Ett fast jobb med bra lön är i princip det enda sättet för en asylsökande att lyckas få permanent uppehållstillstånd i Sverige. Det har lett till en institutionalisering av exploaterbarhet och utsatthet, där hotet om utvisning görs till ett bestående tillstånd för de som lever utan medborgarskap. Det framkommer i en ny avhandling från Göteborgs universitet.

Det är Sarah Philipson Isaac, doktorand i sociologi vid Göteborgs universitet, som under fyra år har följt 14 personer i olika faser av asylprocessen. Genom intervjuer och samtal har hon observerat deras vardag och hur de har försökt navigera genom svensk migrationsbyråkrati.

– Asylprocessen upplevs ofta som ett kompakt tidsmässigt vakuum där personer exkluderas från en samhällelig rytm och befinner sig i en oändlig väntan, säger Sarah Philipson Isaac, doktorand i sociologi vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.

Även handläggare, beslutsfattare och jurister på Migrationsverket samt representanter från olika civilrättsorganisationer har intervjuats.

Asylintervjun ger inte rätt förutsättningar för asylberättelse

I avhandlingen framkommer att det uppstår problem, relaterade framför allt till tid, redan vid asylintervjun, som ligger till grund för beslutet om uppehållstillstånd. 

Den asylsökande får tre timmar på sig att ge sin berättelse som ska befästa asylskälen.

– Det är tid som ska delas mellan handläggare, tolk och eventuellt juridiskt ombud. Vissa jurister jag pratat med menar att det egentligen bara är 30 minuter effektiv tid för själva intervjun. En fragmenterad asylberättelse används sedan mot den sökande för att peka på deras otrovärdighet, i stället för att se hur tidsstyrningen gör det omöjligt att formulera en sammanhängande berättelse, säger Sarah Philipson Isaac.

Tiden, eller snarare bristen på tid, påverkar även utredaren. Hen skulle kunna förlänga en intervju, men gör sällan det eftersom en viss kvot utredningar förväntas göras på en vecka.

Och det är väldigt svårt för en asylsökande att ”göra rätt”. Flera av de asylsökande som ingår i studien berättar att även tidpunkten för deras asylansökan ifrågasatts. De ansågs ha sökt asyl för tidigt eller för sent.

– En person, som arbetat som grävande journalist i Afghanistan, hade blivit hotad och flytt från talibanerna. Men när han kom till Sverige utan fysiska skador avfärdades han eftersom han ännu inte kunde bevisa att hotet faktiskt kunde verkställas. Bland dem som sökt skydd av religiösa skäl kunde det ses som att de konverterat för sent eller vid en tidpunkt som ansågs misstänksam – oavsett som de spenderat en livstid som troende, säger Sarah Philipson Isaac.

Väntan och vakuum skapar utsatthet

Enligt Philipson Isaac påverkar det tillfälliga tillståndet präglat av väntan, osäkerhet och ett stort vakuum, som asylprocessen innebär den asylsökandes alla delar av livet.

Inte minst blir de asylsökande väldigt utsatta på arbetsmarknaden. Ingen kan leva på dagersättningen på runt 2 000 kronor i månaden från Migrationsverket och de flesta letar efter möjligheter att försörja sig – i stort sett till varje pris.

– Alla jag träffat har menat att det är omöjligt att överleva på den summan. Det gör att många söker sig till mer informella arbeten. Positionen de hamnar i blir sedan blir ett sätt att kriminalisera asylsökande, till exempel genom att peka ut dem som del av ett växande skuggsamhälle, säger Sarah Philipson Isaac.

Arbete enda vägen till permanent uppehållstillstånd

För dem som fått tillfälligt uppehållstillstånd som ett resultat av asylprocessen är arbete det enda sättet att få permanent uppehållstillstånd.

– Sverige är bland de sämsta i EU på att validera tidigare kunskaper och processen tar längre tid än uppehållstillståndet gäller. Med det överhängande hotet om utvisning hamnar många i mer prekärt arbete, vilket leder till en typ av ”deskilling” som gör att de hamnar i ett särskilt segment av arbetsmarknaden, säger Sarah Philipson Isaac och tillägger:

– Samtidigt är det många arbetsgivare som exploaterar dessa människor med löften om fasta anställningar i framtiden.