Vreden över attacken mot Expos föreläsning i onsdags sköljer över mig. När attacken inträffade i onsdags skulle jag egentligen ha ett helt vanligt digitalt möte med några kollegor och prata om hur statens pengar borde användas.

Samtidigt har någon blivit sprejad i ansiktet med röd färg. Någon har blivit slagen av maskerade män. Mina partikamrater i Miljöpartiet rapporteras vara fysiskt oskadade. Men skakade. En ungdom undrar om man riskerar att skjutas om man engagerar sig politiskt. Det som skedde i Gubbängen är ett hot mot vår demokrati.

Det är bra och viktigt att partiledare och statsministern har markerat och satt ner foten. Att alla är överens om att våld mot politiska möten är över gränsen. Samtidigt relativiseras händelsen av de flesta som kommenterar på X. Whatabout klimataktivister som blockerar ingången till riksdagen eller skriker på möten? Skjutningar är ett hot mot demokratin! 

Nog för att jag antar att högerextremister skulle kunna vara glada över att Expos föreläsning arrangerad av Vänsterpartiet och Miljöpartiet i en Stockholmsförort blev attackerat. Men jag är rädd att alla som skriver faktiskt inte är extremister. Utan folk som relativiserar ändå. Jag tänker att det är sunt att bli överraskad över resonemangen. Men noterar att jag inte tog för givet att fördömandena som ändå kom skulle vara skarpa. 

Jag tror det beror på att gränsöverskridande beteende mot politikert under så lång tid nu blivit vardag. Det har blivit så självklart att politiker ska tåla hat, trakasserier och önskemål om våldtäkter och död. Tonläget har blivit så hårt och kommer så nära uppmaningar till våld utan att fördömandena haglar. Det är som att alla vant sig. Och jag tänker att jag aldrig hade accepterat sådant beteende av mina barn. Ändå växer en hel generation unga upp och läser hur självaste ordföranden i justitieutskottet (SD) kallar en journalist för “vidrig liten människa”. 

Nyligen presenterade forskare sin rapport om hot och trakasserier mot förtroendevalda för riksdagens arbetsgrupp för jämställdhet. Hat tystar. Hat tystar fler kvinnor än män- för det som riktas mot kvinnor är värre och mer personfokuserat. Det senaste lågvattenmärket kom från ordföranden i justitieutskottet- Richard Jomsof (SD). Det behöver upprepas hat tystar. Så är det även för personer som utsätts för rasism. Jag frågade men forskarna kan ännu inte säga vilket som är det bästa sättet att stötta. 

Jag har en empirisk erfarenhet av att det hjälper med massor av små hjärtsymboler på Facebook för att väga upp hat och trakasserier. Jag har egna erfarenheter av att det hjälper att ringa ett samtal till den som är drabbad av dreven. Att det är effektivt att samlas tillsammans och sätta ord på vad som är rätt och fel. Var skulden ligger. För att ingen ska behöva tvivla på att det är rätt att stå upp mot rasism och fascism. Men vad hjälper mot rädslan för fysiskt våld?

Jag tror att det hjälper att man ser att stödet för demokratin, antirasismen och antifascismen är starkare. Därför ska jag demonstrera på lördag kl. 12 på Gubbängstorget.

Jag tror att det hjälper att alla som arbetar med att säkerställa säkerheten från kommunala säkerhetsavdelningar till polisen och säkerhetspolisen visar att de tar hotet på största allvar och resurssätter därefter. För att inget politiskt möte ska behöva ställas in. För att unga som vill kliva in i politiken ska våga bli framtidens ledare. För att ingen ska stanna hemma från demokratin av rädsla för våld.

Annika Hirvonen är förste vice gruppledare för Miljöparti och riksdagsledamot