På nyhetssidorna läser vi dagligen som Rysslands dödliga våld mot Ukraina, med drönare, bomber, missiler och skyttegravar. Men kriget för också ett annat slags våld med sig, en form av våld som fanns där innan, men som förvärrats med kriget. Mäns våld mot kvinnor. Det sker på frontlinjen med ryska soldater som sprider terror genom att våldta kvinnor. Men det pågår också långt ifrån frontlinjen, i hemmen och på arbetsplatser.

För den kvinna som tvingas fly sitt hem är inte Ryssland det enda hotet. Hotet om våld kan komma från gränspolisen, medresenären, den generösa volontären som erbjuder skjuts men som visar sig komma från ett traffickingnätverk. Och för de som inte lämnat landet är det precis som i Sverige, ofta den man älskar som utgör hotet, mannen som tar ut sina tillkortakommanden, sin frustration, ilska, rädsla och stress med psykiska och fysiska sparkar och slag.

Historien har lärt oss att krig påverkar män och kvinnor olika. Det osynliga våldet som redan fanns där före kriget  blir värre, men också mycket svårare att prata om.

Historien har lärt oss att krig påverkar män och kvinnor olika. Det osynliga våldet som redan fanns där före kriget  blir värre, men också mycket svårare att prata om. Redan innan Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina förra vintern hade två av tre ukrainska kvinnor varit offer för mäns våld mot kvinnor. Endast en av tio valde att söka hjälp.

Samtidigt har de strukturer som ska skydda ukrainska kvinnor aldrig varit svagare. Kvinnojourerna går på knäna, rättssystemet som före kriget påbörjat resan mot att bättre kunna hantera och döma mäns våld mot kvinnor, står handfallna. Säkerhetsnät har tillintetgjorts.

För 24 år sedan antog FN resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Resolutionen kräver att kvinnors inkludering och representation ska öka, den erkänner att kvinnor och flickor påverkas oproportionerligt av konflikter och krig, och den kräver att särskilda åtgärder vidtas för att skydda kvinnor från konfliktrelaterat sexuellt våld.

Mitt under brinnande krig är det viktigare än någonsin att se och lyssna på de som ofta blir osynliga, i havet av manliga soldater, militärgeneraler och politiska ledare – kvinnorna.

Under åren med feministisk utrikespolitik var Sverige resolutionens främsta förespråkare. I varje internationellt möte, i varje biståndssatsning och under varje omröstning var det feministiska perspektivet vägledande. Med Kristerssons högerregering ser vi hur den rösten har tystnat. Och det märks.

I början av december organiserade jag en konferens i Ukraina med fokus på kampen för jämställdhet, kvinnors inkludering och kampen mot mäns våld mot kvinnor. De modiga ukrainska kvinnorna jag träffade var tydliga med att omvärldens stöd och krav behövs. Mitt under brinnande krig är det viktigare än någonsin att se och lyssna på de som ofta blir osynliga, i havet av manliga soldater, militärgeneraler och politiska ledare – kvinnorna.

För återuppbyggnaden av Ukraina krävs kvinnors inkludering. Arbetet för att säkerställa det måste börja nu.

Alice Bah Kuhnke (MP) EU-parlamentariker