Italiens premiärminister Giorgia Meloni och hennes nationalistiska högerkoalitionsregering har drivit igenom en lagändring av abortlagstiftningen, känd som lag 194, från 1978. Ändringen innebär att organisationer och grupper som är abortmotståndare får tillträde till och tillåts vistas på motsvarande mödravårdsklinikerna.

Grupperna kommer att finansieras med EU-pengar. Det handlar om finansiering från de återhämtningsfonder som EU utlovade Italien för att återhämta sig efter covid-pandemin.

– Det är helt oacceptabelt, menar Tiziana Antonucc, socialarbetare på föreningen AIED , som tar hand om de kvinnor som vill genomgå en frivillig abort, till Fempers nyheter.

Samvetsvägrare och byråkrati obstruerar aborträtten

Trots en abortlagstiftning som ger kvinnor laglig rätt att välja att abortera är det redan som det är i dag nästan omöjligt att få tillgång till en abort inom lagstadgad tid i de flesta regioner i Italien. 

Den främsta orsaken är att det är extremt få läkare som utför aborter. De flesta vägrar med hänvisning till samvetsfrihet. Samma sak gäller stora delar av övrig personal och husläkare.

Förutom detta så krävs det intyg och betänketid. Och utöver det så finns det flera byråkratiska och mentala hinder på vägen. 

Tiziana Antonucci har arbetat på AIED, som ligger i Ascoli Piceno i regionen Marche, sedan slutet av 70-talet, det vill säga så länge abortlagstiftningen har funnits.

En av kvinnorna som kontaktat AIED berättar anonymt att när hon ringde hälso- och sjukvården för att be om det obligatoriska vårdbesöket inför en abort hade hon erbjudits en besökstid fem veckor senare. Det skulle ha omöjliggjort en abort via den offentliga vården, eftersom aborten inte skulle hinna genomföras inom tidsfristen 90 dagar.

– Du känner dig helt övergiven när du hamnar i den här situationen, säger kvinnan.

Tiziana Antonucci beskriver en situation där antalet gynekologer som samvetsvägrar och därmed inte utför aborter ökar hela tiden. 

– Dessutom är det många andra läkare och övrig sjukvårdspersonal som försvårar abort genom att inte vägleda patienter eller utfärda de intyg som krävs, säger Tiziana Antonucci.

I regionen Marche är endast 19 procent av personalen på de så kallade ”consultori”, vilket kan liknas vid mödravårdcentraler, där kvinnorna ska ha sin första kontakt, som inte är samvetsvägrare. 

Spiken i kistan

Och nu vill Meloni och regeringen alltså ge abortmotståndare och så kallade prolife-organisationer större möjligheter att vistas inne på klinikerna för att övertala kvinnor ur en abort.

Den nya lagändringen är spiken i kistan, menar Tiziana Antonucci.

– Kvinnorna kommer att dra sig för eller inte alls längre att söka sig till den offentliga vården för en abort om de ska tvingas sätta sig framför abortmotståndare som ska övertyga dem om att ändra sitt val, säger hon och tillägger:

– Det i sin tur kan komma att leda till att kvinnor försöker hitta egna lösningar och genomför aborter i hemlighet.

Antonucci säger att en övervägande majoritet av de kvinnor som genomför en abort hos organisationen AIED är mellan 30 och 40 år. Antalet aborter är heller inte särskilt högt i landet.

– Alla som arbetar med de här frågorna – för att inte säga alla kvinnor – vet också att abort inte är ett enkelt val. Det är dock kvinnans eget val, inte den italienska statens sak.

– Och så ska det vara. Men det är inte längre en rättighet i Italien, utan en kvinna som trots alla hinder lyckas genomföra en abort tvingas att känna tacksamhet, som att någon gör henne en tjänst, konstaterar Tiziana Antonucci och tillägger: 

– Jag skäms å Italiens vägnar inför EU.