever får men för livet.

I detta mitt sista tal till den sittande plenarsessionen i Europaparlamentet vädjade jag, uppmanade Gambias parlament att omedelbart förkasta förslaget. Varje flicka förtjänar rätten till sin egen kropp och sitt eget liv. Alla flickor ska få växa upp fria från våld och förtryck.

Situationen i Gambia är förstås extrem och vidrig, framför allt om man återinför lagarna, men jag ser allvarligt på hur kvinnor generellt behandlas i hälso- och sjukvården – även i Sverige.

Det är ett faktum att numera dör fler kvinnor än män av hjärtinfarkt i Sverige. Anledningen är dessvärre att den mesta forskningen utgår från insamlade fakta, medicinska tester och erfarenhet utifrån mäns insjuknande i just hjärtinfarkt. Detta är självfallet en viktig pusselbit för just män, men givet att det finns skillnader mellan män och kvinnors fysiologi – varför anpassas inte behandlingar och medicinering även till kvinnor och våra levnadsvanor och fysiska förutsättningar? Jag tycker det är upprörande att 50 procent av jordens befolkning missunnas. Det gäller inte bara hälsofrågan, det gäller hela vår tillvaro.

Jag fick möjlighet att medverka i en antologi utgiven av Svinesundskommittén om hur pandemin påverkade livet runt gränsen mellan Sverige och Norge i norra Bohuslän. Rapporten har namnet ”Pandemin stängde gränsen – hur gör vi vid nästa kris?” och jag var en av många medverkande.

Så här skrev jag bland annat:

Mitt fokus gäller det faktum att flickors och kvinnors rättigheter för första gången tog ett steg bakåt. Kvinnornas hälsa nedprioriterades i jämförelse med männens när det gäller både fall av covid och övriga vårdbehov. Prostitutionen ökade och mäns våld mot kvinnor eskalerade, samtidigt som stödet för utsatta kvinnor på många håll minskade.

Det visar med förfärande tydlighet att vi är långt ifrån ett jämställt samhälle.

Slutligen vill jag nämna att jag i april deltog på ett stort nordiskt arrangemang i Köpenhamn, med fokus på kvinnohälsa. För mig är det en självklarhet och ett absolut måste att kvinnors hälsa måste lyftas upp på den politiska agendan. Inte bara vackra ord och tomma fraser. Nu måste vi faktiskt agera handfast. Jag trycker på framför allt tre saker:

Nummer ett är att vi måste jobba för en jämställd hälso- och sjukvård. Det är allt annat än okej att kvinnor fortfarande ges sämre förutsättningar och vård än män. Det gäller hälsovård, väntetider, behandlingsmetoder. Kvinnor lever genomsnittligt längre än män men får sämre vård. 

Nummer två är att jämställd hälsovård är tätt sammankopplat med att få mäns våld mot kvinnor att upphöra. Forskningen visar att våldsutsatta kvinnor i högre utsträckning lider av smärta och obehag i form av magproblem, huvudvärk och gynekologisk problematik. Därför är det oerhört viktigt att hälso- och sjukvården bättre kan identifiera och hjälpa våldsutsatta kvinnor med det stöd de behöver

Till slut, nummer tre – vi måste arbeta för att kunna garantera flickors och kvinnors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa. Detta inkluderar rätt till säkra aborter, gynekologisk hälsovård, mödravård samt tillgång till preventivmedel.

Listan är som ni ser lång och målet är ännu långt borta. Det är av högsta prioritet att vi nu snabbt kan ändra inställningen och åtgärda skillnaderna mellan mäns och kvinnors hälso- och sjukvård.

Carina Ohlsson (S), Europaparlamentariker